Tack för lånet!

november 30, 2011 kl. 9:54 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nu har jag lämnat tillbaka mina gamla blodsockermätare och kanyler som stått och skräpat en längre tid. Varför? Min diabetes existerar inte längre, och alla mina andra besvär är också försvunna. Det var faktiskt en hel bärkasse full med gamla blodsockermätare, kanyler m.m. Det känns faktiskt enormt att jag inte behöver vara orolig längre.

Det som hänt med min kropp är att den hämtar sin energi från andra källor än kolhydrater. Nu får jag energi från fett och protein och endast en liten mängd energi från kolhydrater i form av ovanjordsgrönsaker och bär.

Faktum är att min kropp utvecklat en enorm känslighet mot kolhydrater. Det är som en gigantisk blodsockermätare som omedelbart slår på alarmet om jag får i mig fel energi. Jag äcklas av söta saker och det vänder sig i magen på mig. Tanken slår mig om detta att äcklas av sött kan vara en ursprunglig känsla. Kan den söta smaken egentligen vara en varningssignal från början men som vi har vänt på och använder som en belöning. Alltså sött och söt ses som allt igenom positivt medan surt ses som negativt.

Det som en gång var mycket surt för mig är numera ganska sött. Alltså min smak har förändrats enormt, t.ex. kunde jag inte äta en vit grapefrukt förut utan socker. Idag är vit grape den enda frukt jag äter och nu smakar den sött utan socker. Hur är en sådan smakförändring möjlig kan man fråga sig? Jag kan t.o.m. tycka att limefrukt smakar lite sött. Äckelkänslan idag av för söta saker är totalt annorlunda än vad den var för tre år sedan. Då blev jag inte äcklad utan tyckte att det smakade gott, helt enkelt.

Jag tror att kroppen anpassar sig till den kost som vi äter mest. Kroppens celler väljer att plocka ut energi från t.ex. kolhydrater och nöjer sig med detta. Problemet i andra ändan är att det blir så mycket energi över som kroppen inte behöver. Jag är övertygad om att det är den energin som är själva huvudproblemet och orsak till alla våra metaboliska sjukdomar. Kroppen måste ju bearbeta och omsätta all mat som vi äter och hämta all den energi som finns tillgänglig. Om en stor mängd energi inte används men blir kvar  kroppen, vad händer med den?

Varför har jag inte längre kronisk bronkit, inte prostatabesvär, inte värk, inte diabetes, inte hjärt-kärlbesvär? Varför har jag inte ens dragit på mig en enda lite förkylning på snart tre år? Jag var ju konstant förkyld tidigare! Finns det något samband med min friskhet och kostförändringen? Frågan är helt enkelt, kan man bli frisk av mat?

Min slutsats är att vi måste ta in kosten som den viktigaste beståndsdelen för vår hälsa. Vi måste sluta med att bara titta i provrör och istället dra nytta av alla de mänskliga erfarenheter som finns idag med LCHF-kosten. Det heter ju vetenskap och beprövad erfarenhet men tyvärr läggs den beprövade erfarenheten åt sidan. Framför allt måste läkare, sjukvård och andra lägga prestigen åt sidan och våga titta på orsaker och inte bara på symtom. Som man frågar får man svar heter det. Om läkare vågar fokusera på orsaker får man in helt andra frågeställningar som definitivt kommer att gynna patienten.

Det fina i kråksången är att vi fortfarande har friheten att välja själva. Gör ett aktivt nytt kostval du som lider av ett metabolt syndrom. Det är mycket troligt att du lider helt i onödan!

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: