Jag har fått brev!

januari 13, 2013 kl. 7:33 e m | Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

9606939-RBCbn

Jag har fått brev från Västra Götalandsregionen. Det är min diabetessköterska som vill att jag ska komma på kontroll. Frågan är om jag ska lägga tid och kostnader på detta. Ni som följt min hälsoresa och ni som läst min bok ”Frisk av mat” vet att jag haft många duster och diskussioner med diabetessköterskan.

Är fett farligt?

Jag vet att hon fortfarande tycker att LCHF-kost är farligt för diabetiker med den mängden naturligt fett som förespråkas. Om jag nu varit helt frisk i fyra år utan mediciner med LCHF-kosten så tycker man kanske att hon ändå borde vara lite nyfiken. Hon är ju trots allt diabetessköterska. Hon kanske träffar 10-15 patienter per dag som får kostråd och recept på diabetesmedicin av henne.

Mista en fot?

En stor anledning till att jag skriver på den här bloggen är faktiskt hennes förtjänst. Jag tycker att det är fruktansvärt att diabetespatienter fortsätter att få rådet att äta fibrer och spannmål. Att de luras att tro att det är fullständigt normalt att hamna i ”naturalförloppet”. Det är sjukvårdens benämning på att det inte går att bota diabetes, att det är normalt att sjukdomen hela tiden eskalerar och att man till slut dör i en hjärtsjukdom. Innan detta händer kan man mista en tå, en fot eller ett ben eller bli blind. Det är helt i sin ordning. Mer läsning om diabetessköterskan här.

Benet var kapat!

Senast för några månader sedan träffade jag min läkare som först konstaterade att jag hade svår diabetes. Denne läkare tröstade mig, den gången, med att jag skulle leva som vanligt och att det inte är farligt att äta en tårtbit ibland. Nu tog han emot mig sittande i en rullstol. -Vad har hänt frågade jag, har du råkat ut för en trafikolycka? – Nej, svarade läkaren, jag har råkat ut för en svår inflammation i benet så man var tvungen att kapa det. – Några läkarkollegor tror det beror på diabetes men jag är inte säker på det, svarade läkaren. En livets paradox, tänkte jag och troligen för många tårtbitar.

Förra gången som jag träffade diabetessköterskan lånade jag ut min bok till diabeteskliniken. Min tanke var att hon skulle kunna låna ut den till diabetespatienter som ville pröva en annan väg än naturalförloppet. Om jag nu bestämmer mig för att gå dit så kommer jag naturligtvis att fråga hur många som har lånat den. Jag har tyvärr inga större förhoppningar om att hon alls har lånat ut den till någon diabetespatient.

LCHF-bibliotek verses diabetesklinik?

Man skulle kunna göra en intressant studie kring en diabetesklinik och ett bibliotek med bra LCHF-böcker. Man skulle lotta 100 människor med diagnosen diabetes 2 i två olika grupper. Den ena gruppen skulle hamna på diabeteskliniken med sedvanlig vård som tabletter, insulin och kolesterolsänkande medicin.

Den andra gruppen skulle bara få hjälp via LCHF-biblioteket och få låna och läsa böcker av Eenfeldt, Dahlqvist, Lindgren, Litsfeldt, Hexenberg m.fl.  Kontinuerliga prover skulle tas på dessa båda grupper under 6 månader. Vilken grupp skulle få bäst resultat tror ni?

Skillnaden i budget mellan de båda grupperna är förstås enorm till diabetesklinikens fördel men det hjälper inte för LCHF-gruppen kommer att vinna solklart.

Professor Tim Noakes brev på svenska!

augusti 14, 2012 kl. 5:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

Jag har, på grund av det stora intresset, översatt Professor Timothy Noakes brev till tidningen Runners World till svenska. Han är ju mannen som hittade på att man ska pastaladda inför idrottsprestationer men som nu kommit på andra tankar.

Här är översättningen av brevet; Översättning av brev Tim Noakes 2012-08-14

En onödig resa genom sjukvården!

maj 25, 2012 kl. 3:24 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Nedanstående brev till mig handlar om en onödig resa genom sjukvården. Berättelsen talar för sig själv men jag undrar stillsamt hur många andra det är som känner igen sig i den här berättelsen. Hör av dig, du som känner igen resan.

”Hej Mats,

Skriver gärna och berättar lite om min frus resa genom livet och ” vårdapparaten ”.
Vid 49 års ålder 1997  efter ett liv nästan helt utan sjukdom, inte ens förkylningar, tappade min fru orken och blev väldigt svag. De blev undersökning på Umeå lasarett  med arbets ekg.
En kväll någon dag senare ringde en god vän som är kardiolog hem till mig och berättade att han sett min frus ekg. Han berättade att hon verkade ha livshotande förträngningar i några kranskärl.
De blev en ganska akut bypass operation på Umeå lasarett. Operationen gick bra och så långt var allt frid och fröjd.

Under rehabiliteringstiden gick både jag och min fru på hjärtskolan som anordnades för hjärtpatienter på lasarettet. Där fick man lära sig att undvika fett till varje pris, särskilt det mättade fettet, det var grönsaker frukt och fullkornsprodukter som gällde.
Den vanliga medicineringen efter en bypass operation sattes in dvs. statiner, betablockerare, nitroglycerin och trombyl, detta trots att min fru hade normala kolesterolvärden.

För att ytterligare förkovra sig i hjärthälsa bestämdes att min fru skulle gå en kurs i beteendemedicin som egentligen var ämnad för kraftigt överviktiga personer, den skulle vara lärorik trots att hon själv inte bar på någon övervikt. Där fick hon lära sig vikten av motion, äta så magert som möjligt blaskiga soppor, steka i vatten och undvika ost och allt mättat fett, pasta bröd och potatis var däremot ok.

Av dem som var med på kursen, så var det endast min fru som gick ner i vikt, troligtvis genom att hon promenerade flera timmar om dagen.
Efter några år på denna kost och med denna medicinering utvecklade min fru diabetes typ 1. De visade sig att hennes hba1c långtidssockret hade börjat stiga. Hennes hjärtläkare sa då att hon nog måste börja tänka på vad hon äter, hon som nitiskt följt sjukvården rekommendationer.

Andra biverkningar hade också börjat visa sig under åren, värk i leder och muskler, hudkänslighet, förstoppning som ledde till hemorroider och en besvärlig operation med ytterligare svårighet att tömma tarmen. Hon blev dessutom tvungen att börja med insulinsprutor.

Min fru hade också stora problem med hjärtat vid kallt och blåsigt väder.
År 2007 berättade en bekant till oss om Annika Dahlkvist och lchf kosten. Vi beslöt oss att prova och började så smått att testa detta samtidigt som min fru skippade alla sina mediciner utom trombyl.

Ganska snart visade sig stora förbättringar i hälsan, insulinet kunde minskas till hälften hjärtproblemen försvann till stor del, mage och tarmar började fungera normalt, ledvärken upphörde och min fru fick en en helt ny ” ork ”.
Nu har hon anammat lchf kosten till 100 % och skulle inte kunna tänka sig något annat.
Vi misstänker att det är åren med den magra kolhydratrika kosten och statinerna som förstört min frus insulinproducerande celler och gett henne diabetes typ 1.
Det enda negativa med kostomläggningen är möjligen att hennes kolesterolvärden har blivit höga men har dock sänkts två enheter sista tiden, å andra sidan har jag alltid haft höga kolesterolvärden men hittills vid 62 års ålder inga kända hjärtproblem.”

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: