Fet Hälsa

År 2001 firade Cancerfonden sitt 50-årsjubileum. Fonden tillsatte året innan en jubileumskommitté för att ta fram ett kampanjprogram för jubileet. Som vice ordförande i fonden kom jag att ingå i kommittén. Vår idé var att vi denna gång skulle uppmärksamma människors kostvanor, för att ge råd om hur man skall äta för att minska sin cancerrisk. Tidigare kampanjer hade handlat om rökningens farlighet och risken med för intensivt solande. Våra professorer fick styrelsens uppdrag att ta fram ett underlag för de tänkta kostråden.

Döm om vår besvikelse när professorerna kom tillbaka till kommittén och avrådde från en kostkampanj. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med evidensbaserad forskning rörande sambanden mellan vår kost och risken för att utveckla en cancer. Allt vi läst om fiberrik mat, rött kött och andra påstådda riskfaktorer saknade i realiteten stöd i evidensbaserad forskning. Så det blev ingen kostkampanj i brist på kunskap – eller visste man men ville inte berätta?

Redan på 1920-talet visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg att cancerceller förbränner väldigt mycket socker.  Tumörceller använder sig av mellan 5 till 35 gånger mer socker än frisk vävnad. Varför drog inte fondens forskare någon slutsats från den kunskapen? Det är ju ett trivialt konstaterande att kost som höjer blodsockret rimligen ökar cancerrisken.

Under de senaste åren har det kommit en rad forskningsrapporter som bekräftar Warburgs resultat att höga blodsockernivåer ger sämre prognos vid en rad cancerformer. Flera stora undersökningar har hittat samband mellan höga blodsockernivåer hos annars friska personer och risken att utveckla cancer senare i livet. Kvinnor i gruppen med högst blodsocker visade sig i en stor europeisk studie löpa 70% högre risk att dö i cancer än de i gruppen med lägst. För män såg man liknande samband.

Orsaken till att högt blodsocker är viktigt för utvecklingen av cancer är ganska enkel att förstå. Dels behöver bevisligen cancercellerna betydligt mer näring i form av druvsocker än de friska cellerna som klarar sig på betydligt mindre. Dels leder en förhöjning av blodsockret till att hormonerna Insulin och IGF-1 frigörs. Dessa hormoner har bl.a. en tillväxtbefrämjande funktion, de dopar helt enkelt cancercellerna och får dem att växa fortare.

Cancerceller har också den egenheten att de kan livnära sig även på fruktsocker, vilket inte de friska cellerna gör. Vårt vanliga vita socker består av sackarosmolekyler som är sammansatta av en druvsockermolekyl och en fruktsockermolekyl som frigörs direkt i vår matsmältning.

Det var förvånande att Cancerfondens forskare år 2001 inte ville lägga dessa kunskaper till grund för kostråd för att minska cancerrisken. Jag tror det bottnar i en anglosaxisk medicinsk tradition som dominerar svensk forskning och sjukvård. Man är helt enkelt väldigt ointresserad av frågor om kostens och livsstilens betydelse för hälsan. Vi behöver bara kasta våra blickar söderut till de tyskspråkiga länderna så möter man en betydligt större öppenhet för såväl naturmedicin som för kostfrågor. Men tyvärr har tyskkunskaperna inom forskarkåren försvunnit.

Plötsligt har Cancerfonden släppt sin aversion mot kostråd och börjat publicera sådana på sin hemsida under rubriken Mat vid cancer. När jag läser dessa kostråd blir jag fullständigt ställd.

Cancerfonden har rakt upp och ner anammat Livsmedelsverkets kostråd som bygger på en bevisat felaktig hypotes från 70-talet om att naturligt fet mat är hälsovådligt. I en rad artiklar i några av världens största tidningar har men pekat på att det nu är visat att kostråden från 70-talet varit totalt fel. Denna insikt har dock inte nått fram till det av veganer dominerade Livsmedelsverket. Den borde dock ha uppfattats av fondens professorer tycker man. De råd Cancerfonden ger myllrar av föda som kraftigt höjer blodsockret och därmed även frigör tillväxthormonerna. Man skulle nästan tro att fonden agerar efter devisen, ju mer och allvarligare cancerförekomst ju bättre för Cancerfonden.

Om ni framför det jag säger till fondens forskare, vet jag vad de svarar. Det spelar ingen roll om man minskar på kost som orsakar förhöjt blodsocker därför att kroppen producerar sitt eget druvsocker. Det är riktigt, men vad de glömmer är att kroppen bara producerar vad vi minimum behöver och att den produktionen därför inte ger upphov till de blodsockertoppar som kolhydratrik föda gör. Det innebär att inte heller tillväxthormonerna Insulin och IGF-1 frigörs.

Bakgrunden till Cancerfondens kostråd är det faktum att cancerpatienter ofta bryts ner av undernäring som drivs av en kombination av att cancercellerna lägger beslag på en väldigt stor del av näringen och att sjukdomen förstör aptiten. Det enklaste sättet att tillföra näring är sötsaker och andra lättförbrända kolhydrater.

Självklart borde kostrådet till både den som vill undvika att bli sjuk i cancer och den som redan är det vara, att undvika kolhydrater som höjer blodsockret och ersätta dem med naturligt fet mat som ägg, smör, grädde, ost, fet fisk, fett kött, oliv- och rapsolja och andra feta livsmedel. Man skall dock helt undvika margarin som är ett för vår kropp främmande industrifett som ökar risken för farliga inflammationer. Och att rekommendera frukt till en cancersjuk är som att bota alkoholism med sprit.

För den som är cancersjuk borde det vara eftersträvansvärt att försätta kroppen i ketos, där de friska cellerna övergår från att hämta näring från druvsocker till att leva på ketonkroppar som man får från den feta maten. Cancerceller kan inte förbränna ketonkroppar och blir därför hänvisade till den låga halten egenproducerat druvsocker. Har man tur så svälter cancercellerna och tumörtillväxten avtar eller går tillbaka. Det finns även mycket som talar för att standardbehandlingen mot cancer med kemoterapi blir betydligt effektivare om patienten äter en kolhydratfattig ketogen kost.

Som tidigare medarbetare i Cancerfondens styrelse och forskningsråd blir jag bedrövad över att fonden på detta sätt sprider råd till allmänheten som direkt motverkar sitt syfte. Innan ni donerar pengar till fonden i fortsättningen, ställ krav på dem att de först ändrar sina kostråd radikalt.

Tills dess, ge ert stöd till Kostfonden istället via bankgiro 900-4243 eller plusgiro 900424-3.”

Mina kommentarer;

Tack för bra artikel Lars!

Det är någonting riktigt skumt med sjukvårdens och etablissemangets ovilja att inse hur mycket kosten påverkar. Jag ingår i en forskargrupp som jobbat fram en förstudie till en kommande koststudie. I forskargruppen ingår högt meriterade forskare. Förberedelserna för den koststudien anses som mycket välgjorda. Ändå säger Diabetesfonden, Hjärt & Lungfonden, Diabetes Wellness-fonden m.fl. nej till våra ansökningar om bidrag. Koststudien avser att jämföra två olika kostmodeller, Tallriksmodell och LCHF-modell, hur de påverkar två grupper av patienter med diagnosen diabetes typ 2.

Det borde ju vara av stort allmänintresse att få veta mera.
Fokus i den kommande koststudien ligger på inflammation och immunförsvar.
Då är frågan varför man inte vill veta mer om hur kosten påverkar inflammatoriska tillstånd i kroppen? Här kommer några idéer till svar varav några är mer konspiratoriska än andra;

1. Det är för enkelt om kost skulle vara orsaken till merparten av våra metabola sjukdomar! Hur går det då med läkarutbildningen och alla fina latinska namn (på mediciner).
2. Prestige är ordet. Många har sedan länge låst fast sig vid att fett är farligt och att kolhydrater är bra.
3. Koststudier skulle utmana läkemedelsindustrin. Denna industri har ju representanter i olika fonder och stiftelser.
4. Det står enorma summor på spel för läkemedelsindustrin om det visar sig att man lika gärna blir frisk av mat

Jag tror att det borde gå att genomföra koststudier om man hittar ett sätt för genomförande så att inte alla dessa professorer och läkare tappar ansiktet samtidigt!
Mats Lindgren