Forskare att hyra!

juni 28, 2012 kl. 5:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

Hans Olof Adami, forskare i industrins tjänst!

Enligt en Artikel av Bo Walhjalt verkar Hans Olof Adami vara en forskare som industrin kan hyra in om det börjar osa katt. Just nu är han aktuell genom att han står bakom Uppsalastudien som påstås visa att rött kött och LCHF-kost kan ge hjärt-kärlsjukdomar. Studien har fått ett enormt genomslag i massmedia och alla tidningar gör sitt bästa för att sälja lösnummer genom att misskreditera den populära LCHF-kosten.

Aftonbladet igår

Bo Walhjalt är en skribent från Göteborg som försökt beskriva samvetslösa forskare som säljer sig till högstbjudande. Hans-Olof Adami, som är professor på Karoloinska sjukhuset, har bl.a. varit kritisk till slutsatser om cancer och dioxin. Dioxin har ju visat vara cancerframkallande. Hans-Olof Adami har även haft sitt finger med i tobaksindustrin där han hjälpt till med att skapa osäkerhet kring tobakens eventuella farlighet och på så vis köpt tid åt dessa företag.

Det framgår inte riktigt vem han representerar denna gången men man kan ju gissa. Pastaindustrin bör ju ligga bra till liksom Cocacola och Macdonalds. Det saknas ju inte resurser där. I Bo Wajmans artikel påstår Hans-Olof Adami att ”alla gör det”! Alltså går industrins intressen. Det är tydligen enkelt att bara köpa en korrumperad forskare som är medförfattare till en mer eller mindre okontrollerbar studie. Poängen skall vara att dessa läkare, forskare och professorer lånar ut sina namn till en lämplig industri för att garantera äktheten.

Hans-Olof Adami anklagar i dagens Aftonbladet LCHF-rörelsen för att vara en modediet och att det finns ekonomiska intressen bakom. Jag undrar var dessa ekonomiska intressen finns. De kanske finns i Säffle som vi ska till i helgen. Man kanske får en kopp kaffe.

Enligt marknadsekonomiska principer skulle ju faktiskt LCHF-rörelsen kunna köpa tjänster av professor Hans Olof Adami. Han erbjuder ju sina tjänster till den högst betalande. Frågan är bara vem av oss som kan betala? Har vi någon chans mot Cocacola, MacDonalds eller Barilla. Vem kan slanta upp?

Eva går på kontroll. Del 10.

juni 6, 2012 kl. 11:20 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Malin och Stina, som nyss var nästan avskedade, har anmält sig som frivilliga att ta hand om den nya samtalstjänsten för patienter som Solgrenskas diabetesklinik numera använder. Sjuksyster Lena tittade ganska länge på de bägge unga undersköterskorna innan hon meddelade att de är ansvariga för att ta emot telefonsamtal under en telefontid som varar mellan 13.00-15.00 varje dag.  Två stycken nya mobiltelefoner av enklare modell har inköpts, med kontantkort, men inte smartphones.

Dr Pettersson har stora förväntningar på den nya samtalstjänsten men det har han behållit för sig själv. Flera av de patienter som han tar emot dagligen vill egentligen bara prata om livet och ibland om ensamheten och deras sjukbesök brukar vara av mera av terapeutisk karaktär. Hans Pettersson hoppas på att sjukhusets nya giv ska ge honom mer tid till att träffa patienter med medicinska behov. – Frågan är vad den gränsen går, tänker Dr Pettersson på sitt rum?

Pappa Olof har barnen denna veckan och han är något konfunderad. – Andreas kräver fet mat med mycket grädde och att kött och fisk ska stekas i smör. Olof ringer upp Eva och är ganska irriterad. – Vad håller du på med, frågar han? Ska våra barn äta mycket fett och bara lite kolhydrater, undrar han skärrat? – Vet du inte att det är farligt med fett och smör och att man kan bli hjärtsjuk av det, fortsätter han. – Du om någon borde väl veta det Eva, dundrar pappa Olof! – Förresten kan jag inte laga sådan mat, fortsätter han. – Dessutom har jag högt blodtryck och vågar jag inte äta sådan mat! – Mina blodkärl kommer ju att slamma igen totalt, menar Olof.

Eva lyssnar utan att bryta av Olof för hon vet att han behöver den tiden för att lugna ner sig. Under deras 15-åriga äktenskap har hon lärt sig ungefär hur hon ska tackla sin före detta man. Efter ytterligare några minuter med diverse vetenskapliga argument hur farligt det är att äta den här typen av kost och att hela läkarvetenskapen är överens om hur farligt denna kost är inklusive Livsmedelsverket så lugnar pappa Olof ner sig.

– Får jag säga några ord nu, frågar Eva? – Du vet ju att jag haft min diabetes i över tio år och den har bara blivit sämre. – Jag behöver mer medicin och fler insulinsprutor och inget talar för att jag ska bli bättre, säger Eva allvarligt. – Nu har Andreas kommit på att han kan tillgodogöra sig fotbollsträningen bättre med den här kosten. – Han har ställt ultimatum till mig att vara med annars genomför han det själv. – Du vet ju hur envis han kan vara, fortsätter Eva. – I vilket fall som helst så kommer vi att fortsätta med detta, i varje fall så länge som både jag själv och Andreas mår så mycket bättre som vi gör nu, berättar Eva i ett anfall av glädje. – Jag har redan kunnat ta bort en insulinspruta på morgonen och jag känner mig mycket piggare, fortsätter hon gladeligen. – Om du behöver några recept så har jag några tips avslutar Eva samtalet med ett leende som inte Olof märker. Leenden syns inte genom telefoner men Olof kan ana en viss skadeglädje eftersom han känner Eva.

Nästa dag är Eva tillbaka på sina numera tätare kontrollbesök på kliniken som Dr Pettersson utlovat i ett svagt ögonblick. Idag skall det tas Kolesterolprover och blodsockret ska kollas naturligtvis liksom vikt m.m.. Eva har inte ätit på morgonen och numera har hennes aptit ökat väsentligt. Hon känner sig nästan lite yr. Men piggare är hon och hon har faktiskt också tappat några kilon trots all grädden och smöret. Hur kan det komma sig, funderar hon? Från början, när Andreas kom med idén, tänkte Eva att hon skulle äta lågkolhydratkosten den veckan när Andreas var hemma hos henne. Men nu tänker hon fortsätta med kosten även den veckan hon är själv. Förutsättningen är ju att alla prover är okej, tänker hon.

Välkommen Eva, säger Dr Pettersson och tar hennes hand till hälsning. – Hur mår du frågar, Dr Pettersson nästan utan att tänka på innebörden i frasen men denna gången är han rejält nyfiken på hur det står till med patienten Eva. – Eva berättar att hon varit hård i magen i början och att hon fortfarande har lite besvär av det men annars mår hon toppen. – Det var längesedan jag mådde så här bra, strålar Eva och jag har t.o.m. kunnat ta bort en insulinspruta. – Det var fantastiskt säger Dr Pettersson uppriktigt. – men vi får väl avvakta med mer omdömen tills vi sett provresultaten, fortsätter Hans Pettersson.

Eva går iväg till labbet där hon varit många gånger förut och träffar på en bekant sjuksköterska som jobbat där så länge hon har gått där. – Hej Eva, säger sjuksköterskan Inger som är ansvarig för labbet. – Jag hoppas att du mår bra, säger Inger. – Vi ska bara ta några enkla blodprover idag och du har ju redan lämnat in ett urinprov, säger Inger lugnade som hon alltid brukar göra.

Efter provtagningen slår sig Eva ner i väntrummet och väntar på att Dr Pettersson ska se proverna och kalla in henne. – Eva Bergendahl, ropar en undersköterska som heter Malin. – Du kan gå in till Dr Pettersson nu, säger hon. Eva är lite orolig för just detta ögonblick har hon fruktat. – Vad ska proverna säga, oroar hon sig. Just som hon sätter sig ner och Dr Pettersson lyfter blicken från datorn får hon höra följande; – Eva dina kolesterolvärden  är katastrofalt höga, ekar Dr Pettersson röst. Eftersom du är diabetiker så löper du just nu en stor risk att få en hjärtattack, fortsätter Doktorn. Du måste läggas in för observation och genomföra fler kontroller här på sjukhuset omgående, nästan ropar Dr Pettersson. – Den här kosten som du äter är rent livsfarlig för dig, du måste omgående sluta med den, säger Doktorn barskt – Men jag har inte mått så här bra på flera år säger Eva förtvivlat.

Inget att lita på!

mars 6, 2012 kl. 9:22 f m | Publicerat i Okategoriserade | 13 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Igår kväll bevistade jag en föreläsning på Sahlgrenska sjukhuset angående maten och metabola sjukdomar. Det var två föreläsare denna kväll, först professor Jan-Olof Jansson som pratade utifrån frågeställningen om hjärnan styr fettnivån. Därefter pratade Ingrid Larsson, känd dietist, om nya rön angående kosten och de metabola sjukdomarna.

Det kändes spännande att ta del av nya rön. Hur tänker dom egentligen och hur resonerar dom?

Den första föreläsningen förstod jag väldigt lite av, framför allt syftet med föreläsningen. Det var många studier med hänvisningar till djurförsök på råttor och möss. Professorn ifråga kom fram till att det fortfarande inte finns några metoder att bota eller förebygga fetma. I slutet av föreläsningen blev det frågestund och då passade jag på att fråga om det har någon betydelse vilken mat man äter? Under föreläsningen handlade det bara om mängden mat inte vilken sort man äter. Jag förklarade att jag själv blivit av med kulmagen och diabetes tack vare en kostförändring. Professorn förklarade i ett långt svar att han var medveten om att många människor tappat i vikt och blivit friskare tack vare LCHF-kosten men att det inte riktigt var hans ämne. Han hänvisade till nästa talare som var Ingrid Larsson.

Ingrid Larsson förklarade att det finns två dieter/metoder som kan ha betydelse för metabola sjukdomar. Den ena var ”The Portfolio Diet” och den andra var den ”Nya Nordiska Kosten”. Det här var nyheter för mig som följer debatten väldigt noga. The Portfolio Diet påminde om Tallriks modellen och den Nya Nordiska Kosten påminde också om Livsmedelsverkets tallriksmodell. Hon antydde att den Nordiska Kosten påminner en hel del om Medelhavskost.

Hon nämnde inte med ett enda ord om LCHF-kostens betydelse för metabola sjukdomar. Det som kännetecknar Tallriksmodellen är denna paniska förskräckelse för mättat fett. Man tror alltså fortfarande, trots alla nya studier och människors hälsovinster, att mättat fett är ursprunget till de metabola sjukdomarna. Jag kunde inte låta bli att fråga om varför man är så rädd för just mättat fett. ”Våra kroppar består ju av mättat fett och jag noterar att det inte finns med smör i ditt förslag”! ”Varför är det så farligt”, frågade jag? Jag fick en lång utläggning om att man byggde sitt ställningstagande på bl.a. en stor studie i Finland där man funnit att mindre mättat fett gav färre hjärt-kärlsjukdomar. Vad Ingrid Larsson inte berättade är att denna studie, som hon hänvisar till, faktiskt är den enda studien som visar att det är bättre med margarin än med smör för människors hjärt och kärlhälsa. Studien är finansierad av margarinindustrin så resultatet är kanske inte att förvånas över. Att det skulle vara bättre med kemiskt processat industriellt tillverkat margarin än naturligt smör kan hon inte begära att jag ska ta till mig. Särskilt inte med min historia.

Istället finns det en rad nya undersökningar som visar att det inte är farligt med mättat fett. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/transfetter-borde-redan-vara-forbjudna

Jag fullföljde inte frågeställningen till Ingrid Larsson men jag noterar att läkare, forskare, sjukvård går en väg medan vi andra som inte längre tror på dessa experter går en annan väg. Jag måste säga att jag är otroligt trött på ”vetenskapliga studier”! Det verkar som man kan tänja på sanningen hur långt som helst för att få igenom sin egen agenda. Detta gör man med berått mod trots att man vet att de egna metoderna inte hjälper.

Med tanke på Ralf Sundbergs avslöjanden i boken ”Forskningsfusket” känns det inte längre meningsfullt att lita på ”vetenskapliga studier”. Det som jag litar på är beprövad erfarenhet under lång tid, inget annat.

Blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: