Fet Hälsa

Omhändertagna barn!

 
http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning
Nu ska jag tycka lite om något som inte alls handlar om kost och hälsa, åtminstone inte i någon större utsträckning. Programmet Uppdrag Granskning visade i onsdags hur en helt vanlig familj splittrades genom ingripande av myndigheter. Föräldrarna anklagades för att sexuellt ha utnyttjat barnen. Barnen omhändertogs av sociala myndigheter och föräldrar kastades i häkte.

Efter fyra(!) rättegångar fick äntligen barnen komma hem till sina föräldrar. I varje rättegång så dömde domstolen till föräldrarnas förmån men det hjälpte inte. Sociala myndigheter överklagade och fick till en ny rättegång varje gång. Faktum är att jag var tvungen att gå ifrån programmet några gånger för jag orkade inte se!

När krutröken har skingrats visade det sig att ingen har gjort något fel. Alla myndighetspersoner har gjort rätt enligt regelverket och Socialstyrelsen, som granskat fallet, finner inte att några fel är begångna av myndigheter. Föräldrarna har falskeligen blivit anklagade för sexualbrott mot barn bara för att ena dottern råkat komma åt pappas snopp. Myndigheter har bara värnat om barnens bästa, som det heter.

Om det är för barnens bästa att de tillbringat 68 dagar i en totalt främmande familj utan någon som helst kontakt med föräldrarna så är det dags för oss vanliga människor att säga stopp! Det är inte acceptabelt att myndigheter kan agera på detta sätt utan att det blir konsekvenser. Om detta skett i Italien eller Frankrike så hade man rivit Regeringsbyggnaden i Rom eller ockuperat gatorna i Paris tills ansvariga myndighetspersoner blivit avsatta och satts i häkte.

I ett försök till analys av det som skett, trots aggressionen som lurar i bakgrunden, så tror jag att det handlar om för stor tilltro till regler och för lite tilltro till sunt förnuft. Vi har en tendens, i Sverige, att överlåta allt till våra myndigheter och slippa ansvar själva. Själva grundtanken att om man har tillräckligt många och tydligt strukturerade regler så har man själv friskrivit sig från ansvar är förstås helt fel! Livet är mycket mer komplicerat än så.

Det går inte att trycka in alla variabler, som kan inträffa i livets olika situationer, i enbart regler och lagar. Vi måste våga använda vår mänskliga hjärna utan att alltid friskriva oss genom regler och lagar. I fallet med familjen som splittrades så skulle någon myndighetsperson givetvis ställt sig upp och ropat att det är dags för det mänskliga förnuftet att gripa in. Det skulle bli någon slags force majeure som man kan åberopa när lagar och regler skapat fullständigt absurda situationer.

Faktum är att det borde bli lag på det( nu var vi där igen) att vid tokiga situationer som går emot sunt förnuft så är det en skyldighet att säga ifrån. Vi har ju en rad olika Lex-situationer som uppkommit just för att regler och lagar inte skyddar oss alltid utan t.o.m. skadar oss. Vi kan ju kalla det för Lex Sunt Förnuft. Alltså att alla myndighetspersoner liksom vi andra som ser när absurda händelser inträffar, p.g.a. av fyrkantiga regler och lagar, har en skyldighet att åberopa Lex Sunt Förnuft!