Är jag extrem?

augusti 31, 2011 kl. 11:28 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

För några år sedan kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle vägra borsta tänderna med vanlig tandkräm. Vem bryr sig om tandkräm, tänkte jag då? Det är helt klart att jag, för några år sedan, aldrig någonsin skulle fått för mig att läsa innehållsförteckningen på baksidan av en tandkrämstub. Det gör jag nu eller rättare sagt gjorde eftersom jag numera vet hur mycket kemiskt socker som finns i vanlig tandkräm. Undantag finns i hälsokostaffären. För några år sedan fick jag använda läsglasögon för att kunna läsa den mikroskopiska texten på tandkrämstuben. Läsglasögon behöver jag inte längre, inte ens för att läsa på en tandkrämstub.

Jag har upptäckt att den mat som jag äter idag inte ger några hål i tänderna. Mina tänder har blivit bländade vita utom en lagning i en trasig hockey-bockey-tand. Tandläkaren gick på den gamla färgen på mina tänder när den gamla lagningen hade släppt och därmed fick just den tanden en brunare färg. Det är ganska intressant eftersom jag ständigt och mycket påtagligt blir påmind om mina hälsovinster. Inga slipmedel behövs alltså, eller ”extra whitening” om du vill ha vita tänder. Sätt en gräns på högst 5-10 gram kolhydrater per 100 gram livsmedel så får du samma resultat. Frågan är om jag är extrem som håller på med detta? 80 procent av all mat i livsmedelsaffären skulle jag, numera, aldrig äta.

Att jag idag inte behöver glasögon, varken på lång eller kort sikt, har samma orsak som att mina tänder har blivit vita och att karies inte existerar. Orsaken är naturligtvis att jag inte äter kolhydrater som tidigare och att jag utökat fettandelen i maten. Inflammationer och infektioner i min kropp är numera inte alls närvarande. Är jag extrem som hävdar att sjukvården borde undersöka detta fenomen. Om rätt sorts kost botar och förebygger sjukdomar så borde detta vara högprioriterat inom sjukvården.

För några år sedan vägde jag tio kilo mer än idag. Detta trots att jag numera äter minst lika mycket mat och fettet i maten är övervägande. Idag är jag muskelös, känner mig vältränad även när jag inte tränar, och äter precis hur mycket mat jag vill och orkar, utan att gå upp i vikt. Hela den etablerade viktindustrin och sjukvården har ju hela tiden hävdat att energi in och ut är avgörande för vikten. Jag hävdar med bestämdhet att detta inte gäller för min kropp. Påståendet är inte sant. Är jag extrem, är min kropp ett unikum? Eller har hela gänget som ingår i den luriga viktminskningsindustrin helt enkelt fel. Varför lär de ut helt fel saker, det är ju dokumenterat att det inte fungerar. Nästa fråga är ändå underligare, varför köper folk deras tjänster när de inte fungerar?

Det pågår ju en ganska inflammerad(häpp) debatt angående kosten. En del hävdar att LCHF-kosten är en extremkost som kan ha farliga konsekvenser på lång sikt. Under mina snart tre år med denna kost har jag inte noterat några negativa konsekvenser. Det positiva konsekvenserna är däremot enorma. Frisk från diabetes, hjärt-kärlbesvär, kronisk värk, prostata m.m. Frågan är hur man kan ha farhågor om de negativa konsekvenserna när de positiva är så uppenbara? Den kost som rekommenderas idag gör inte folk friska precis och de negativa konsekvenserna är vi mycket medvetna om.

Det är inte längre så att läkaren sitter inne med all kunskap. Du kan googla och hitta massor av kunskap på nätet. T.ex. kan du läsa denna bloggen och lära om hur maten påverkar.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: