Bevis?

april 19, 2012 kl. 10:10 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

I kostdebatten hänvisas allt oftare till vetenskapliga studier. De ska utgöra bevis för att någons slutsatser är sanna. I en medicinsk vetenskaplig studie studeras, medicineras och/eller intervjuas många människor. Ofta är det flera grupper av många människor som studeras för att få jämförande resultat.

För att en studie ska bli relevant ska den vara randomiserad(inkludera slumpen) och ju större grupp desto bättre enligt dagens normer för studier.

Resultaten av dessa studier, som tolkas av forskare, utgör grunden för t.ex. sjukvård och definitivt utvecklandet av nya mediciner. Från början pratade man om att det inte räcker med vetenskap utan det ska också vara beprövad erfarenhet. Detta för att verkligen säkerställa att rätt åtgärder sätts in. Idag verkar det som om den beprövade erfarenheten är satt på undantag. Numera räcker det med studier som är tillräckligt stora och omfattande för att det ska utgöra tillräckliga bevis. Någon beprövad erfarenhet behövs inte, verkar det som.

Allt beror ju på vem som ställer frågorna i en studie. Vilka syften finns det? Vilka ekonomiska vinster finns där beroende på resultat? Det allra viktigaste är egentligen en politisk fråga. Sjukvård är politik! Om våra politiker vågade ge Socialstyrelsen mandat att besluta om nya ramar för sjukvården, ja då skulle vi få en förändrad sådan.

Antag att det övergripande målet för sjukvården i Sverige är att sjukvården skall sträva att ge människor bästa möjliga immunförsvar. Information, upplysning och behandling skulle utgå ifrån att stärka människors immunförsvar i första hand. Vad skulle detta innebära?  Jo, man skulle tvingas till att söka orsaker till sjukdomarna, inte bara behandla symtomen. Den stora frågan skulle bli; Vad orsakar inflammationen/infektionen och varför kan inte ditt eget immunförsvar försvara dig mot attackerna. Därmed skulle patientens livsstil och kostintag komma i fokus på ett nytt sätt.

Detta skulle tvinga läkarna till helt andra prioriteringar och de skulle tvingas lära sig mer om livsstilsfrågor. Om utvecklingen av de metabola sjukdomarna fortsätter i samma takt som nu så är det mycket troligt att vi måste prioritera om. Vi har helt enkelt inte råd med alla mediciner och utbyggnaden av sjukvården i den takt som sker nu. För några årtionden sedan hade vi 5000 läkare och inga sjukvårdsköer, idag har vi 33000 läkare och långa köer i sjukvården. Ekvationen går inte ihop alltså.

Idag vågar inte läkare och forskare ifrågasätta gällande dogmer med risken att karriärer kan bli lidande. Alla våra myndigheter med Livsmedelsverk och Läkemedelsverk i spetsen måste bli mer öppna för nya bevis i form av beprövade erfarenheter. För att detta ska bli möjligt måste politiker sätta ramar som stimulerar tänkandet om orsak och verkan. Jag känner själv till att det finns läkare som själva äter enligt LCHF-modellen men som aldrig skulle våga erbjuda eller uppmana sina patienter den möjligheten.

Till sist hur mycket skulle vi alla tillsammans tjäna på att vi utformar nya mål för sjukvården? I en budget på 300.000.000.000 kronor, som är vår årliga sjukvårdsbudget, skulle vi antagligen kunna tjäna hälften av den summan. Om vi vågade prioritera vårt eget immunförsvar som är fantastiskt om det får rätt förutsättningar. Det kan jag garantera och erbjuda garantier i, i form av en mycket god beprövad erfarenhet. Mitt immunförsvar är numera ramstarkt och det beror inte på små vita piller utan på en icke inflammerande kost som heter LCHF

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: