Sagan om Dr. Pettersson del 2!

maj 29, 2012 kl. 12:08 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Patienten Eva heter egentligen Eva Henriksson och är  mamma till två rätt krävande tonåringar, Andreas och Jesper. Andreas är fotbollstokig och Jesper är en riktig dator-freak. Efter skilsmässan från pappa Olof bor tonåringarna en vecka i taget hos respektive förälder. – Det är tur att det finns laptop för en dator till hade jag inte klarat, tänker Eva.

Eva jobbar på kommunen och är delaktig i administrationen av de kommunalanställdas löner. Hon har en 80-procentig tjänst  och det är precis vad hon klarar av för närvarande. Trots en mycket förstående chef är Eva orolig för vad hennes många sjukskrivningar ska ställa till med för både henne och och för jobbet. Eva har diagnosen Diabetes 2 och hon har på senare år tvingats börja använda insulinsprutor, en på morgon och en på kvällen. – Det finns många som har det mycket värre än jag, tänker hon ibland när hon försöker gaska upp sig.

Diabeteskliniken nere på lasarettet i stan har valt att rekommendera alla sina diabetespatienter att äta kolesterolsänkande medicin. Just för att hjärt-kärlsjukdomar är intimt förknippade med diabetes. – Just nu känns det som att jag åldras i raketfart, gnäller Eva lite. – Mina muskler och leder känns som på en åttio-åring och jag har inte ens fyllt femtio! – Hur ska det bli sen, om detta fortsätter tänker hon.

När skilsmässan var ett faktum, och det var både Eva och Olof överens om, så sålde de huset och köpte var sin bostadsrätt lite närmare stan och inte så långt ifrån varandra. De tänkte bägge att pojkarna skulle kunna förflytta sig mellan lägenheterna på ett lättvindigt sätt och efter flytten fick grabbarna även lite närmare till skolan även om Evas lägenhet låg närmast.

Pappa Olof, som är 52 år, tycker inte själv att han har några speciella medicinska besvär mer än ett högt blodtryck. – Det har ju alla nu för tiden, tänker han. De har behållit samma läkare både han och Eva även efter skilsmässan nämligen den trevlige Dr. Pettersson. – Visst har jag lite för högt kolesterol också enligt Dr. Pettersson men det får jag ju tabletter för så jag oroar mig inte. – Det är faktiskt inte så många i min bekantskapskrets som inte äter medicin för kolesterolet, tänker han. – Då är det värre för Eva tänker han för hon är ju ofta sjuk och hemma från jobbet.

Eva har alltid varit noga med maten tycker hon själv även om hon har unnat sig en godisbit då och då. Hon har inte kunnat undvika att fundera över alla dessa nya hälsotidningar som påstår att man ska äta mer fett och mindre kolhydrater. – Det här kan ju inte vara rätt att plötsligt vräka i sig en massa fett, tänker hon. – Det vet ju varenda människa att för mycket fett leder till hjärt-kärlsjukdomar, funderar hon. – Hur kan de få propagera för detta, undrar Eva? – Dr. Pettersson har alltid sagt åt mig att vara försiktig med smöret som kan vara riktigt farligt. – Helst ska man ju steka i vatten, tänker Eva.

Eva har alltid varit noga med att familjen ska äta riktig mat. Hon handlar alltid nyckelhålsmärkt mat och följer Tallriksmodellen så gott hon kan. – Ingen ska kunna klaga på min mathållning, tänker hon. Men samtidigt kan hon inte släppa tanken på en rubrik som hon läste senast när hon var på ICA-affären. – Fet mat är bra, stod med feta bokstäver. I kassakön kunde hon inte låta bli att bläddra lite i tidningen som var en bilaga till Expressen. – ” Ingrid blev frisk från sin diabetes genom att byta kost”, stod ett i en annan rubrik längre in i tidningen.

– Hur sjutton vågar dom äta så fet kost, tänker hon allvarligt och dessutom påstå att man kan bli frisk från diabetes? – Man borde göra en anmälan till tidningen om att man inte får skriva så, tänker hon argt. – Det är ju emot all vetenskap!

Under en fotbollsmatch där sonen Andreas spelar en viktig roll, en målgivande passning och ett mål från hans fot, träffas Eva och Olof och pratar lite om diverse gemensamma praktiska saker. Olof frågar hur hon mår, om hon ser några ljuspunkter i diabetesbehandlingen? Eva svarar kort att det inte blir bättre i varje fall. – Efter att jag börjat med den här kolesterolmedicinen som vi diabetespatienter måste ta så har jag fått väldigt ont i muskler och leder, förklarar Eva. – Jag vet inte hur de andra känner sig men jag mår inte bra. – Vissa morgnar är det knappt jag kommer ur sängen, berättar Eva.- Men jag antar att det är en biverkning som förhoppningsvis går över, fortsätter Eva. – Dr. Pettersson menar ju att det är bättre att äta den medicinen än att riskera hjärt-kärlsjukdom, säger hon trött. Just då gör Andreas mål och samtalet får fortsätta en annan dag.

Små hälsovinster med LCHF!

maj 29, 2012 kl. 8:57 f m | Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer
Etiketter: , ,

Visst kan vi bli friska från diabetes och hjärt-kärlsjukdomar plus andra svårare kostrelaterade sjukdomar med hjälp av LCHF-kosten. Det är jag själv ett exempel på. Men ibland glömmer vi de små hälsovinsterna som också kan kännas fantastiska. Igår hörde jag en tjej som berättade om att hennes besvär med mjäll försvann på mindre än en vecka med hjälp av en kostförändring till LCHF.

Jag erinrar mig att jag själv hade mjäll innan min kostförändring men jag har helt enkelt glömt bort den hälsovinsten bland alla andra. Men för den kvinnan som berättade om mjällen som försvann var detta en fantastisk upplevelse. Hon kunde numera vistas band folk utan att ständigt kontrollera om det fanns mjäll på kläder och axlar.

Här är några andra exempel på hälsovinster i det ”lilla” perspektivet som jag känner till att folk har fått med hjälp av LCHF;

Bättre nattsömn, mindre acne, vitare tänder, ingen karies, mindre fläckar på huden, huvudvärk som försvann, eksemet är borta. Lugnare mage, bättre motståndskraft mot förkylningar, ögonmigrän är borta, bättre syn, prostatainflammationen som försvann, lägre vikt. Allergier är försvunna, astman är bättre.

Hur kan det komma sig att man få så avgörande hälsoförbättringar bara genom att ändra på sin kost? Eller är det så bara? Vi kanske underskattar hur mycket kosten påverkar hälsan?

Ni som läser den här bloggen mer regelbundet vet att jag hävdar, med emfas, att de flesta inflammatoriska sjukdomar har ett släktskap med varandra. Släktskapet är ett för högt blodsocker i förhållande till vad vi egentligen tål. Vi får signaler från vår kropp att vi måste göra livsstilsförändringar! Exempel på en sådan signal tror jag kan vara mycket mjäll på axlarna. Det är en signal i det lilla men nog så tydlig om man vågar förstå budskapet. Kroppen talar om att den inte får rätt bränsle och reagerar genom att ge dig en signal om att allt inte står rätt till.

Tyvärr har de flesta av oss inte lärt att tyda kroppens signaler. Delvis på grund av att vi blivit itutade att vi måste ha mediciner för allting. Du som upplever att du har ett bräckligt immunförsvar genom att du lätt blir förkyld ska tolka detta som en signal från kroppen att du bör göra någon form av livsstilsförändringar i ditt liv. Kosten är ju enklast att förändra. Det troliga är att du äter för mycket sockerarter(kolhydrater) i maten som håller igång ett inflammerande högt blodsocker. Så, min tolkning är att dessa signaler som vi får från vår egen kropp ska vi utnyttja och använda till att minska inflammationerna i kroppen. Det gör vi genom en kostförändring till LCHF.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: