Sagan om Dr Pettersson Del 13.

juni 12, 2012 kl. 12:15 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

 

Stephan hör av sig! Del 13

Eva brottas med sina tankar om hon ska åka tillbaka till kliniken eller inte. – Ingen säger väl emot en läkare, tänker hon. – Särskilt inte den trevlige och kunnige Dr Pettersson. – Vad håller jag på med egentligen, fortsätter funderingarna?

Samtidigt har hon aldrig hört Dr Pettersson höja rösten så emot henne eller någon annan. – Han kanske är stressad och inte mår så bra, undrar Eva eftertänksamt.

– Det kanske är mitt fel, oroar hon sig över att hon nästan har ifrågasatt Dr Petterssons diagnos.

Eva bestämmer sig till slut för att hon måste acceptera Dr Petterssons diagnos och beslut om att hon ska läggas in på kliniken. – Han är ju trots allt min läkare, beslutar hon sig. Just som är på väg ut i hallen för att ta på sig ytterkläderna ringer telefonen. – Hallå, det är Eva, svarar hon. – Hej säger rösten i andra luren, det är Stephan. Hej säger Eva, intresserat. – Tyvärr ringer du något olämpligt, jag är på väg till sjukhuset för att läggas in för observation, fortsätter hon. – Kan vi kanske pratas vid en annan dag. – Jag är verkligen intresserad av hur du blivit av med din diabetesjukdom, förklarar hon!

– Ja, det är just därför jag ringer, säger Stephan. – Jag var på kliniken och hörde uppståndelsen bland sjukhuspersonalen. – Det var ganska livat där nere, fortsätter han muntert. Det var fullt kaos efter att du bestämde dig för att helt enkelt åka hem, säger Stephan engagerat. – Jag vill först och främst be om ursäkt för att det kanske var jag som påverkade dig att ta det avgörande beslutet, säger Stephan.

– Det som gäller för mig kanske inte gäller för dig, fortsätter han. – Att jag har förändrat min kost och på så sätt blivit frisk från diabetes 2 är helt och hållet mitt eget beslut, fortsätter Stephan. – Jag vill verkligen inte att du riskerar att din sjukdom blir värre för att du blivit påverkad av mig, förklarar han.

Eva känner sig alldeles varm inombords över att Stephan har tagit sig tid att ringa och inte minst jobbet att hitta hennes telefonnummer.

– Hur fick du tag i mitt telefonnummer, frågar hon? – Tja, jag var nere på kliniken och sjuksköterskorna sprang omkring som yra höns ett tag. – Jag stannade en undersköterska som sprang omkring med en mobiltelefon i handen och frågade vad det var som kalabaliken gällde, sa Stephan. Hon svarade att det var en diabetespatient med mycket höga kolesterolvärden, som skulle läggas in, men som helt enkelt hade försvunnit. – Då tänkte jag på dig och vårt samtal innan.

-Jag berättade för sköterskan att jag kan ha påverkat dig med vårt samtal och frågade om hon hade telefonnumret till dig? Hon ville först inte lämna ut något nummer men sedan ändrade hon sig. Hon tänkte kanske på att det var viktigt att få tag i dig. Tack vare att hon hade matat in alla patienters namn och telefonnummer i sin mobiltelefon som hon hade i handen så kunde jag mycket snabbt få ditt nummer utan att gå in i några journaler och liknande.

Det var den nya given med samtal mellan patienter och sjukvårdspersonal. Det var tydligen Dr Pettersson själv som hade introducerat idén. Med hjälp av mobiltelefoner slapp patienterna att riskera hamna i en växelkö eller prata med datoriserade röster som alla utan undantag avskydde.

– Tack snälla för att du ringde, säger Eva. – men nu har min ambivalens kommit tillbaka igen, jämrar hon sig. – Nu vet jag inte om jag vill åka till sjukhuset, fortsätter hon.

-Finns det någon möjlighet att vi kan träffas, undrar Eva försiktigt? – Jag skulle gärna vilja prata med dig om hur du har gjort för att bli frisk, fortsätter hon med en tilltagande rodnad på kinderna. – Vad är det som händer med mig, tänker hon tyst med en tydlig stegrad puls?

– Javisst kan vi träffas, säger Stephan. – Vi kanske kan ta en fika efter att jag slutat jobbet i eftermiddag, frågar han?

– Gärna, säger Eva lite väl angeläget kanske, vi kan ses på Johansson café i centrala stan om du känner till den? -Visst, då ses vi där kl. 18.00, säger Stephan. – Nu måste jag jobba vidare säger Stephan och avslutar samtalet.

På kliniken har man haft krismöte. Aldrig har en patient bara gått hem efter att hon fått diagnosen att hon måste läggas in för svåra besvär. Det är överläkare Eriksson, Dr Pettersson och sjuksköterskan Lena som träffas för en genomgång av situationen.

– Vad kan vi göra, inleder Dr Pettersson? – Jag har precis pratat med henne och jag tror att vårt samtal fick henne på andra tankar, fortsätter han.

– Vi kan ju tyvärr inte tvinga patienter, mot deras vilja, att genomgå vår behandling, säger överläkare Eriksson.

– Det är de här nya tankarna om att fet mat skulle vara bra för diabetespatienter, säger Dr Pettersson menande till de andra. – Vi har ju 50 års forskning bakom oss som säger att fet mat är livsfarligt för personer med diabetes och hjärtsjukdomar. – Helt plötsligt har ett antal människor förändrat sin kost totalt emot våra råd och ordinationer, säger han vidare.

– Denna människan, Eva Henriksson, hade t.o.m. med sig en veckotidning som hon visade för mig, fortsätter doktorn upprört. – I den tidningen stod det att människor blivit friska från diabetes 2 genom den nya kosten. – Nonsens naturligtvis, fortsätter han nu något mera osäkert.

– Det kan ju vara så att vissa människor upplever kortsiktiga hälsovinster, bryter barska Lena in. – Men vi vet ju att i längden är den feta kosten livsfarlig för både diabetespatienter och hjärtsjuka, fortsätter Lena.

– Patienten Eva Henriksson måste övertalas att lägga in sig på sjukhuset, fortsätter överläkare Eriksson. – Vi får sätta in alla resurser på att övertala henne och det måste vara frivilligt från hennes sida, avslutar Eriksson mötet.

Förbryllad doktor och patient. Del 7.

juni 3, 2012 kl. 4:55 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

– Titta här, säger Eva till Doktor Pettersson. – Här är en hel tidning som handlar om att man kan gå ner i vikt och människor berättar att de blivit friska från diabetes. – Här står det att är bra med fett och dåligt med med kolhydrater, fortsätter Eva. – Vad säger du om det, frågar Eva i en något myndig ton? Hans Petterssons huvudvärk har tilltagit hela morgonen och i det här samtalet har huvudvärken stigit till ett crescendo.

– Den samlade vetenskapen säger att det inte är bra med fett och att man ska äta varierat med mycket fibrer, säger Doktor Pettersson med darrande stämma. Dom här nya tankarna från Eva påminner om samma frågor  som har plågat honom i hans egna mardrömmar. I de mardrömmarna skriver Doktor Hans Pettersson ut kopiösa mängder med piller men patienterna vill bara ha mer ändå. Det räcker inte hur han än anstränger sig.

-Det finns vetenskapliga fakta som stöder den behandling som vi bedriver här på kliniken, fortsätter Hans Pettersson utan att riktigt tro på det han säger. – Okej, säger Eva men jag vill veta om det är farligt för mig att äta den kost som Andreas vill att vi ska äta. – Kommer jag att få sämre värden på mitt blodsocker och kolesterol och vad ska jag göra med mitt simvastastin och mina insulinsprutor, fortsätter Eva. – Jag läste lite i den här veckotidningen igår kväll och där finns folk som faktiskt tagit bort både insulin och kolesterolsänkande medicin och blivit mer eller mindre friska, säger Eva med en intensiv blick på Doktor Pettersson.

Hans Pettersson funderar på varför han inte stannade hemma en dag till. – Faktum är att jag inte vet om detta som patienten föreslår är bra eller dåligt, tänker han tyst medan han funderar hur han ska kunna ta sig ut ur den här situationen. I ett anfall av ärlighet, kanske betingat av en molande huvudvärk och en förhoppning om att bli av med denna besvärliga patient,  säger Doktor Pettersson. – Jag kan inte svara på om det är farligt för dig eller inte men vi har aldrig någonsin, på den här kliniken, rekommenderat den här typen av kost. – Du får ta det på ditt eget ansvar, fortsätter han. Efter en stunds funderande fortsätter han; – Om du vill att vi ska följa upp dina värden med lite tätare intervaller så kan vi ställa upp med det här på kliniken, säger Hans Pettersson förvånad över sina egna ord. Han har med dessa ord nästan givit sitt samtycke till att patienten Eva börjar äta en kost som är rik på naturligt fett och med ett minimum av kolhydrater i kosten. Det är nästan tvärtemot den kost som rekommenderas på diabeteskliniker runtom i landet.

När Eva, något förbryllad lämnar kliniken, tar Dr Pettersson två huvudvärkstabletter av den starkare sorten. Han vet inte riktigt i vilken situation han befinner sig gentemot sin patient. Har han samtyckt till den här kosten? Nej, kommer han fram till. Han har lagt över ansvaret på patienten och bara erbjudit sig att hjälpa henne följa upp sina värden. Kanske har han samtyckt lite, tänker han. – Jag kanske blir anmäld till Socialstyrelsen för en icke vetenskaplig kostrekommendation, funderar han ängsligt. – Om sjukhusledningen får reda på detta samtal så kan jag råka illa ut, tänker han. Sakta återkommer livsandarna och han börjar fundera på vad han ska skriva i sin patientjournal och om nästa patient är av mer normal karaktär.

Eva cyklar till jobbet på kommunen efter sitt sjukbesök hos Dr Pettersson. Hon tänker att Doktorn inte alls var sig lik idag jämfört med andra gånger som hon varit där. Under cykelturen till arbetet fattar hon ett beslut som kommer att få stora konsekvenser för många i hennes närhet.

Undersköterskorna Malin och Stina befinner sig på kliniken och vet inte om de ska tro sina öron eller inte. I sin oro över om Dr Pettersson råkat få höra om deras lilla kupp igår med erbjudandet om samtal för patienter så har de båda nyss avlyssnat ett samtal mellan en läkare och patient via en liten ventil som gränsar till fikarummet. – Vi kanske inte är dom enda som har egna idéer, säger Malin med gapande mun. – Han var sig inte riktigt lik, säger Stina med stora ögon.

Att Eva står och steker kyckling är inget ovanligt men att hon använder smör för steka i är premiär. I tidningen som hon visade Dr Pettersson i morse hittade hon ett recept som hon tror att Andreas ska tycka om. Själv är hon lite mer osäker, bl.a. för att det är den fetaste vispgädden i såsen. – Jag som alltid använder så lite fett som möjligt ska äta detta, tänker hon lite muntert. Lite orolig är hon att detta ska påverka hennes sjukdom åt det negativa hållet men hon har bestämt sig trots allt. Som tillbehör istället för potatis har hon kokat Broccoli. Hon slänger i lite trattkantareller från i fjol i såsen som extra krydda.

– Mamma vad gott det luktar, hörs det från hallen. – Vad får vi till middag, säger Andreas?

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: