ALS, MS har gemensamma nämnare?

november 16, 2015 kl. 11:01 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

249088_360358520684901_906857661_n

Dagens inlägg har lite olika vinklar. Dels bloggar Christina om sin sjukdom ALS. Dels kommenterar jag hennes inlägg och gör en jämförelse med MS som en av mina bästa kompisar har. Dessutom kan du göra en intresseanmälan till ett föredrag av mig i Göteborg den 20/1 2016 på temat Frisk av Mat! Dessutom ett avsnitt om starten av LCHF matkasse i Göteborg i mitten av januari 2016. Där kan du också göra en intresseanmälan.

Christina bloggar den  16/11 2015!

Hej igen!
Fredag och lördag har jag varit i ketos. Fredag gick bra att äta mycket ägg tillsammans med räkor eller oliver och smält smör. Lördag morgon så åt jag ägg med räkor och smält smör. Hade väldigt svårt att få i mig äggen. Tvingade i mig dessa. Resten av dagen blev det oliver, räkor och smält smör.
Jag har inte mått dåligt på något vis. Ska göra om det igen och försöka hitta mer att äta som inte innehåller kalorier och socker. Har svårt att äta så mycket ägg.
Idag söndag ska jag och dotra till Västerås igen och tömma det absolut sista i min mammas lägenhet. Det är pyttelite kvar. 24 nov blir det flyttstädning som jag lejt bort. Kan ju ej göra det själv. Det ska bli skönt när allt är klart. 

Lev gott…ta vara på dagen…somna aldrig osams/arg…hälsa en ny dag med glädje

Ha det gott alla människor
Christina

Mina kommentarer!

Bra jobbat Christina! Du har anammat min utmaning om att nolla kolhydraterna, kallat LCHF 2:5 i min bok ”Frisk av mat”!. Det är definitivt inte helt lätt. Men hela tanken med nollningen är ju att boosta immunförsvaret så mycket som möjligt under minst en två-dagarsperiod. Detta kan man upprepa många gånger för att sätta igång läkande-processer i kroppen. Det svåra för oss alla, som ju är mer eller mindre fettskrämda allihopa, är så klart att få i oss tillräckligt med energi genom det naturliga fettet. När du nollar kolhydraterna måste du se till att ersätta den förlorade energin från kolhydraterna med energi från naturligt fett som exempelvis smör. Det går inte att bara ersätta med energitillskott från protein, alltså kött och fisk. Då kan du riskera att motverka boostningen av ditt immunförsvar genom att kroppen tillverkar mer blodsocker än vad som behövs genom processen glukogenesen. Naturligt fett är det som gäller alltså. Jag skar upp upp 50 gram extra smör till alla mina måltider när jag nollade kolhydraterna. Då åt jag i stort sett bara ägg till alla dagens måltider.

MS vs ALS!

En av mina bästa kompisar har MS. Det är en sjukdom som också påverkar muskelfunktioner i kroppen som ALS. Liksom ALS betraktas MS som obotlig av vår kemiska sjukvård. Med det påståendet menar jag att man helt enkelt vägrar att forska på alternativa metoder som inte handlar om nya kemiska läkemedel. På det sättet är vår skattebaserade sjukvård kapat av läkemedelsindustrin för de senare har ju inget intresse av att vi ska bli botade permanent eller kunna förebygga sjukdomar.

Gemensamt för min kompis med MS och Christina som har ALS är att de både känner hälsoförbättringar när de håller fast vid en strikt LCHF-kost. Den stora frågan är då om det går att förbättra hälsan för dessa båda genom en ketogen kost som LCHF? Min kompis med MS gör nu ännu ett försök att förbättra sin hälsa genom att äta strikt LCHF-kost. Han har hållit på under ett par veckor med en hel del förvånande positiva resultat för honom själv.

Det svåra för dessa båda är ju att de måste tro på något som förkastas av läkare, professorer liksom av sjukvård i stort och av myndigheter. Men eftersom ingen har prövat ordentligt så kan man heller inte veta.  Sjukvården har ju haft fel förr som bekant.

LCHF matkasse i Göteborg!

I mitten av januari 2016 startar LCHF matkasse i Göteborg. Det är en testverksamhet som ska pågå under några månader för att testa vår nya webbportal, www.lchfmatkasse.se och synkningen med två stycken ICA Maxi-butiker i östra och västra Göteborg. Vi söker 20 familjer i varje område som då hämtar sin matkasse i butik. Förutom goda recept på LCHF-mat kommer dessa familjer att få all tänkbar uppbackning i form av kunskapsdel, och personlig rådgivning på temat Frisk av Mat! Efter testperioden i Göteborg kommer vi att utvidga vårt Frisk av mat-koncept till andra delar av landet. Maila till info@lchfmatkasse.se om du vill vara en av de 40 testfamiljer i Göteborg som vill hjälpa till att utvärdera LCHF matkasse!

Föreläsning i Göteborg!

Onsdagen den 20/1 2016 kl. 18.30 är det dags för en ny föreläsning i Göteborg på temat Frisk av mat! Platsen är Delsjöns golfrestaurang och där kommer att serveras LCHF-mat liksom föreläsning av mig, Mats Lindgren. I priset 320 kronor ingår dels mat, min uppdaterade bok ”Frisk av mat” och föreläsning som beräknas pågå till 21.00. Gör en intresseanmälan för föreläsningen till lindgren.mats@comhem.se

Totalt finns 70 platser till förfogande på Delsjöns golfrestaurang så först till kvarn gäller!

Min bok Frisk av mat!

Med hjälp av boken ”Frisk av mat” kan du skaffa dig en fungerande förklaringsmodell, en röd tråd att följa och ett tänk som fungerar. Boken finns även på engelska, ”Health through Food”! Fyll i kontaktformuläret nedan så skickar jag betalningsinformation. Boken kostar 195 kr. inkl. frakt.

426190_368969776460321_275734919117141_1271432_1347543266_n  IMG_0040

 

 

 

Christina bloggar!

november 9, 2015 kl. 12:06 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

”Hej igen.
I fredags var jag på öppet hus i ALS-teamet.
Det var för oss med ALS och dess anhöriga. Det var ett fantastiskt möte och samtidigt väldigt känslomässigt.  
En anhörig var där men inte hans pappa. Hans pappa har nyss fått sin diagnos. Och har endast ett 1/2- år kvar här på jorden.
Det var ett fantastiskt möte för han var väldigt ledsen och förvirrad av allt runtom denna sjukdom. Och han ville inte acceptera. Vi alla lyssnade på honom och stöttade honom i hans sorg/sorgearbete.
Han och jag pratade en hel del och han pratade ensam med alla som arbetar i teamet.
När detta möte började lida mot sitt slut så sa jag till honom att han verkade lugnare och verkade må mycket bättre.
Då sa han att det är mycket som du (jag alltså) har sagt som har gjort mig lugn.
Det kändes så skönt för mig att höra. Jag vill ju att alla människor ska ha det så bra som det bara går.

Själv har jag varit fuskig med maten…inte så jättemycket…men det har räckt.
Har hållt på och tömt mammas lägenhet 2 helger på raken. För att spara tid så köpte vi pajer som vi kunde värma i ugnen. 
Kroppen har inte mått så bra av detta fuskande. Ska nu försöka mig på att äta ägg, räkor, oliver och lite smält smör. I dessa finns inga kolhydrater eller socker utom i smöret, där finns lite. Jag har svårt att äta för mycket ägg på en och samma dag, det brukar räcka med ett kokt…så det blir en ny utmaning 😺…
Ta vara på dagen. Kan du kliva ur sängen utan problem…var tacksam/lycklig för det.
Tänk inte på att det är dåligt väder…var glad över att vi har väder…

Ha det gott
Christina”

Mats kommentar!

Det finns ju en fantastisk iakttagelse i din text ovan och det är att du märker tydligt när du fuskar med LCHF-kosten. Det är i sig en sensation eftersom mat aldrig varit på tapeten för sjukvården när det gäller inflammatoriska sjukdomar eller autoimmuna sjukdomar. Kämpa och häng i med LCHF-kosten Christina. Du är en hjälte för många och vi lär oss av dig!

426190_368969776460321_275734919117141_1271432_1347543266_n

Dela detta inlägg av Christina!

oktober 18, 2015 kl. 7:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

images

Christina bloggar om sin LCHF-resa och jag tycker att du ska dela hennes inlägg i ditt nätverk så att så många som möjligt får en chans att läsa det. Christina har diagnosen ALS som är en obotlig sjukdom enligt sjukvården. Christina har valt att försöka påverka sin hälsa i positiv riktning med hjälp av en icke inflammerande kost, LCHF. Jag kost-coachar Christina dels personligen och dels med hjälp av min bok ”Frisk av mat” och Mats LCHF-utbildning.

Många med svåra sjukdomar borde läsa Christinas inlägg nedan för det verkar finna hopp för många. Även vår fyrkantiga sjukvård och läkare borde läsa om hur mycket kosten påverkar hälsan. Hon har nu ätit LCHF-kost i 4 månader.

Göteborg 2015-10-18

Mats Lindgren

Christinas inlägg!

Nu kan jag berätta att min mamma har fått ett demensboende. Hon flyttade in den 15/10. Det är så skönt. Vet nu att hon får mat och hjälp med sin medicin etc. Nu kan jag börja tänka på mig och min sjukdom.

Sammanfattning om vad som hänt under min resa med LCHF

Jag började ändra om min kost i juni 2015
Första veckan var inga problem. Sen började jag må dåligt. Fick huvudvärk, mådde illa och allmänt risig. Förstod att det var omställningen i kroppen som gjorde detta. Det gamla som kroppen är van med att få, fick den inte längre. Klart att den protesterar. Tog även 1 msk kokosolja i kaffet och te. Det blev för mycket så jag började med 1/2 tsk och har nu ökat till 1 tsk. Tar 1 tsk vid varje tillfälle under dagen som jag dricker kaffe eller te. Kroppen måste vänja sig i sin takt som den mår bra av. Använder kokosoljan ibland även i matlagning. 

När sjukdomen började bli värre (innan jag fick min diagnos) krånglade min mage. Sen jag började med kokosoljan så fungerar den som en klocka.
Nu har jag inga problem längre…bara om jag får i mig för mycket kokosolja, då mår jag illa.

Hade ett svullet ben och fot. Det försvann. Detta vägde 4 kg.
Jag fuskade någon gång i början, och min fot svällde upp dagen efter.
”Fuskade” för inte så länge sen, åt lite glass med bär. Ingen svullnad.

Hade smärta inuti hela hö ben. Smärtan är borta. 

Hade ont i fotleden. Numera får jag ont om jag går långt. 

Hade stort problem med ”droppfot”. Snubblade väldigt ofta på så lågt som mattkanter. Det hände då och då att jag ramlade och fick då krypa till något ställe där jag kunde häva mig upp. Fick en fot- och benskena. Det upptäckte jag ganska snart att det var inte bra. Den gjorde musklerna svagare. Så jag slutade med den. Nu orkar inte foten med om jag går för mycket. Men jag får inte lika mycket ”droppfot”

Lilltå, ringfingertå, mellantå, trampdynorna under tårna och ovanpå foten var ”bedövade”. Känseln har kommit tillbaka i tårna och delvis i trampdynorna.

Fick träningsvärk i ben och mage. Det kändes skönt. Först hade jag bara en konstig känsla sen kom träningsvärken. Har fått träningsvärk många gånger tidigare och den här känslan som jag fick har jag aldrig upplevt någongång.

När jag skulle äta hade jag inte styrka i handen för att skära i kött, tomat etc. Försökte hjälpa till med armen. Fick hålla ut den för att försöka få kraft. Det gällde att se till att jag inte hade någon bordsgranne 😃. Använde en vass kniv, men det gick inte heller så bra. Handen kunde inte hålla  i kniven så jag gled ner till det vassa. Fick be om hjälp att skära. Köpte 2 handikappknivar (som är dyra). Numera kan jag greppa vanlig vass kniv, halkar inte ner på eggen, sitter som vanligt med armen och kan skära min mat själv. Lite får jag kämpa.

Förut kunde jag inte måla naglarna på vänster hand. Kunde inte hålla i penseln ordentligt och handen skakade. Nu kan jag det.

Förut kunde jag inte applådera ordentligt med höger hand. Mycket dålig koordination efter min krossade armbåge. Nu kan jag applådera. Koordinationen är inte återställd. Men det har hänt lite saker med det.

Jag är mycket tacksam att jag har kommit i kontakt med LCHF. Jag kanske inte kan bli botad från sjukdomen. Ingen vet. Det jag vet är att jag har fått hälsoförbättringar. Och det är värt massor. 

Jag har börjat träna lite. Fått lite tips av en instruktör. Förut körde jag bara med stretching, det är viktigt att tänja på musklerna. 

Ta vara på dom vackra höstdagarna och dess underbara höstfärger.

Kramar till er alla
Christina

Christina bloggar!

oktober 1, 2015 kl. 9:57 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

Christina har sjukdomen ALS. Hon har bestämt sig för att använda LCHF-kost för att försöka bryta den negativa trenden. Jag försöker stötta henne med kostrådgivning m.m. Ingen vet riktigt hur ALS kan botas eller hur sjukdomen uppstår. En ketogen kost som LCHF är icke-inflammerande mat som normalt stärker immunförsvaret mot metabola sjukdomar. Christina gör helt rätt som vågar pröva, tycker jag. Att hon dessutom bloggar om det här på Fet Hälsa är inspirerande både för henne och andra tror och hoppas jag. Läs mer om Christinas kamp här!

Mats Lindgren

images

”24 september var jag i Västerås igen. Hade ett möte kl 15 hos min mor med en biståndshandläggare. Jag skulle träffa min kompis och vi skulle käka lunch sen skulle hon följa med mig till mamma. Går inte dit ensam några fler gånger.
Nu hade min kompis tagit fel på dag så vi lunchade inte ihop, men hon följer med till mamma. Hon fick rodda om lite i sin planering 😺.
Jag åkte själv till en kolgrill på Östra Malmaberg/Haga. Varför måste jag skriva om detta nu då??? Jo för att det var en så fantastisk god mat, stor salladsbuffé och fräscht. Sen kommer vi till personalen. Trevliga. Vilken service dom gav mig. Hon som stod i kassan hjälpte mig med drickan och bestick. Salladen kunde jag ta själv. Satt nära buffén. När jag ätit färdigt kom en fram och frågade om jag ville ha kaffe och frukt. Alla andra fick gå och hämta själv. Det kallar jag god service. 
Åker ni till Västerås besök gärna denna kolgrill…den heter ”Casablanca Kolgrillsbar”.

Nu har vi varit hos min mamma, biståndshandläggare, min kompis och jag. Hon släppte inte in oss. Hon öppnade dörren och startade med att vara aggressiv. Vi gick. Hon stängde dörren. Vi tre stod i trappen för att prata (regnade ute). Sen öppnade hon dörren och började bråka. Mamma stod och pratade med biståndshandläggaren sen vände hon sig mot mig med hatmord i blicken och tog struptag och tryckte mig mot väggen. Tack och lov lutade jag mig mot väggen. Annars hade jag farit omkull igen. 
Har pratat med överförmyndarna och dom kan inte heller göra något. Säger hon nej till hjälp så kan dom inte göra något. Sån är lagen. 
Var tvungen att åka dit på onsdagen igen för att installera larm. Min dotter tog en semesterdag och följde med. Det blev inget larm. Hon var lugnare med min dotter. Men mig tittade hon med hatiska blickar.
Har bestämt mig. Jag kommer inte att åka dit fler gånger. Jag måste tänka på min egen hälsa.
Nu ska jag ta tag i mina egna grejer som är eftersatta. Har inte haft ork att ta itu med mitt. Har varit tvungen att hämta kraft till nästa besök.
Har nu tagit kontakt med vårdcentralen igen och berättat. Dom säger oxå att jag inte ska gå dit mer. Dsk och biståndshandläggare ska försöka få in henne på ett boende. Mamma vill det, men när jag är där så vägrar hon.
Det har blivit lite mycket om min mamma, men det är så mitt liv ser ut. Allt är inte en dans på rosor.

Vad jag har märkt under den här tiden, det är att jag har varit i stort behov av leverpastej och saltgurka. Det är ju tack och lov inte så mycket kolhydrater och socker. Jag har och äter mycket av detta. Det kan ju vara så att kroppen behöver järn och salt.
Jag tänker oxå på att jag har varit periodare med att dricka mjölk -laktosfri-. Drack massor i några veckor sen övergick jag till vatten. Då kan jag tänka mig att kroppen talade om för att nu behöver jag kalk. 

Det som oxå är lite positivt i det hela är att jag börjar få tillbaka lite känsel i fotdynorna vid tårna. Det känns lite konstigt när det varit borta så länge.

Försöker att tänka positiva tankar hur jobbigt det än kan vara. Ventilerar mycket med min underbara dotter som jag bor hos.

Kom hit 3 mars i år när mitt ena hus brann ner till grunden och jag var utan el i 10 dagar i huset jag bor i. Tyckte det luktade brandrök i mitt boendehus så jag ville storstäda o tvätta allt innan jag flyttade in igen. 
Jag började gå sämre och jag ramlade baklänges. Sen fick jag min diagnos och då ville hon att jag skulle flytta till henne och hon ville ha mig i sin närhet den tiden jag har kvar på jordelivet. Det är fantastiskt vilken dotter jag har. Jag bara älskar henne. Hon är det bästa som hänt mig.
Hon har det lyxigt med att jag tvättar, maten färdig när hon kommer hem från jobbet – naturligtvis LCHF – som även hon tycker är jättegod, etc.

Nu är det höst och alla vackra färger som följer med den.
Ta vara på dagen.

Kram till er alla
Christina”

 

Christina Bloggar vidare!

september 6, 2015 kl. 7:55 f m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

 

Har varit inne i en konstig period då jag inte mått så bra psykiskt. Jag har inte känt igen mig själv. Har varit otroligt trött och vill bara sova. Är van att vara en glad människa och kunnat vända det som är negativt till något positivt. Men det har varit svårt.
Det är och har varit en väldigt tuff period med min mamma som är dement och inte har insikt i detta. Jag oroar mig för att hon vägrar att äta sin levaxin, hon äter inte mat varje dag. Och själv är jag ju inte frisk. Så självklart tar det på mina krafter som jag skulle behöva till mig själv.
Sitter och kör fram och tillbaka, Västerås-Stockholm-Västerås. Det är ju några mil. Jag kan ju inte åka varje dag, så det blir en gång i veckan för att handla åt henne och ta ut henne på lunch. Hon suger all min energi vid dessa möten, så jag åker hem till en kompis för att ”hämta tillbaka” energi. Annars skulle jag inte orka köra hem igen. (Har gjort det en gång och det var knappt att jag tog mig hem). Så jag gör inte om det.
Jag skulle behöva göra så mycket inför och med min egen sjukdom, men har inte orken. Nu har det i alla fall påbörjats en demensutredning på mamma, sen är det så mycket annat jag måste tampas med innan hon kan få hemhjälp. 
Det är ju så här: att om en person säger nej till hemhjälp så får hon ingen. Att den personen inte förstår att den behöver hjälp spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om dom far illa i sin hemmiljö, säger personen nej så är det nej.
Det spelar ingen roll om biståndshandläggaren ser och märker att hjälpen behövs. 
Man måste gå så långt som att omyndighetsförklara för att få hjälpen. Det är så sjukt.

Jag fortsätter med min LCHF-kost. Okej jag har ”fuskat”, i fredags, med 1 nybakad bulle. Den var ljummen och vad passar inte bättre än ett glas kall mjölk. Där var jag duktig och tog ett glas vatten istället. 
Det som var positivt var att jag blev inte svullen i foten dagen efter som jag blev förra gången jag ”fuskade”.

Mina 3 tår från lilltån räknat, under tramdynorna och ovanpå har jag varit bortdomnad i sen ca 1 år. Tårna har jag fått tillbaka känseln helt, och jag märker att det börjar gå tillbaka i trampdynorna och ovanpå också. 
Först förstod jag inte vad som hände. Det kändes ibland som lite känsel kom tillbaka i tårna och sen inte. Detta pågick ett tag, ca 3 veckor. Sen kände jag att tårna hade fått tillbaka känseln.

Jag har försökt att alltid laga mat från början. Självklart har jag fuskat och har ätit onyttigt. Har ätit ganska mycket fel i så många år och det kan ju inte rättas till på några månader. Jag har tyckt att jag ätit ganska nyttigt, mycket grönsaker osv. Nyttigt har det kanske varit men inte vad kroppen behöver.

Nu har jag dessutom blivit smittad av min dotra, så jag är ordentligt förkyld. Det jag märker idag är att jag blir sjukare när jag åker på en förkylning. Det är ju inte så kul, men det är bara att bita ihop.

Mitt i allt elände händer även positiva saker, tur är väl det så jag får tillbaka hoppet.
Har fantastiska vänner som hjälper mig när jag ber om det.

Ha det så gott därute i höstvädret
Christina

Mina kommentarer!

Jag är så imponerad av Christina som kämpar vidare. Hon är ett föredöme för alla med svåra inflammatoriska sjukdomar som också borde pröva ketogen kost mot inflammatoriska tillstånd i kroppen. Christina har sjukdomen ALS som än så länge är obotlig enligt sjukvården. Hon har valt att pröva strikt LCHF-kost för att pröva att ändra på förloppet. Jag tror att hon är på rätt spår. Hela tiden anar vi nya små hälsovinster mitt i Christinas kaos. Bra att du vågar ta upp också när du inte mår så bra Christina. Läs mer om Christinas resa.

IMG_0040

 

Christina jobbar vidare!

augusti 17, 2015 kl. 3:46 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Christina som har sjukdomen ALS bloggar regelbundet på Fet Hälsa. Läs vad som har hänt tidigare här. Christina har nu ätit LCHF-kost i drygt två månader. Jag, Mats Lindgren, hjälper Christina med kostcoachning beträffande LCHF-kost och ketogen kost.

DSC04472

Christina bloggar!

Min träningsvärk har nu gått över både i mage och lår. Jag har ingen konstig känsla i magen längre. Det känns bara bra.
Nu är min gräsmatta klippt i stugan med hjälp det sista. Fick lite träningsvärk i skinkorna och hö arms biceps. Det var lite kämpigt att klippa. Hade kryckan med mig som låg så bra på gräsklipparen. Var ju tvungen att tömma ut gräset från behållaren mellan varven och då måste jag ha kryckan när jag går.
Jag fick en magkänsla att jag inte skulle fortsätta att klippa, men jag ville ha det färdigklippt. Så jag fortsatte. Naturligtvis hände det som inte fick hända. Jag ramlade när jag tömde ur behållaren. Vrickade min hö fot, fick krypa (på mitt redan onda knä som en läkare testade något och jag har ont sen dess) till gräsklipparen. Hade stora problem med att ta mig upp då min hö fot inte ville det jag ville. Men jag kom upp till slut. 
Fick jätteont i vrist och knä. 
Tur nog skulle några vänner komma på besök dagen och vi skulle grilla. Dom var så gulliga så dom klippte färdigt min gräsmatta.

Nästa gång ska jag gå på min magkänsla.

Jag har köpt handikappknivar då jag inte har klarat av att inte ens kunnat skära igenom en tomat. Jag behöver inte använda den längre. Jag kan hålla kniven i handen utan att handen halkar ner på eggen, skära utan att kämpa allt för mycket, kan hålla armen normalt. Det är så fantastiskt.

Vår kropp tar vi för givet. Allt vad den kan. Vi tar för givet att det alltid kommer att vara så. Ibland händer saker som vi inte är beredda på. 
Vissa av oss tappar olika förmågor som ingen kan förstå hur det är eller hur det känns. Hur vi kämpar för att ha ett fortsatt bra liv så gott det går.
När någon av förmågorna man inte kan…helt plötsligt kan…det är en fantastisk känsla…sprids en enorm glädje i kroppen…
Man gläds över det lilla. 

Ha det gott alla

Christina

Mina kommentarer!

Det börjar stapla sig små hälsovinster på alla plan för Christina utom när hon har otur och ramlar. Nu senast var det det oerhörda för en person med muskelsjukdomen ALS att hon faktiskt fått tillbaka kraft i fingrarna så att hon kan skära en tomat. Jag förstår hennes lycka, tror jag. Det började med att Christina blev av med svullnad i ben och fötter. Den svullnaden är borta nu. Hon har tidigare fått träningsvärk som nu har gått över och nu fått tillbaka lite kraft i handen så att hon kan skära en tomat med vanlig kniv. Den stora frågan återstår om man kan reversera sjukdomen ALS med en ketogen kost? Än så länge har vi gott hopp!

 

Göteborg 2015-08-17

Mats Lindgren

249088_360358520684901_906857661_n

Hur går det för Christina?

augusti 13, 2015 kl. 1:45 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Christina har ALS! Hon har valt att försöka kämpa emot sjukdomen genom att äta en icke-inflammerande kost som strikt LCHF eller ketogen kost. Hon bloggar regelbundet här på Fet Hälsa. Läs mer om vad som hänt tidigare här. Jag, Mats Lindgren, är med och kostcoachar Christina och hon använder sig av både min bok och min LCHF-utbildning.

 

Här kommer i alla fall några nya positiva upptäckter 😺

Jag har problem med min högra hand och arm. Har liten styrka och koordinationen är dålig. Är kvar sedan min krosskada i armbågen. Tur att jag är vänsterhänt 😺.
För några veckor sedan var jag i Nynäshamn med min dotter, hennes kille och barnbarn och lyssnade på ett fantastiskt band. Försökte att applådera efter låtarna, gick inte så bra för min högra hand ville inte riktigt det jag ville.
Dom var så bra så jag sa till min dotter att när dom spelar igen så vill jag gärna gå och lyssna på dom igen.
Så i fredags var det dags. När kvällen var nästan slut så upptäckte jag helt plötsligt att jag applåderade. På riktigt alltså. Högra handen var med mig i applåden…det var en konstig känsla och samtidigt fantastisk.
På söndagen provade jag att ta upp en 500 ml flaska med min högra hand. Lyfte upp den och drack. Det gick fantastisk bra. Bra grepp, inga skakningar och framförallt jag kunde lyfta upp den och dricka i normal ställning för armen. Behövde inte hjälpa till med vänster hand.
Har också haft problem med mitt högra pekfinger…det finns lite kvar. Hade svårt att få ut den rakt. Tränar hela tiden med att sträcka ut den, men det är svårt att hålla kvar. Pekfingret har inte varit så intresserad att följa min träning. Nu har hon äntligen gett med sig och börjar göra vad jag vill. Lättare att hålla fingret rakt…fingertoppen kvar…lättare att greppa saker, den är mera samarbetsvillig och jag känner att jag har börjat tagit över igen, förut gjorde den lite som den själv ville.
Jag har fortfarande muskelryckningar i arm, hand och ben.

Ha det så gott alla
Christina

Mina kommentarer!

Christina har det dubbelt kämpigt med en aggressiv dement mamma som kräver omvårdnad och därtill sitt eget kämpande med sin ALS och med en ny kost. Snart kan hon förhoppningsvis få hjälp och vård av sin mamma.

Jag tycker att det verkar som att Christina får nya hälsovinster. Svullnaden har släppt i ben och fötter, hon har haft träningsvärk!! Nu också förmågan att kunna applådera och bättre rörelse i fingern. Allas våra förhoppningar är förstås att det är den nya LCHF- kosten och träningen som hjälper.

249088_360358520684901_906857661_n

Christina har träningsvärk!

augusti 3, 2015 kl. 10:43 f m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Christina har sjukdomen ALS och bloggar på Fet Hälsa med jämna mellanrum. Följ hennes resa med LCHF-kosten. Läs mer här!

Christina skriver;

Jag måste bara berätta, jag har fått träningsvärk i mage och lår. Det känns så bra. Nu tycker ni inte jag är riktigt klok, normalt är det ingen höjdare. Men i mitt fall känns det kanon.

Jag har haft problem väldigt länge med att resa mig från sittande ställning. Får använda mina magmuskler och lår väldigt mycket för att komma upp.

Har haft en konstig känsla i magen under en tid. Vet inte om det kändes bra eller dåligt, det var bara konstigt.

För några dagar sen fick jag sån träningsvärk i magen att jag knappt kunde ta mig upp från sittande p.g.a det.

I fredags satt jag på en stol (höj och sänkbar, hade den längst ner) och rensade ogräs runt mitt hus och på grusgången. Det blev naturligtvis upp och ner en massa gånger. Måste ju flytta stolen till ogräset. Då blev det att jag var tvungen att ta i lite mer med benen.
På lördagen vaknade jag av att jag hade fått lite träningsvärk i låren. Det var en sån skön känsla.

Mina kommentarer!

De flesta av oss är inte så förtjusta i träningsvärk men om man har muskelsjukdomen ALS blir det förstås annorlunda. Det måste vara en fantastisk känsla och upplevelse att få träningsvärk i musklerna för dig Christina när man har sjukdomen ALS. Ytterligare ett steg på vägen hoppas vi alla förstås. ALS är ju en muskelsjukdom där musklerna slutar fungera. Inte många har prövat en strikt ketogen kost som Christina gör för att se hur det påverkar sjukdomen.

Jag gläds med Christina. Många fler med s.k. obotliga sjukdomar borde pröva att äta en icke inflammerande kost. Strikt LCHF är en sådan kost. Christina kämpar och vi är många som hejar på!

2015-08-03

Mats Lindgren

426190_368969776460321_275734919117141_1271432_1347543266_n

Christina med ALS fortsätter sin LCHF-resa!

juli 30, 2015 kl. 7:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

7389807-t6MGd

Mats kommentarer!

Jag hoppas att du följer Christinas spännande resa med LCHF-kosten. Christina skriver regelbundet på Fet Hälsa-bloggen och jag jobbar som hennes kost-habiliterare. Christina har sjukdomen ALS och har bestämt sig för att försöka påverka sin sjukdom med en icke inflammerande kost som LCHF eller strikt ketogen kost. Hypotesen är att inflammatoriska tillstånd i kroppen kan minska eller t.o.m. läka med en kost som inte ger de ”kroniska” inflammationerna ständigt nytt bränsle. Läs mer här om Christinas resa.

Nedan beskriver Christina hur en svullnad i ben och fötter åter gjorde sig påmind när hon inte var strikt med kosten under två dagar. Potatis och en bulle ställde till det tydligen. Jag har tidigare skrivit om hur svåra inflammatoriska sjukdomar verkar överleva på väldigt lite blodsocker/glukos. Så om man vill läka sin kropp och stimulera sitt immunförsvar till att bli starkt så bör man vara konsekvent.

Jag tror faktiskt att det är bra för Christina att svullnaden kom tillbaka omedelbart när hon inte var konsekvent med kosten. Det ger en omedelbar feedback och troligen en än mer motiverad Christina.

Christina har nu ätit strikt LCHF-kost i cirka 1,5 månader. Hon använder sig av min bok ”Frisk av mat” och Mats LCHF-utbildning som båda går att beställa här.

Christina bloggar nedan!

Nu har det gått ett tag igen sen jag skrev något.
Har haft mycket att göra med min mamma som har blivit dement men har sina korta stunder av klarhet. Det värsta är att hon inte förstår att hon inte klarar av en massa saker som ex att inte betala räkningar och köpa/äta mat, etc. Hon har ingen insikt. Vilket är väldigt vanligt.
Jag har rest fram och tillbaka Västerås-Stockholm väldigt mycket. Hennes aggressivitet tar mycket på mina krafter och att hon tar min energi. Är helt slut efter att jag varit där. Det är inte bra för min egen sjukdom, men jag kan inte låta henne fara illa.
Hon ska få demensutredning och efter det hoppas jag att hon kan få den hjälp som hon vägrar ta emot i dagsläget. Och jag kan få släppa och lämna över, komma dit och endast hälsa på.
Vid ett av tillfällena så var jag där 2 dagar. Jag var så dränerad på energi att jag missade att beställa mer grönsaker istället för potatis. För att bli mätt så åt jag potatisen också. Sen blev det en bulle.
Dagen efter märkte jag att foten hade en liten svullnad. 

Något mer positivt som hänt när jag börjat med LCHF det är att smärtan inuti mitt ben är borta. Punkten i höften gör inte ont, endast om jag trycker där väldigt hårt. 
Promenaderna är bättre, kan gå längre utan att få ont i skinkan och upp till höften. Har inte lika mycket ”spagetti”ben längre.

Tidigare började jag bli hård i magen. Har nu kokosfett i kaffet istället för mjölk. Blev tvungen att minska på mängden, blev väldigt lös i magen av detta. Tänker inte sluta med det för det håller magen igång.

Det jag kan sakna ibland är mjölk. Drack mycket laktosfri mjölk varje dag. Har aldrig varit någon godisråtta, så det är lätt att vara utan.

Tycker det är så intressant med LCHF och vad jag äter, så jag har börjat gå ut på nätet för att ta reda på vad grönsaker, frukt, bär etc innehåller. Har en hel del, men det tar tid. Gör det i exel och i bokstavsordning för att det ska vara lättare att hitta.
Det började egentligen med att jag ville hitta något mer än ägg som inte innehöll sockerarter och kolhydrater. Jag hittade en och det fanns en och det var svarta oliver. Då blev min nyfikenhet väckt. 

Jag hör alla klaga på att det är så trist väder. Men är det så viktigt egentligen. Varför tar man inte vara på varandra istället. Det är dom små tingen som är värdefulla. Vill man ut på picnic en regnig dag…varför inte packa picnic-korgen med en massa gott och en flaska vin (det kan du inte om du måste köra bil)…tänd en massa ljus…sätt på lite mysig musik…lägg ut en filt och mys med picnicen…var tillsammans…

Ha det så gott därute
Christina 

Christinas berättelse!

juli 21, 2015 kl. 10:56 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Mina kommentarer!

Detta har hänt! Christina har sjukdomen ALS och kontaktat mig för att köpa min bok ”Frisk av mat” och min LCHF-utbildning. Hon har bekanta med reumatiska besvär som blivit hjälpta av LCHF-kosten därav kontakten med mig. Jag har erbjudit mig att kostcoacha Christina med hjälp av ketogen kost, strikt LCHF. Det finns inga förväntningar mer än att LCHF-kosten verkar stärka immunförsvaret på de flesta personer med ”kroniska” inflammatoriska sjukdomar så varför inte sjukdomen ALS?

Min uppfattning är att Christina är en tuff tjej med skinn på näsan. Om hennes kamp kan leda till nya erfarenheter om sjukdomen ALS så vore det fantastiskt och kan kanske hjälpa många andra.

Göteborg 2015-07-21

Mats Lindgren

Christinas historia!

Min upplevelse med att leva med ALS innan beskedet, få beskedet, till nu.

Jag är en mycket positiv människa och tänker alltid att det går över, även denna gång. 
Min hela sjukresa började 23 maj 2013 när jag krossade min hö armbåge (tur jag är vänsterhänt) och slog i hö ben väldigt kraftig och fick ont i höft, knä och fot. Smärtorna försvann i benet, utom punkten i höften. Den blev mindre men den fanns där.
Våren 2014 började jag att få lite problem med gången någon gång då och då. Min tanke var att jag arbetade så mycket, därför problemet.
Sommaren åkte jag på semester till Gotland. Då fick jag ont även i skinkan och haltade mer och det tog längre tid för mig att gå.
På hösten åkte jag utomlands, då fick jag hålla i mig i ledstänger när jag skulle gå i trappor. Och kunde inte gå fort. Försökte jag gå fort så snubblade jag. Min fot blev som en droppfot mellan varven. Det kändes som att hjärnan och benet inte hade riktig kontakt med varandra. Min hö arm började toka sig. När jag gäspade åkte den upp och det såg ut som handen krampade. En som har haft stroke har samma beteende när det gäller benet och armen.
Mitt tänkande var hela tiden att det går över.

Vintern kom…i november ramlade jag 13 ggr på två veckor, då insåg jag att jag behövde hjälp.
Så längst inom mig förstod jag att det kunde vara något riktigt allvarligt, men samtidigt slog jag bort den tanken.
Jag hade mina funderingar på Borrelia, MS och i sista hand ALS.
Där jag hade husvagn fast det mycket fästingar och fick Borrelia 2 ggr. Plockat massor med fästingar från kroppen.
Fick läkaren att ta prov på Borrelia, jag hade mycket höga värden. Dessa värden visade att jag var förgiftad av Borrelia i hela kroppen. Fick en stark penicillinkur som jag åt i 14 dagar. 
Borrelia kan visa hur många olika symtom som helst i kroppen. Små som stora problem. 
Självklart stod hoppet till att när penicillinkuren var klar så skulle alla mina problem börja gå sakta tillbaka.
Men icke, problemen kvarstod och jag var lite sämre i gången. Fick genomgå en massa undersökningar…ingenting kom dom fram till.
Det var fruktansvärt jobbig tid känslomässigt, att göra undersökning på undersökning och aldrig komma fram till något resultat. Jag började tappa modet. Började känna mig deprimerad. Ville bara ha en diagnos eller höra om det gick att göra något åt mig. Så jag kunde starta någonstans.
När jag väl fick diagnosen så kändes det riktigt bra. Nu visste jag vad jag hade framför mig.

Eftersom jag vet vad sjukdomen innebär så ville jag ordna allt det praktiska medan jag kan, så att det inte ska bli något krångel den jag inte kan göra något eller den jag inte är i livet längre. Trodde inte att det var så mycket som det faktiskt är. Skriver i en bok allt vi kommer på. Stryker när något är klart, då kommer vi på något mer…så listan är ej klar.
Min bästa vän tar hand om allt roligt som vi ska göra. Jag ska göra så mycket som möjligt och framförallt sånt som jag har tänkt på tidigare. Jag vet ju att en dag kommer jag inte att kunna göra något och då vill jag känna mig nöjd och glad över att jag har gjort det jag ville.

Mitt i allt detta så brann mitt ena hus ner till grunden den 3 mars. Då försvann el och vatten till mitt boendehus. Flyttade hem till min dotter. Och har bott där sen dess.
Har ramlat baklänges här ett par gånger. Tack och lov har min dotter varit hemma så hon kunnat hjälpt mig upp.

Försöker att leva så normalt som möjligt, men att allt går i långsammare takt. Jag kan inte snickra några större grejer som är i marknivå, då kommer jag inte upp om jag inte har någon eller något att häva mig upp på. Så det var tur att min stora grillplats blev färdig förra året. Fick ta till lite hjälp.
Jag målar på kakelplattor, stickar, gör indiansmycken…mm

Fick ont i min fotled, då gick jag till gymaffär för att köpa mig ett stöd. Det jag fick på köpet var att min droppfot inte åkte ner så mycket…alltså mindre snubbelrisk.
Nämnde detta när jag låg inne. Då skickade dom ner mig till 
Olmed så att jag fick en skena som satt under foten och upp under knät. Den var kanonbra. Gick mycket stadigare. Hade den alltid på mig när jag var ute. Ja, jag skriver var, för jag upptäckte att mitt ben blev försvagat. Min magkänsla sa mig att musklerna får inte arbeta…alltså kommer jag att bli fortare sämre. Så nu använder jag inte den. Det känns fortfarande som jag har ett spagettiben som jag går med, men jag känner mig inte svagare. Om jag är ute på längre gå-äventyr kommer jag troligtvis att behöva använda den, får sätta på mig den när jag börjar känna mig trött i benet.

Startar min morgon med att göra stretchövningar, i sängen och stående. Det är mycket viktigt…musklerna drar ihop sig när dom är i vila. Jag stretchar under hela dagen.

Jag håller mig i rörelse så mycket jag kan. 
Jag gör kanske inga roliga sysslor förutom alla mina hobbies, men jag är så glad ATT jag kan. Tänk bara dom här självklara sakerna som att tvätta och hänga tvätt. Det går ju fort, men inte för mig. Sen ska det vikas snyggt. Min högra hand är svag och hänger inte med, men jag ser det som en träning på styrkan och koordinationen. Det får ta den tid det tar. Jag kan inte greppa en vanlig kniv, och därmed blir det svårt att skära i maten, t.o.m en tomat är svår att skära igenom. Jag använder en mycket vass kniv, men jag glider på skaftet eftersom jag inte greppar ordentligt. Ibland får jag be om hjälp. Jag har till och med bett om hjälp om jag varit ute och ätit själv. Servitriserna har varit mycket hjälpsamma. Inget problem alls.

Om jag tappar något på golvet, kan jag inte sätta mig på huk, då kommer jag inte upp. Jag får böja knäna lite och böja ryggen. Det tar tid att komma ner, men får jag ta det i min takt så går det. Min dotter har äntligen lärt sig att inte hjälpa mig om jag inte ber om hjälp.

Mitt högra ben var 4 cm tjockare än det andra och min fot var också väldigt svullen. Sen jag började med LCHF har det försvunnit. När jag var inlagd vägde jag 66 kg, då var jag fortfarande svullen. Den 13 juli träffade jag ”min” ALS-läkare för första gången. Berättade bl.a annat att jag ändrat min kost till LCHF. Han vägde mig, och jag vägde då 62 kilo. Det tyckte vi båda var lite för mycket, jag behöver ju mina kilon. Men vad ingen av oss tänkte på var ju att mitt ben hade blivit normalt.
14 juli var jag till en dietist. Berättade åter igen att jag äter LCHF. Vi pratade om min vikt och blev vägd igen. Då kom jag på om benet. Det är ju därför som jag gått ner så mycket. Jag frågade henne varför dom inte rekommenderar LCHF. Det är ju mer likt den mat vi ska äta för att kroppen ska må bra. Hon sa till mig att det finns för lite forskning om det och då får dom inte rekommendera detta. Sjukt tycker jag. Som dietist tycker väl jag att man måste kunna vad kosten innehåller. 

Hon pratade om att jag måste få i mig mycket energi…det är ju det jag får av LCHF. 

Christina

Nästa sida »

Blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: