Del 4.

maj 31, 2012 kl. 10:08 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Denna dag var Dr Hans Pettersson hemma och sjuk. Personalen på diabeteskliniken var förtvivlade, detta hade aldrig hänt förut. Dr. Pettersson var aldrig sjuk så frågan om en ersättare har aldrig varit aktuell. Trots idoga försök på morgonen så lyckades personalen inte skaffa fram en ersättare. Försök gjordes att ringa patienterna och avboka tider. Tyvärr lyckades man bara nå några få av patienterna så merparten skulle komma på sina sjukbesök trots att ingen doktor var närvarande.

Personalen satte sig i ett krismöte. – Vad ska vi göra med alla patienter, sade Stina som var nyanställd och lite oförstörd av sjukhusets dogmer och regler? – Vi får helt enkelt skicka hem dom för vi har ingen rätt att utföra doktorns arbete, förklarade sjuksköterskan Lena som var äldst på avdelningen och i praktiken den som styrde och ställde! En ung undersköterska som heter Malin undrade om de kunde prata lite med patienterna när de ändå var här. Malin fortsatte; – Vi kan fråga lite om deras liv och livsstil och kanske komma med några råd, sade Malin oförskräckt.

– Hur länge har du jobbat här, frågade Lena barskt? – Du vet väl att vi varken har tid eller rätt att prata med patienterna. – Det är enbart läkarna som får prata med patienterna om deras sjukdomar, fortsatte Lena. – Nej, patienterna får boka en ny tid och därefter skickar vi hem dom igen, avslutade lena diskussionen. Därmed avslutades detta krismöte och personalen gick till sina sysslor.

Stina väntade på Malin bakom hörnet i korridoren för hon hade blivit intresserad av Malins idé. När Malin kom slog hon följe med henne och berättade att hon tyckte om hennes idé att prata med patienterna. – Jag har tänkt och tycker att din idé är bra Malin, sa Stina. – Många av våra patienter kanske inte har så många att prata med, fortsatte hon. – Precis så tycker jag med, sa Malin. Vi har många äldre patienter som jag tror behöver någon att prata med, menade Malin. – Men Lena kommer aldrig att tillåta det tyvärr, sa Stina. Malin och Stina fortsatte att småprata på sin väg mot sina sysslor och bestämde att de skulle prata vidare om det här.

Dr Hans Pettersson var hemma för första gången i sin läkarkarriär, sjukskriven trodde han men han var inte helt säker. – Jag är ju inte sjuk på riktigt, tänkte han så då kan jag väl inte vara sjukskriven? Han hade ångest för sina patienter. Han förstod förstås hur svårt det skulle bli för personalen att skaffa en ersättare för honom. – Förresten vad skulle en ersättare göra, tänkte han? – Det är ju jag som känner mina patienter bäst, ojade han sig. Han hade obestämbara skuldkänslor för det mesta just nu men mest för känslan av att hans patienter inte blev friskare utan bara sjukare. – Hur kan det komma sig att jag inte funderat över detta tidigare, tänkte han? Hans Pettersson visste någonstans i bakhuvudet att det fanns andra läkare som rekommenderade en kostdiet med mycket fett och lite kolhydrater till sina diabetespatienter. – Det är ju emot all vetenskap, tänkte han att rekommendera en sådan kost till diabetiker! – Vi läkare vet ju att det är fettet som är farligt, tänkte han oroligt som en fråga till sig själv?

På sjukhusets avdelning för diabetespatienter hade redan de första sjukbesöken kommit. Redan i receptionen fick de reda på att det inte blev några sjukbesök idag p.g.a. att Dr Pettersson var sjuk. De uppmanades att boka en ny tid lite längre fram. Många var förstående och menade att det inte var konstigt att den trevlige Dr Pettersson var sjuk så mycket som han jobbade. Andra var uppretade för att de inte fått reda på det tidigare.

Malin och Stina hade kommit på en djärv idé. De skulle erbjuda patienterna ett telefonnummer som de kunde ringa till någon av dem om de kände för att prata. De kunde inte erbjuda annat än sina privata nummer. Det fick bli deras mobilnummer. Så när patienterna tvingades vända hemåt fick de vid utgången ett erbjudande om att ringa ett telefonnummer av Malin och Stina. Sex av patienterna valde att ta emot telefonnumret så det blev tre var för Malin och Stina.

Malin och Stina var ganska nervösa men ändå glada att de vågade genomföra sin idé. – Hoppas att inte Lena kommer på oss för då blir det inte roligt, tänkte Stina som var yngst.

Hemma hos Eva, som just intagit soffläge med en stooor chokladkaka och favoritlösgodis, var sockersuget för ögonblicket stillat men ångesten började närma sig Dr Petterssons nivå som befann sig bara några hundra meter därifrån. Detta visste varken Eva eller Dr Pettersson.

Sagan om Dr. Pettersson del 3.

maj 30, 2012 kl. 11:51 f m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Resumé Del 1, Del 2 observera att del 2 är uppdaterad eftersom det råkade falla bort en vital del i första publiceringen av del 2 i sagan om Dr. Pettersson.

Del 3.

Eva Henriksson spankulerade hemåt efter fotbollsmatchen där sonen Andreas gjorde en avgörande insats. Det var hennes barnfria vecka men tyvärr lyckades hon inte använda den friheten till sin egen fördel. Det var knappt att hon orkade med annat än soffsittning efter jobbet. Hon tvingade sig att gå på Andreas match för hon vet hur mycket det betyder för honom.

– Varför är jag så trött, funderade hon? Är det detta som återstår av mitt liv, tänkte hon. – Att aktivera sig enbart med fjärrkontrollen verkar inte vara ett liv! De veckor som sönerna var hemma tvingade sig Eva till att tvätta och laga mat och vara tillgänglig för sönerna. Hon visste ändå att de visste!

Hon hade bestämt sig för att passera servicebutiken på behörigt avstånd denna gång på hemväg från matchen. Hennes behov av sött ringde i hennes huvud med skarpa signaler och till slut blev frestelsen för stor. – Jag är ju själv hemma så varför kan jag inte unna mig en liten chokladbit  och lite godis, förklarade det dåliga inflytandet i hennes huvud. Det goda inflytandet protesterade och menade att det inte alls var nödvändigt, hennes vikt var ju inte på väg nedåt precis!

Som vanligt segrade det dåliga inflytandet trots att förnuftet talade tvärtemot. – Hur kan det komma sig, tänkte hon? – Jag vet ju ungefär vad som är bra för mig men ändå kan jag inte gå rakt förbi denna frestelseaffär, bannade hon sig.

I affären passade hon på att handla lite mjölk och ägg, nästan som om hon dövade sitt dåliga samvete på det sättet. Hon visste ju vad som inte skulle döva något samvete. Det blev en rejäl chokladbit, 200 gram, och en påse med lösgodis också. Just som hon skulle betala såg hon kvällstidningarna med sina svarta rubriker och dess bilagor. En hade hon hört talas om tidigare, nämligen en bilaga om LCHF och hur man kan gå ner i vikt med den kosten. Hon följde sin impuls och köpte Expressen inklusive bilagan om LCHF för 29 kronor. Det började mörkna så smått men det var bara en kort bit kvar till lägenheten och den väl insuttna soffan.

Pappa Olof var pappa på heltid denna veckan. Han visste att sönerna var nöjda bara de fick tillräckligt med mat och att middagen serverades på bestämda tider. Där emellan såg han inte mycket av tonårssönerna. En tränade fotboll för det mesta när han inte var på rummet och pluggade. Jesper var för det mesta isolerad på sitt rum spelande diverse dataspel. De hade kommit överens om att Jesper alltid skulle ha sina hörlurar på sig när han spelade War craft med flera ganska blodtörstiga dataspel. Familjefriden blev bättre på det sättet.

Olof funderade på vad Eva sagt till honom tidigare på kvällen när de samtalade under matchen. – Hur sjuk är hon egentligen, frågade han sig? – Varför är hon så trött, tänkte han. Den sista funderingen var ganska egocentrisk eftersom han var orolig att Evas sjukdom skulle inkräkta på hans möjligheter att jobba extra under den veckan som han var barnfri. Han hade en bra överenskommelse med jobbet om att kunna jobba lite extra den veckan han var ensam. – Just nu passar den överenskommelsen prefekt, tänkte han.

Efter skilsmässan tvingades Olof att lära sig mycket mer om att laga mat för att kunna tillfredsställa den aldrig sinade hungern hos sina två tonårsbarn. – I början var det väl lite så och så med min förmåga men det har blivit bättre tänkte han. – Än så länge har pojkarna inte flyttat ut, funderade han.

Olof visste såpass mycket om Evas diabetessjukdom att den inte gick att bota och att de flesta diabetiker dör av en hjärt-kärlsjukdom. – Han kände sig orolig för att Evas sjukdom har förvärrats och vad händer då med mig och barnen, tänkte han.

Dr Hans Pettersson var hemma på sin första sjukskrivning någonsin. Han hade ingen aning om vad han skulle göra förutom att ringa till jobbet och meddela att han är sjuk. – Han kände sig förvirrad och deprimerad vilket var ett tillstånd som han hade mycket lite erfarenhet av. Han hade insett att många av patienterna hela tiden kom tillbaka till honom utan att bli nämnvärt friskare. – Det förhöll sig snarare tvärtom, tänkte han förvirrat. – Mina patienter blir sjukare hela tiden, trots alla fina behandlingar och mediciner. – Jag vet ju att mina diabetespatienter inte blir friskare av insulinet eller av statinerna men vad är alternativet, tänkte han?

Tidigare kände han sig stolt över att patienterna valde att komma tillbaka till honom men denna dag var inte som andra dagar.

Sagan om Dr. Pettersson del 2!

maj 29, 2012 kl. 12:08 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Patienten Eva heter egentligen Eva Henriksson och är  mamma till två rätt krävande tonåringar, Andreas och Jesper. Andreas är fotbollstokig och Jesper är en riktig dator-freak. Efter skilsmässan från pappa Olof bor tonåringarna en vecka i taget hos respektive förälder. – Det är tur att det finns laptop för en dator till hade jag inte klarat, tänker Eva.

Eva jobbar på kommunen och är delaktig i administrationen av de kommunalanställdas löner. Hon har en 80-procentig tjänst  och det är precis vad hon klarar av för närvarande. Trots en mycket förstående chef är Eva orolig för vad hennes många sjukskrivningar ska ställa till med för både henne och och för jobbet. Eva har diagnosen Diabetes 2 och hon har på senare år tvingats börja använda insulinsprutor, en på morgon och en på kvällen. – Det finns många som har det mycket värre än jag, tänker hon ibland när hon försöker gaska upp sig.

Diabeteskliniken nere på lasarettet i stan har valt att rekommendera alla sina diabetespatienter att äta kolesterolsänkande medicin. Just för att hjärt-kärlsjukdomar är intimt förknippade med diabetes. – Just nu känns det som att jag åldras i raketfart, gnäller Eva lite. – Mina muskler och leder känns som på en åttio-åring och jag har inte ens fyllt femtio! – Hur ska det bli sen, om detta fortsätter tänker hon.

När skilsmässan var ett faktum, och det var både Eva och Olof överens om, så sålde de huset och köpte var sin bostadsrätt lite närmare stan och inte så långt ifrån varandra. De tänkte bägge att pojkarna skulle kunna förflytta sig mellan lägenheterna på ett lättvindigt sätt och efter flytten fick grabbarna även lite närmare till skolan även om Evas lägenhet låg närmast.

Pappa Olof, som är 52 år, tycker inte själv att han har några speciella medicinska besvär mer än ett högt blodtryck. – Det har ju alla nu för tiden, tänker han. De har behållit samma läkare både han och Eva även efter skilsmässan nämligen den trevlige Dr. Pettersson. – Visst har jag lite för högt kolesterol också enligt Dr. Pettersson men det får jag ju tabletter för så jag oroar mig inte. – Det är faktiskt inte så många i min bekantskapskrets som inte äter medicin för kolesterolet, tänker han. – Då är det värre för Eva tänker han för hon är ju ofta sjuk och hemma från jobbet.

Eva har alltid varit noga med maten tycker hon själv även om hon har unnat sig en godisbit då och då. Hon har inte kunnat undvika att fundera över alla dessa nya hälsotidningar som påstår att man ska äta mer fett och mindre kolhydrater. – Det här kan ju inte vara rätt att plötsligt vräka i sig en massa fett, tänker hon. – Det vet ju varenda människa att för mycket fett leder till hjärt-kärlsjukdomar, funderar hon. – Hur kan de få propagera för detta, undrar Eva? – Dr. Pettersson har alltid sagt åt mig att vara försiktig med smöret som kan vara riktigt farligt. – Helst ska man ju steka i vatten, tänker Eva.

Eva har alltid varit noga med att familjen ska äta riktig mat. Hon handlar alltid nyckelhålsmärkt mat och följer Tallriksmodellen så gott hon kan. – Ingen ska kunna klaga på min mathållning, tänker hon. Men samtidigt kan hon inte släppa tanken på en rubrik som hon läste senast när hon var på ICA-affären. – Fet mat är bra, stod med feta bokstäver. I kassakön kunde hon inte låta bli att bläddra lite i tidningen som var en bilaga till Expressen. – ” Ingrid blev frisk från sin diabetes genom att byta kost”, stod ett i en annan rubrik längre in i tidningen.

– Hur sjutton vågar dom äta så fet kost, tänker hon allvarligt och dessutom påstå att man kan bli frisk från diabetes? – Man borde göra en anmälan till tidningen om att man inte får skriva så, tänker hon argt. – Det är ju emot all vetenskap!

Under en fotbollsmatch där sonen Andreas spelar en viktig roll, en målgivande passning och ett mål från hans fot, träffas Eva och Olof och pratar lite om diverse gemensamma praktiska saker. Olof frågar hur hon mår, om hon ser några ljuspunkter i diabetesbehandlingen? Eva svarar kort att det inte blir bättre i varje fall. – Efter att jag börjat med den här kolesterolmedicinen som vi diabetespatienter måste ta så har jag fått väldigt ont i muskler och leder, förklarar Eva. – Jag vet inte hur de andra känner sig men jag mår inte bra. – Vissa morgnar är det knappt jag kommer ur sängen, berättar Eva.- Men jag antar att det är en biverkning som förhoppningsvis går över, fortsätter Eva. – Dr. Pettersson menar ju att det är bättre att äta den medicinen än att riskera hjärt-kärlsjukdom, säger hon trött. Just då gör Andreas mål och samtalet får fortsätta en annan dag.

Små hälsovinster med LCHF!

maj 29, 2012 kl. 8:57 f m | Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer
Etiketter: , ,

Visst kan vi bli friska från diabetes och hjärt-kärlsjukdomar plus andra svårare kostrelaterade sjukdomar med hjälp av LCHF-kosten. Det är jag själv ett exempel på. Men ibland glömmer vi de små hälsovinsterna som också kan kännas fantastiska. Igår hörde jag en tjej som berättade om att hennes besvär med mjäll försvann på mindre än en vecka med hjälp av en kostförändring till LCHF.

Jag erinrar mig att jag själv hade mjäll innan min kostförändring men jag har helt enkelt glömt bort den hälsovinsten bland alla andra. Men för den kvinnan som berättade om mjällen som försvann var detta en fantastisk upplevelse. Hon kunde numera vistas band folk utan att ständigt kontrollera om det fanns mjäll på kläder och axlar.

Här är några andra exempel på hälsovinster i det ”lilla” perspektivet som jag känner till att folk har fått med hjälp av LCHF;

Bättre nattsömn, mindre acne, vitare tänder, ingen karies, mindre fläckar på huden, huvudvärk som försvann, eksemet är borta. Lugnare mage, bättre motståndskraft mot förkylningar, ögonmigrän är borta, bättre syn, prostatainflammationen som försvann, lägre vikt. Allergier är försvunna, astman är bättre.

Hur kan det komma sig att man få så avgörande hälsoförbättringar bara genom att ändra på sin kost? Eller är det så bara? Vi kanske underskattar hur mycket kosten påverkar hälsan?

Ni som läser den här bloggen mer regelbundet vet att jag hävdar, med emfas, att de flesta inflammatoriska sjukdomar har ett släktskap med varandra. Släktskapet är ett för högt blodsocker i förhållande till vad vi egentligen tål. Vi får signaler från vår kropp att vi måste göra livsstilsförändringar! Exempel på en sådan signal tror jag kan vara mycket mjäll på axlarna. Det är en signal i det lilla men nog så tydlig om man vågar förstå budskapet. Kroppen talar om att den inte får rätt bränsle och reagerar genom att ge dig en signal om att allt inte står rätt till.

Tyvärr har de flesta av oss inte lärt att tyda kroppens signaler. Delvis på grund av att vi blivit itutade att vi måste ha mediciner för allting. Du som upplever att du har ett bräckligt immunförsvar genom att du lätt blir förkyld ska tolka detta som en signal från kroppen att du bör göra någon form av livsstilsförändringar i ditt liv. Kosten är ju enklast att förändra. Det troliga är att du äter för mycket sockerarter(kolhydrater) i maten som håller igång ett inflammerande högt blodsocker. Så, min tolkning är att dessa signaler som vi får från vår egen kropp ska vi utnyttja och använda till att minska inflammationerna i kroppen. Det gör vi genom en kostförändring till LCHF.

LCHF-bilaga idag i Aftonbladet!

maj 28, 2012 kl. 12:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

OBS! Ovanstående bild är inte Aftonbladets LCHF-bilaga utan bara en illustration i brist på rätt bild.

Idag kommer Aftonbladet ut med sin LCHF-bilaga. De kallar den för Laga LCHF. Fyndigt och tidningen passar på förstås att ge ut en egen bilaga om LCHF. De vet ju hur mycket Expressens olika LCHF-bilagor säljer.

Här kan du läsa om min hälsoresa för Aftonbladet har passat på att göra en intervju med mig. Jag har bläddrat lite i LCHF-bilagan och där finns många bra tips och idéer.  Tidningarna har upptäckt att det finns stora vinster att göra på LCHF-bilagor. Jag har inget emot detta så länge de är med och sprider budskapet.

Om ni är med från början och läser ”Sagan om Dr. Pettersson” så är det min idé att skriva en bok, i romanform, direkt på nätet. Ämnet har förstås anknytning till mat och hälsa men handlingen är helt uppdiktad och inte ens jag vet hur det kommer att sluta. Jag tar naturligtvis emot tips och idéer från mina läsare om hur handlingen ska fortskrida. Del 1 av ”Sagan om Dr Pettersson” kan du läsa i tidigare inlägg.

Ha en skön dag!

Sagan om Dr Pettersson. Del 1.

maj 26, 2012 kl. 12:04 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , ,

När Hans Pettersson, efter fem strävsamma studieår, äntligen fick svära läkareden var han lycklig. – Nu är jag en riktig läkare, funderade han. – Jag ska göra folk friska med mina kunskaper, tänkte han. -Att läka och lindra andra människors plågor är vad jag ska ägna mig åt, funderade den nykläckte läkaren Hans  Pettersson.

Dr. Pettersson fick omgående jobb på det stora sjukhuset Solgrenska. Där var fullt av människor hela tiden, vackra sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden i ständig rörelse, och patienter överallt. Han började tjänstgöra på akutavdelningen och gick till en början bredvid andra mer erfarna läkare. Hans var stolt över sina kunskaper  och märkte att han ibland överglänste de mer erfarna kollegorna.

Efter en tid fick han mer förtroende av sjukhusledningen som tyckte att han nu själv skulle ta hela läkaransvaret. Detta passade Hans Pettersson perfekt, – jag vet ju minst lika mycket som mina kollegor, tänkte han. Hans Pettersson patienter var förvånade men tacksamma över engagemanget och hans vilja att alltid hitta rätt diagnos.

Dr Pettersson fick massor med beröm av både sjukhusledning och patienter och han fick alltmer erbjudanden från olika läkemedelsföretag. Det handlade om konferenser och seminarium om olika ämnen. Gemensamt för alla läkemedelsföretagen var att de ville att Dr Pettersson skulle skriva ut just deras medicin till  patienterna för just den medicinen hade visat sig vara bäst i kliniska vetenskapliga studier, enligt läkemedelsföretaget.

Åren gick och Dr Pettersson var väldigt populär både bland kollegor och patienter. Han träffade sina gamla patienter och skrev ut alltmer mediciner till allas fromma. Alla var glada och nöjda med Dr Pettersson arbetsinsats. Sjukhusledningen noterade att många patienter ville ha just Dr. Pettersson som läkare. Läkemedelsföretagen uppmärksammade Hans Pettersson som en mycket flitig läkare som skrev ut flest mediciner av alla på det stora sjukhuset.

Hans Pettersson fick erbjudande om alltmer sofistikerade resor till fjärran länder från tacksamma läkemedelsföretag. Han passade på att tacka ja till fler erbjudande under årens lopp för på alla lyxiga resor var där alltid flera intressanta seminarier och föredrag. Dr. Pettersson funderade i solstolen nära swimmingpoolen på det lyxiga hotellet i Mauritius – Jag är verkligen lycklig, tänkte han som får syssla med att bota andra människors sjukdomar.

Några år senare fick Hans Pettersson en fråga från en av sina patienter som han haft i många år; – Nu har jag varit patient hos dig i många år och min diabetes har inte blivit bättre utan sämre hela tiden. -Hur kommer det sig, frågade patienten Eva? – Jag har tänkt på detta länge men har inte vågat fråga tidigare, förklarade hon. Dr Pettersson blev överrumplad  av frågan men fann sig snabbt. – Det är självklart att du inte blir bättre, förklarade han. Diabetes typ 2 är en sjukdom som man inte kan bli frisk ifrån. – Man kan kontrollera sjukdomen med mediciner och kost men den går inte att bota tyvärr, förklarade Dr Pettersson. – Du är i naturalförloppet som innebär att du sakta blir sämre men sjukdomen kontrolleras dock av medicinerna, sade Dr Hans. – Detta är fullkomligt normalt och inget att oroa sig över. Du måste helt enkelt acceptera din situation, tyvärr tillade Dr Pettersson.

Patienten Eva tog mod till sig och sade; – dessutom har jag fått ont i leder och muskler och är ofta förkyld, förklarade hon. Jag sover dåligt och tvingas vara sjukskriven allt oftare. Dr Pettersson tänkte efter noga och sade; – Jag skriver ut lite starkare värktabletter till dig och ett nytt preparat  som ska dämpa inflammationer. – Så får vi hoppas att dina besvär ger med sig, sade Dr Pettersson. – Du äter ju kolesterolsänkande medicin och det måste du eftersom du är diabetiker och är i riskzonen för hjärt-kärlsjukdomar, sade Doktorn. – S.k. Statiner, som du äter, kan ha just sådana biverkningar som du drabbats av men det är väl bättre än att riskera hjärtsjukdom, menade Dr Pettersson. – Ja, du vet väl bäst, sade patienten Eva som var lite förvånad över att hon nästan ifrågasatt Dr Pettersson som har så gedigna kunskaper.

När Dr Pettersson kom hem den kvällen var han väldigt brydd. En patient hade närapå kritiserat hans medicinering och behandling. Detta hade aldrig hänt förut. – Jag gör ju allt enligt läroboken och jag vet att jag har bättre kunskaper än de flesta av mina kollegor, tänkte han. Den kvällen hemma i sin lägenhet, som var något för stor för bara honom, hade han svårt för att somna. Han somnade till slut men drömde otäcka drömmar om patienten Eva som i drömmen åt bärkassar med piller och såg otäckt sjuk ut. I drömmen skrev han ut groteskt med piller och läkemedelsrepresentanten stod bredvid och applåderade.

Nästa morgon var Dr Pettersson allt annat än utsövd. För första gången i sin tio-åriga läkarkarriär kändes det som om han blivit ifrågasatt i sin läkarutövning. – Alla har ju varit nöjda med mig tidigare, tänkte han. Plötsligt blixtrade det till i hjärnan av en ny insikt som han aldrig tänkt på tidigare; – Mina patienters sjukdomar och besvär blir inte bättre utan snarare sämre, tänkte han och fick en iskall känsla i bröstet. – Mina patienter kommer ju hela tiden tillbaka hur mycket mediciner jag än skriver ut på recept, tänkte han förskräckt. – Vad är det för fel, tänkte Dr Pettersson förtvivlat vid köksbordet  och funderade för första gången på att sjukskriva sig och stanna hemma den dagen.

En onödig resa genom sjukvården!

maj 25, 2012 kl. 3:24 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Nedanstående brev till mig handlar om en onödig resa genom sjukvården. Berättelsen talar för sig själv men jag undrar stillsamt hur många andra det är som känner igen sig i den här berättelsen. Hör av dig, du som känner igen resan.

”Hej Mats,

Skriver gärna och berättar lite om min frus resa genom livet och ” vårdapparaten ”.
Vid 49 års ålder 1997  efter ett liv nästan helt utan sjukdom, inte ens förkylningar, tappade min fru orken och blev väldigt svag. De blev undersökning på Umeå lasarett  med arbets ekg.
En kväll någon dag senare ringde en god vän som är kardiolog hem till mig och berättade att han sett min frus ekg. Han berättade att hon verkade ha livshotande förträngningar i några kranskärl.
De blev en ganska akut bypass operation på Umeå lasarett. Operationen gick bra och så långt var allt frid och fröjd.

Under rehabiliteringstiden gick både jag och min fru på hjärtskolan som anordnades för hjärtpatienter på lasarettet. Där fick man lära sig att undvika fett till varje pris, särskilt det mättade fettet, det var grönsaker frukt och fullkornsprodukter som gällde.
Den vanliga medicineringen efter en bypass operation sattes in dvs. statiner, betablockerare, nitroglycerin och trombyl, detta trots att min fru hade normala kolesterolvärden.

För att ytterligare förkovra sig i hjärthälsa bestämdes att min fru skulle gå en kurs i beteendemedicin som egentligen var ämnad för kraftigt överviktiga personer, den skulle vara lärorik trots att hon själv inte bar på någon övervikt. Där fick hon lära sig vikten av motion, äta så magert som möjligt blaskiga soppor, steka i vatten och undvika ost och allt mättat fett, pasta bröd och potatis var däremot ok.

Av dem som var med på kursen, så var det endast min fru som gick ner i vikt, troligtvis genom att hon promenerade flera timmar om dagen.
Efter några år på denna kost och med denna medicinering utvecklade min fru diabetes typ 1. De visade sig att hennes hba1c långtidssockret hade börjat stiga. Hennes hjärtläkare sa då att hon nog måste börja tänka på vad hon äter, hon som nitiskt följt sjukvården rekommendationer.

Andra biverkningar hade också börjat visa sig under åren, värk i leder och muskler, hudkänslighet, förstoppning som ledde till hemorroider och en besvärlig operation med ytterligare svårighet att tömma tarmen. Hon blev dessutom tvungen att börja med insulinsprutor.

Min fru hade också stora problem med hjärtat vid kallt och blåsigt väder.
År 2007 berättade en bekant till oss om Annika Dahlkvist och lchf kosten. Vi beslöt oss att prova och började så smått att testa detta samtidigt som min fru skippade alla sina mediciner utom trombyl.

Ganska snart visade sig stora förbättringar i hälsan, insulinet kunde minskas till hälften hjärtproblemen försvann till stor del, mage och tarmar började fungera normalt, ledvärken upphörde och min fru fick en en helt ny ” ork ”.
Nu har hon anammat lchf kosten till 100 % och skulle inte kunna tänka sig något annat.
Vi misstänker att det är åren med den magra kolhydratrika kosten och statinerna som förstört min frus insulinproducerande celler och gett henne diabetes typ 1.
Det enda negativa med kostomläggningen är möjligen att hennes kolesterolvärden har blivit höga men har dock sänkts två enheter sista tiden, å andra sidan har jag alltid haft höga kolesterolvärden men hittills vid 62 års ålder inga kända hjärtproblem.”

TBE-smitta?

maj 25, 2012 kl. 10:18 f m | Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Idag pratar man om på nyheterna att massvaccinera folk för att skydda dom mot smitta från fästingar. För 20 år sedan var det bara ett tjugotal personer per år som insjuknade av TBE-smitta från fästingar. Idag är det flera hundra varje år som drabbas. Myndigheternas svar på detta är idén att massvaccinera hela folket till en kostnad av miljarder kronor. Det verkar sitta i ryggmärgen att alltid angripa sjukdomar utifrån det faktum att dom inte går att förebygga eller bota.

TBE-smitta handlar om att fästingen har ett virus som kan överföras till människan och där skapa hjärnhinneinflammation.

Vem ställer frågan om varför det plötsligt är flera hundra som smittas idag jämfört med några tio-tal för tjugo år sedan. Frågan som borde ställas är varför inte folks immunförsvar räcker till gentemot infektioner från fästingar? På liknande sätt har 45 procent av eleverna i en skolklass besvär av allergier idag. För tjugo år sedan var det kanske en person i genomsnitt per klass i skolan som hade allergibesvär.

Forskarna förklarar att det är klimatorsaker som gör att fästingarnas smitta blivit aggressivare. Är det klimatet som orsakar att allergier blivit mer vanligt? Är det klimatet som orsakar diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer? Det är också sjukdomar som blivit allt mer vanliga idag jämfört med för tjugo år sedan.

Kan vi vaccinera oss mot allt? Hur reagerar vårt immunförsvar då? Det är kanske forskarnas mening att vi skall sprutas fulla av diverse medikamenter för att klara av alla infektioner som drabbar oss. Är det verkligen seriöst att förklara vårt bristande försvar mot infektioner med uppvärmning av klimatet?

Jag tror att förklaringen är en helt annan. Vårt allmänna immunförsvar har försvagats, inte av klimatuppvärmning, utan av billig spannmålsföda, plus annan skräpmat, som inte passar våra kroppar. Många av oss går omkring med ständiga inflammationer och infektioner som vårt immunförsvar inte rår på. Vi får för mycket blodsocker(glukos) vandrande runt i våra blodbanor som infekterar och håller vårt immunförsvar sysselsatt. Om immunförsvaret aldrig får vila så att det håller sig starkt så blir vi ett lätt byte för många infektioner som ständigt finns i vår närhet. Däri ingår TBE-smitta.

Jag är less på att forskare och läkare inte vågar ställa de rätta frågorna. Hur upprätthåller vi ett starkt immunförsvar är den avgörande frågan? Om man börjar forskningen med den frågan kommer man att få nya häpnadsväckande resultat. Då kommer diskussionerna att handla om vår livsstil och särskilt den inflammerande kosten. Att få ett starkt immunförsvar med, för människan, naturlig mat är den bästa vaccination som finns. Naturlig mat är inte spannmål i den utsträckning vi äter idag. Naturlig mat är kött, fisk, ägg, nötter, bär och grönsaker. Om du äter detta kommer ditt immunförsvar att bli starkare än någon vaccination kan åstadkomma.

Jag tycker att människor skall erbjudas kunskap om att det finns alternativ och lösningar till vaccinationer, insulin, statiner, varan, tabletter osv. Om människor får veta att det går att få bukt med olika infektioner och inflammatoriska sjukdomar genom naturlig mat så tror jag att många kommer att fatta ett bra beslut. Låt marknaden ta hand om problemet. De som vill fortsätta äta mediciner av olika slag ska få göra det och de som vill motverka sjukdomar genom kosten ska få göra det också.

Om vi ska börja vaccinera oss mot allt kommer detta att ytterligare försvaga vårt immunförsvar och ingen kommer att tjäna på det. Inte ens läkemedelsbolagen på längre sikt.

maj 24, 2012 kl. 10:05 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Visst blir man sugen på Pizza ibland! Här är några bra recept på helt ofarliga pizzor utan mjöl. Ja. ni läste rätt, utan mjöl.

Fet Hälsa

Det känns som att man besegrar det giftiga mjölet när man äter pizza utan mjöl. Ett krig pågår mellan mig och mjölet. Det giftiga lockar och pockar och finns i nästan allt. Jag försöker hitta kluriga vägar runt mjölet och kreativiteten tvingas hela tiden vara på topp. Skalade sesamkärnor är ett utmärkt substitut för mjöl när man bakar pizza eller bröd. Även mandelmjöl går utmärkt istället för mjölet. Tillsammans med ägg, fiberhusk och ost binder det alldeles utmärkt.

Det är min lathet som ibland tillåter mig att trängta efter bröd. Då får det bli en och annan skiva FinnCrisp. Det konstiga är att det bara tar 10 minuter respektive 15 minuter att baka bröd eller pizza. Dessutom behöver degen inte stå och jäsa utan in i ugnen med den direkt. Ändå så tar det emot ibland

Ovan ser du en länk med ett recept på pizza på 15 minuter för…

Visa originalinlägg 65 fler ord

Är det för enkelt?

maj 23, 2012 kl. 9:31 f m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , ,

När jag skriver på den här bloggen utgår jag nästan alltid från mina egna hälsovinster av LCHF-kosten. Jag har länge argumenterat dels i min bok ”Frisk av mat” och dels här på Fet Hälsa att det hela är enkelt. För mycket kolhydrater(sockerarter) i maten skapar negativa inflammationer i kroppen som försvagar immunförsvaret. På sikt skapar detta metabola sjukdomar(västerländska/kostrelaterade sjukdomar) som det inte finns bot för med dagens medicinfixerade vård.

Då är frågan; är det verkligen så enkelt? Ja, jag tror att det är så enkelt om man är medveten om alla sidoeffekter som kommer av kontraproduktiva inflammationer i kroppen orsakade av högt blodsocker. Exempelvis var det så för mig att jag, under många år, hade sömnstörningar som jag då kopplade till psykiska besvär som stress och liknande. Det fanns helt enkelt ingen koppling alls till att mina sömnsvårigheter kunde relateras till kosten. Nu i efterhand, med mycket god nattsömn i över tre år, så kan jag se att felaktig kost bidrog till stress, dålig nattsömn m.m. Å andra sidan bidrog stressen och dålig nattsömn till ännu sämre matvanor. Det är alltså hönan eller ägget, vilket kommer först?

Med facit i hand bedömer jag, i mitt fall, att en felaktig kost med alldeles för mycket sockerarter i maten var den dominerande faktorn. Likadant kan man resonera med en rad olika sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdom, allergier, eksem, migrän m.fl.. Dessa sjukdomar skapar psykiska besvär eftersom de upplevs som väldigt obehagliga och obotliga med dagens medicintänkande. Om man inte har en bra förklaringsmodell så kan psykiska besvär eller andra orsaker upplevas som själva anledningen till  sjukdomen. Det känns helt enkelt för enkelt att det är kosten som är upphovet och den drivande faktorn till sjukdomen.

Varför kan det inte vara enkelt? Tar vi då bort prestigen kring läkarnas kunskaper, som inte botar metabola sjukdomar, om det är för enkelt?  Ja, jag tror att det handlar mycket om prestige. Jag fick en kommentar från en hög direktör på ett internationellt delvis svenskägt läkemedelsföretag att han tyckte att  mina ideer med att erbjuda matkassar, kunskap och recept för att hjälpa människor till ett friskare liv låg helt rätt i tiden. – Men, sade han, måste du skälla så mycket på läkemedelsindustrin?

Ja, jag tycker att det står mer dollartecken i ögonen på läkemedelsindustrin än viljan att bota/läka/förebygga sjukdomar. Därför är jag mycket kritisk till hur vi har hamnat i den här soppan av att vi bara stirrar oss blinda på symtom och mycket sällan angriper orsakerna. På min kropp har det varit väldigt enkelt; ersätt merparten av kolhydraterna med naturligt fett och protein så blir du frisk. Därför borde denna åtgärd, att byta kost, vara den första åtgärden av alla om man misstänker att den egna kroppen är utsatt för metabola inflammationer.

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: