Hur mycket betyder det undermedvetna?

juli 7, 2012 kl. 11:45 f m | Publicerat i Okategoriserade | 9 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

”Ge oss vårt dagliga naturliga fett så att vi får förbli friska och fräls oss ifrån brödet”

Vem är det som bestämmer egentligen? Ditt medvetna ”Jag” eller ditt undermedvetna? Anledningen till att jag ställer den här frågan är att jag kommer på mig själv att göra saker helt omedvetet som är helt emot mitt nya tänkande om kosten och hälsan. Hur mycket av gamla föreställningar är inprogrammerat i huvudet som man gör helt omedvetet?

I mitt medvetna ”Jag” är spannmål och alla sorters mjöl totalt förbjudet i min kost förutom kanske en FinnCrisp någon gång. Dock skulle mitt undermedvetna ”Jag” lätt tillåta att jag vräker i mig en 5-6 FinnCrisp-skivor. Jag vet ju hur jag mår om jag skulle göra det så därför låter jag bli men det kräver förstås att mitt medvetna ”Jag” har kommandot.

Detsamma gäller för frukt, om jag slappnar av och låter mitt undermedvetna ta över så skulle jag lätt kunna vräka i mig massor med frukt. Jag vet ju vad fruktosen (sockerart) i apelsiner en gång gjorde med min kropp. Den triggade igång min diabetes.

Frågan är om det är mitt gamla sockerberoende som ser sin chans eller om det är mitt undermedvetna som lockar fram ett betingat reflexmässigt beteende. Vad är beroende och vad är reflexmässigt betingat? Hur lång tid tar det för kroppen att lära in nya betingade beteenden och reflexer i kroppen? Eller måste jag alltid leva med att sockerberoendet alternativt det gamla reflexmässiga beteendet kan ta överhanden?

Frågorna är intressanta, särskilt nu i semestertider där det inte alltid är så lätt att äta LCHF-kost, speciellt om man är bortrest. Hur lätt är det att ramla tillbaka i gamla vanor när det helt enkelt inte finns de alternativ som du vill ha?

Bufféer är förstås det bästa alternativet när man är bortrest. Men det är klart, det kanske inte är så roligt att att sitta på samma ställe kväll efter kväll. Det allra svåraste, tycker jag, är resorna mellan hemmet och målet. Eftersom jag har en sådan matlust måste jag förbereda mig ordentligt genom att ta med ost och korv och liknande som jag kan små-äta på. Flyget är det absolut svåraste alternativet. Här är oftast maten undermålig och jag vill inte ens läsa på innehållsförteckningen vad maten innehåller. LCHF Matkasse kanske kan börja leverera till flyget?

Frågan är alltså vem som bestämmer över dig? Sockerberoendet, gamla invanda beteenden eller ditt nuvarande kostmedvetna jag? Kan man vara beroende av mjölprodukter? Det är jag säker på att man kan. Jag har hört många som sagt att de gärna vill pröva LCHF-kosten men de kan inte vara utan brödet så därför får det vara. Flingor, pasta, bröd innehåller alla kolhydrater(sockerarter) mellan 50-90 procent sockerarter. Socker är inte alltid raffinerat socker utan det är ännu mer djävulskt. Det socker som finns i flingor, pasta och bröd smakar inte ens sött men innehåller lika farliga ämnen som i vanligt raffinerat socker.

Är detta svårt att ta till sig? Självklart är det så. Vi är uppfödda med mjölet och att få vårt dagliga bröd. Brödet ingår i vår vanligaste bön. ”Ge oss vårt dagliga bröd” kanske borde omarbetas utifrån nya moderna vetskaper. Det borde stå; ”Ge oss vårt dagliga naturliga fett så att vi får förbli friska och fräls oss ifrån brödet”

En onödig resa genom sjukvården!

maj 25, 2012 kl. 3:24 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Nedanstående brev till mig handlar om en onödig resa genom sjukvården. Berättelsen talar för sig själv men jag undrar stillsamt hur många andra det är som känner igen sig i den här berättelsen. Hör av dig, du som känner igen resan.

”Hej Mats,

Skriver gärna och berättar lite om min frus resa genom livet och ” vårdapparaten ”.
Vid 49 års ålder 1997  efter ett liv nästan helt utan sjukdom, inte ens förkylningar, tappade min fru orken och blev väldigt svag. De blev undersökning på Umeå lasarett  med arbets ekg.
En kväll någon dag senare ringde en god vän som är kardiolog hem till mig och berättade att han sett min frus ekg. Han berättade att hon verkade ha livshotande förträngningar i några kranskärl.
De blev en ganska akut bypass operation på Umeå lasarett. Operationen gick bra och så långt var allt frid och fröjd.

Under rehabiliteringstiden gick både jag och min fru på hjärtskolan som anordnades för hjärtpatienter på lasarettet. Där fick man lära sig att undvika fett till varje pris, särskilt det mättade fettet, det var grönsaker frukt och fullkornsprodukter som gällde.
Den vanliga medicineringen efter en bypass operation sattes in dvs. statiner, betablockerare, nitroglycerin och trombyl, detta trots att min fru hade normala kolesterolvärden.

För att ytterligare förkovra sig i hjärthälsa bestämdes att min fru skulle gå en kurs i beteendemedicin som egentligen var ämnad för kraftigt överviktiga personer, den skulle vara lärorik trots att hon själv inte bar på någon övervikt. Där fick hon lära sig vikten av motion, äta så magert som möjligt blaskiga soppor, steka i vatten och undvika ost och allt mättat fett, pasta bröd och potatis var däremot ok.

Av dem som var med på kursen, så var det endast min fru som gick ner i vikt, troligtvis genom att hon promenerade flera timmar om dagen.
Efter några år på denna kost och med denna medicinering utvecklade min fru diabetes typ 1. De visade sig att hennes hba1c långtidssockret hade börjat stiga. Hennes hjärtläkare sa då att hon nog måste börja tänka på vad hon äter, hon som nitiskt följt sjukvården rekommendationer.

Andra biverkningar hade också börjat visa sig under åren, värk i leder och muskler, hudkänslighet, förstoppning som ledde till hemorroider och en besvärlig operation med ytterligare svårighet att tömma tarmen. Hon blev dessutom tvungen att börja med insulinsprutor.

Min fru hade också stora problem med hjärtat vid kallt och blåsigt väder.
År 2007 berättade en bekant till oss om Annika Dahlkvist och lchf kosten. Vi beslöt oss att prova och började så smått att testa detta samtidigt som min fru skippade alla sina mediciner utom trombyl.

Ganska snart visade sig stora förbättringar i hälsan, insulinet kunde minskas till hälften hjärtproblemen försvann till stor del, mage och tarmar började fungera normalt, ledvärken upphörde och min fru fick en en helt ny ” ork ”.
Nu har hon anammat lchf kosten till 100 % och skulle inte kunna tänka sig något annat.
Vi misstänker att det är åren med den magra kolhydratrika kosten och statinerna som förstört min frus insulinproducerande celler och gett henne diabetes typ 1.
Det enda negativa med kostomläggningen är möjligen att hennes kolesterolvärden har blivit höga men har dock sänkts två enheter sista tiden, å andra sidan har jag alltid haft höga kolesterolvärden men hittills vid 62 års ålder inga kända hjärtproblem.”

Är det för enkelt?

maj 23, 2012 kl. 9:31 f m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , ,

När jag skriver på den här bloggen utgår jag nästan alltid från mina egna hälsovinster av LCHF-kosten. Jag har länge argumenterat dels i min bok ”Frisk av mat” och dels här på Fet Hälsa att det hela är enkelt. För mycket kolhydrater(sockerarter) i maten skapar negativa inflammationer i kroppen som försvagar immunförsvaret. På sikt skapar detta metabola sjukdomar(västerländska/kostrelaterade sjukdomar) som det inte finns bot för med dagens medicinfixerade vård.

Då är frågan; är det verkligen så enkelt? Ja, jag tror att det är så enkelt om man är medveten om alla sidoeffekter som kommer av kontraproduktiva inflammationer i kroppen orsakade av högt blodsocker. Exempelvis var det så för mig att jag, under många år, hade sömnstörningar som jag då kopplade till psykiska besvär som stress och liknande. Det fanns helt enkelt ingen koppling alls till att mina sömnsvårigheter kunde relateras till kosten. Nu i efterhand, med mycket god nattsömn i över tre år, så kan jag se att felaktig kost bidrog till stress, dålig nattsömn m.m. Å andra sidan bidrog stressen och dålig nattsömn till ännu sämre matvanor. Det är alltså hönan eller ägget, vilket kommer först?

Med facit i hand bedömer jag, i mitt fall, att en felaktig kost med alldeles för mycket sockerarter i maten var den dominerande faktorn. Likadant kan man resonera med en rad olika sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdom, allergier, eksem, migrän m.fl.. Dessa sjukdomar skapar psykiska besvär eftersom de upplevs som väldigt obehagliga och obotliga med dagens medicintänkande. Om man inte har en bra förklaringsmodell så kan psykiska besvär eller andra orsaker upplevas som själva anledningen till  sjukdomen. Det känns helt enkelt för enkelt att det är kosten som är upphovet och den drivande faktorn till sjukdomen.

Varför kan det inte vara enkelt? Tar vi då bort prestigen kring läkarnas kunskaper, som inte botar metabola sjukdomar, om det är för enkelt?  Ja, jag tror att det handlar mycket om prestige. Jag fick en kommentar från en hög direktör på ett internationellt delvis svenskägt läkemedelsföretag att han tyckte att  mina ideer med att erbjuda matkassar, kunskap och recept för att hjälpa människor till ett friskare liv låg helt rätt i tiden. – Men, sade han, måste du skälla så mycket på läkemedelsindustrin?

Ja, jag tycker att det står mer dollartecken i ögonen på läkemedelsindustrin än viljan att bota/läka/förebygga sjukdomar. Därför är jag mycket kritisk till hur vi har hamnat i den här soppan av att vi bara stirrar oss blinda på symtom och mycket sällan angriper orsakerna. På min kropp har det varit väldigt enkelt; ersätt merparten av kolhydraterna med naturligt fett och protein så blir du frisk. Därför borde denna åtgärd, att byta kost, vara den första åtgärden av alla om man misstänker att den egna kroppen är utsatt för metabola inflammationer.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: