LCHF på Mallorca!

augusti 16, 2011 kl. 10:01 f m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Hur funkar det att äta LCHF när man är på semester i utlandet? Det är inte alltid så lätt och främst handlar det om språket. Om du inte kan förklara varför du inte vill ha potatis, bröd eller pasta så blir det problem. I Spanien måste man vara duktig på spanska språket, det räcker inte med engelska. De spanska smårätterna Tapas fungerar bra. Då kan få in grillad bläckfisk, lite köttbullar, spanska korvar m.m. Det kan vara bra att ta reda på vad potatis, bröd och pasta heter på t.ex. spanska redan på hemmaplan och vad man vill ha istället. Det kan uppstå lite irritation annars om man ska peka och använda teckenspråk. Vi åt ofta grillade grönsaker istället för potatis och pasta.

LCHF har inte riktigt tagit plats utomlands som det har gjort i Sverige. I Cala San Vicente på norra delen av Mallorca fanns det massor av engelsmän. Cala San Vicente har förresten ett av de bästa badmöjligheter som jag har sett. Kristallklart vatten med både stränder och klippor att bada ifrån. Bra snorklingsmöjligheter och perfekt boende just vid vattnet i en skyddad vik. Vi valde buffé eftersom det är det absolut bästa för oss LCHF:are. Dessa engelsmän, kvinnor som män, var otroligt överviktiga. Ett tag trodde jag att det var någon slags konferens eller konvent för gravt överviktiga människor. Men detta var verklighet och efter samtal med några av dem så gav de intrycket att detta var fullkomligt normala engelsmän. Det är något som är fundamentalt fel, den saken är klar.

Det finns inte alls samma diskussion om fett och kolhydrater i England som i Sverige. Där tror man fortfarande att man blir fet av fett och grön av grönsaker(skämt)! Trots att Sverige ligger väl framme jämfört med andra länder är ändå 80 procent av alla dödsfall kopplade till metaboliska(livsstilssjukdomar) orsaker. Jag undrar hur situationen är i England?

Jag vill absolut inte klanka ner på feta människor men fetma är en del av det metabola syndromet och medför mycket onödigt lidande. Frågan var och en måste ställa sig är hur mycket är det värt att leva ett kvalitativt rikt liv där man är frisk långt upp i åldrandet eller alternativet, ett långt lidande av onödiga sjukdomar. Hur mycket får det kosta med kanelbullen eller godiset?

Det finns en annan aspekt av frågan som handlar om ekonomi och skattemedel. Om det nu finns möjligheter att bota och förebygga, diabetes, cancer, hjärt- kärlsjukdomar m.fl andra svåra livsstilssjukdomar på ett så enkelt sätt som att ändra sin kost? Varför ska vi lägga enorma skattepengar på en sjukvård som inte vet hur de ska hantera våra livsstilssjukdomar? Och varför ska vi subventionera alla som väljer att stanna kvar i en felaktig mathållning som leder till kostsamma sjukdomar? Detta är svåra frågor men de måste ställas utifrån de kunskaper som vi har idag.

Annonser

1 kommentar »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag var också på Mallorca i juli, i Puerto Portals. Jag hade möjligheten att bo privat så vi handlade frukost och lunch på stora ‘supermercadon’. Gissa hur svårt det var att få tag på riktig grädde och riktigt smör! De hade hyllmeter med margarin och endast en sort med något som jag kunde tyda som liknande Bregott. Deras ‘Becel-mjölk’ stod i vanliga hyllor, ej mjölkkylen. Creme fraiche hittade jag undanstoppat längst in i en hylla, det fanns tre burkar…

    Men som du säger, tapas var mycket bra att äta. Även fast det var pommes till nästan allt…

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: