Christina bloggar!

oktober 1, 2015 kl. 9:57 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: ALS, Christina har ALS, frisk av mat, ketogen kost, ketogen kost mot ALS, lchf, LCHF matkasse, mats lindgren, metabola sjukdomar

Christina har sjukdomen ALS. Hon har bestämt sig för att använda LCHF-kost för att försöka bryta den negativa trenden. Jag försöker stötta henne med kostrådgivning m.m. Ingen vet riktigt hur ALS kan botas eller hur sjukdomen uppstår. En ketogen kost som LCHF är icke-inflammerande mat som normalt stärker immunförsvaret mot metabola sjukdomar. Christina gör helt rätt som vågar pröva, tycker jag. Att hon dessutom bloggar om det här på Fet Hälsa är inspirerande både för henne och andra tror och hoppas jag. Läs mer om Christinas kamp här!

Mats Lindgren

”24 september var jag i Västerås igen. Hade ett möte kl 15 hos min mor med en biståndshandläggare. Jag skulle träffa min kompis och vi skulle käka lunch sen skulle hon följa med mig till mamma. Går inte dit ensam några fler gånger.
Nu hade min kompis tagit fel på dag så vi lunchade inte ihop, men hon följer med till mamma. Hon fick rodda om lite i sin planering 😺.
Jag åkte själv till en kolgrill på Östra Malmaberg/Haga. Varför måste jag skriva om detta nu då??? Jo för att det var en så fantastisk god mat, stor salladsbuffé och fräscht. Sen kommer vi till personalen. Trevliga. Vilken service dom gav mig. Hon som stod i kassan hjälpte mig med drickan och bestick. Salladen kunde jag ta själv. Satt nära buffén. När jag ätit färdigt kom en fram och frågade om jag ville ha kaffe och frukt. Alla andra fick gå och hämta själv. Det kallar jag god service. 
Åker ni till Västerås besök gärna denna kolgrill…den heter ”Casablanca Kolgrillsbar”.

Nu har vi varit hos min mamma, biståndshandläggare, min kompis och jag. Hon släppte inte in oss. Hon öppnade dörren och startade med att vara aggressiv. Vi gick. Hon stängde dörren. Vi tre stod i trappen för att prata (regnade ute). Sen öppnade hon dörren och började bråka. Mamma stod och pratade med biståndshandläggaren sen vände hon sig mot mig med hatmord i blicken och tog struptag och tryckte mig mot väggen. Tack och lov lutade jag mig mot väggen. Annars hade jag farit omkull igen. 
Har pratat med överförmyndarna och dom kan inte heller göra något. Säger hon nej till hjälp så kan dom inte göra något. Sån är lagen. 
Var tvungen att åka dit på onsdagen igen för att installera larm. Min dotter tog en semesterdag och följde med. Det blev inget larm. Hon var lugnare med min dotter. Men mig tittade hon med hatiska blickar.
Har bestämt mig. Jag kommer inte att åka dit fler gånger. Jag måste tänka på min egen hälsa.
Nu ska jag ta tag i mina egna grejer som är eftersatta. Har inte haft ork att ta itu med mitt. Har varit tvungen att hämta kraft till nästa besök.
Har nu tagit kontakt med vårdcentralen igen och berättat. Dom säger oxå att jag inte ska gå dit mer. Dsk och biståndshandläggare ska försöka få in henne på ett boende. Mamma vill det, men när jag är där så vägrar hon.
Det har blivit lite mycket om min mamma, men det är så mitt liv ser ut. Allt är inte en dans på rosor.

Vad jag har märkt under den här tiden, det är att jag har varit i stort behov av leverpastej och saltgurka. Det är ju tack och lov inte så mycket kolhydrater och socker. Jag har och äter mycket av detta. Det kan ju vara så att kroppen behöver järn och salt.
Jag tänker oxå på att jag har varit periodare med att dricka mjölk -laktosfri-. Drack massor i några veckor sen övergick jag till vatten. Då kan jag tänka mig att kroppen talade om för att nu behöver jag kalk. 

Det som oxå är lite positivt i det hela är att jag börjar få tillbaka lite känsel i fotdynorna vid tårna. Det känns lite konstigt när det varit borta så länge.

Försöker att tänka positiva tankar hur jobbigt det än kan vara. Ventilerar mycket med min underbara dotter som jag bor hos.

Kom hit 3 mars i år när mitt ena hus brann ner till grunden och jag var utan el i 10 dagar i huset jag bor i. Tyckte det luktade brandrök i mitt boendehus så jag ville storstäda o tvätta allt innan jag flyttade in igen. 
Jag började gå sämre och jag ramlade baklänges. Sen fick jag min diagnos och då ville hon att jag skulle flytta till henne och hon ville ha mig i sin närhet den tiden jag har kvar på jordelivet. Det är fantastiskt vilken dotter jag har. Jag bara älskar henne. Hon är det bästa som hänt mig.
Hon har det lyxigt med att jag tvättar, maten färdig när hon kommer hem från jobbet – naturligtvis LCHF – som även hon tycker är jättegod, etc.

Nu är det höst och alla vackra färger som följer med den.
Ta vara på dagen.

Kram till er alla
Christina”