Sagan om Dr Pettersson del 1-13.

juni 12, 2012 kl. 8:40 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Här kan du läsa hela historien om Dr Pettersson och alla inblandande karaktärer. Del 1-13 från början. Historien slutar inte här utan fortsätter. Det är ofantligt spännande för jag vet inte själv hur historien/sagan kommer att utvecklas. Jag var tvungen att förändra stavningen på Stefan till Stephan. Det gick inte att motstå. Hur kommer det att gå? Har du några tankar om fortsättningen?

Sagan om Dr. Pettersson 2012-06-12

Sagan om Dr Pettersson Del 13.

juni 12, 2012 kl. 12:15 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

 

Stephan hör av sig! Del 13

Eva brottas med sina tankar om hon ska åka tillbaka till kliniken eller inte. – Ingen säger väl emot en läkare, tänker hon. – Särskilt inte den trevlige och kunnige Dr Pettersson. – Vad håller jag på med egentligen, fortsätter funderingarna?

Samtidigt har hon aldrig hört Dr Pettersson höja rösten så emot henne eller någon annan. – Han kanske är stressad och inte mår så bra, undrar Eva eftertänksamt.

– Det kanske är mitt fel, oroar hon sig över att hon nästan har ifrågasatt Dr Petterssons diagnos.

Eva bestämmer sig till slut för att hon måste acceptera Dr Petterssons diagnos och beslut om att hon ska läggas in på kliniken. – Han är ju trots allt min läkare, beslutar hon sig. Just som är på väg ut i hallen för att ta på sig ytterkläderna ringer telefonen. – Hallå, det är Eva, svarar hon. – Hej säger rösten i andra luren, det är Stephan. Hej säger Eva, intresserat. – Tyvärr ringer du något olämpligt, jag är på väg till sjukhuset för att läggas in för observation, fortsätter hon. – Kan vi kanske pratas vid en annan dag. – Jag är verkligen intresserad av hur du blivit av med din diabetesjukdom, förklarar hon!

– Ja, det är just därför jag ringer, säger Stephan. – Jag var på kliniken och hörde uppståndelsen bland sjukhuspersonalen. – Det var ganska livat där nere, fortsätter han muntert. Det var fullt kaos efter att du bestämde dig för att helt enkelt åka hem, säger Stephan engagerat. – Jag vill först och främst be om ursäkt för att det kanske var jag som påverkade dig att ta det avgörande beslutet, säger Stephan.

– Det som gäller för mig kanske inte gäller för dig, fortsätter han. – Att jag har förändrat min kost och på så sätt blivit frisk från diabetes 2 är helt och hållet mitt eget beslut, fortsätter Stephan. – Jag vill verkligen inte att du riskerar att din sjukdom blir värre för att du blivit påverkad av mig, förklarar han.

Eva känner sig alldeles varm inombords över att Stephan har tagit sig tid att ringa och inte minst jobbet att hitta hennes telefonnummer.

– Hur fick du tag i mitt telefonnummer, frågar hon? – Tja, jag var nere på kliniken och sjuksköterskorna sprang omkring som yra höns ett tag. – Jag stannade en undersköterska som sprang omkring med en mobiltelefon i handen och frågade vad det var som kalabaliken gällde, sa Stephan. Hon svarade att det var en diabetespatient med mycket höga kolesterolvärden, som skulle läggas in, men som helt enkelt hade försvunnit. – Då tänkte jag på dig och vårt samtal innan.

-Jag berättade för sköterskan att jag kan ha påverkat dig med vårt samtal och frågade om hon hade telefonnumret till dig? Hon ville först inte lämna ut något nummer men sedan ändrade hon sig. Hon tänkte kanske på att det var viktigt att få tag i dig. Tack vare att hon hade matat in alla patienters namn och telefonnummer i sin mobiltelefon som hon hade i handen så kunde jag mycket snabbt få ditt nummer utan att gå in i några journaler och liknande.

Det var den nya given med samtal mellan patienter och sjukvårdspersonal. Det var tydligen Dr Pettersson själv som hade introducerat idén. Med hjälp av mobiltelefoner slapp patienterna att riskera hamna i en växelkö eller prata med datoriserade röster som alla utan undantag avskydde.

– Tack snälla för att du ringde, säger Eva. – men nu har min ambivalens kommit tillbaka igen, jämrar hon sig. – Nu vet jag inte om jag vill åka till sjukhuset, fortsätter hon.

-Finns det någon möjlighet att vi kan träffas, undrar Eva försiktigt? – Jag skulle gärna vilja prata med dig om hur du har gjort för att bli frisk, fortsätter hon med en tilltagande rodnad på kinderna. – Vad är det som händer med mig, tänker hon tyst med en tydlig stegrad puls?

– Javisst kan vi träffas, säger Stephan. – Vi kanske kan ta en fika efter att jag slutat jobbet i eftermiddag, frågar han?

– Gärna, säger Eva lite väl angeläget kanske, vi kan ses på Johansson café i centrala stan om du känner till den? -Visst, då ses vi där kl. 18.00, säger Stephan. – Nu måste jag jobba vidare säger Stephan och avslutar samtalet.

På kliniken har man haft krismöte. Aldrig har en patient bara gått hem efter att hon fått diagnosen att hon måste läggas in för svåra besvär. Det är överläkare Eriksson, Dr Pettersson och sjuksköterskan Lena som träffas för en genomgång av situationen.

– Vad kan vi göra, inleder Dr Pettersson? – Jag har precis pratat med henne och jag tror att vårt samtal fick henne på andra tankar, fortsätter han.

– Vi kan ju tyvärr inte tvinga patienter, mot deras vilja, att genomgå vår behandling, säger överläkare Eriksson.

– Det är de här nya tankarna om att fet mat skulle vara bra för diabetespatienter, säger Dr Pettersson menande till de andra. – Vi har ju 50 års forskning bakom oss som säger att fet mat är livsfarligt för personer med diabetes och hjärtsjukdomar. – Helt plötsligt har ett antal människor förändrat sin kost totalt emot våra råd och ordinationer, säger han vidare.

– Denna människan, Eva Henriksson, hade t.o.m. med sig en veckotidning som hon visade för mig, fortsätter doktorn upprört. – I den tidningen stod det att människor blivit friska från diabetes 2 genom den nya kosten. – Nonsens naturligtvis, fortsätter han nu något mera osäkert.

– Det kan ju vara så att vissa människor upplever kortsiktiga hälsovinster, bryter barska Lena in. – Men vi vet ju att i längden är den feta kosten livsfarlig för både diabetespatienter och hjärtsjuka, fortsätter Lena.

– Patienten Eva Henriksson måste övertalas att lägga in sig på sjukhuset, fortsätter överläkare Eriksson. – Vi får sätta in alla resurser på att övertala henne och det måste vara frivilligt från hennes sida, avslutar Eriksson mötet.

Del 11. Munhuggning på Kliniken.

juni 8, 2012 kl. 10:01 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Eva hörde Dr Petterssons ord som i en dimma. – Ska jag läggas in på sjukhus, tänker hon apatiskt? – Jag mår ju bättre än nånsin, funderar hon.

Eva har mycket stort förtroende för Dr Pettersson och skulle aldrig drömma om att ifrågasätta hans diagnos. Läkaren Hans Pettersson anses som ett föredöme av både sjukhusledning och av patienter. Dr Pettersson har jobbat med diabetespatienter och besläktade sjukdomar i hela sitt liv och att släppa iväg en patient med så höga kolesterolvärden som Eva har, utan vidare undersökningar, skulle han aldrig drömma om.

Eva, som nyss mådde så bra, upplever det som att någon vänt på hela steken från något mycket positivt till en becksvart sörja. Hennes tankar var sprudlande hela vägen ner till kliniken och hon började göra upp planer för sitt nya liv. – Jag kanske ska börja träna på ett gym, funderade hon under cykelturen till Kliniken? – Jag kanske kan ta upp kontakten med mina gamla kompisar igen, fortsatte hennes tankar. Som tur är det inte hennes tur att ha barnen denna veckan, pustar hon ut.

Dr Pettersson ber henne sitta ner i väntrummet tills någon kommer och ledsagar henne upp på avdelningen. – Det förstår du väl Eva, säger Doktorn förmanande att du inte kan vräka i dig fett utan att detta påverkar kolesterolet? – Det är farligt med alla dessa dieter som dyker upp utan vetenskapligt underlag, fortsätter han. – Men vi ska ska nog se till att få ner kolesterolet på dig så att du mår bra igen, avslutade Doktorn. Eva, som med darriga ben satte sig ner i väntrummets soffa, tänkte säga att hon redan mår bra till Doktorn men det hanns inte med innan han stängde dörren. Det var förstås innan hon fick det här beskedet som hon mådde bra men nu vet hon inte riktigt.

Just som Eva grabbade tag i ”Hänt i veckan” så satte det sig en man i soffan. Hej, sade han, är du också diabetiker  och väntar på att få komma in till Dr Pettersson? -Hej, nej inte precis. Jag har redan varit inne, nu väntar jag på att en sjuksyster ska ta mig upp till avdelningen, svarade Eva. – Ajdå, sa mannen är det allvarligt? – Stefan heter jag förresten. – Hej, Eva heter jag, svarade Eva. – Nja, jag vet inte om det är allvarligt eller inte svarade Eva. – Jag har farligt höga kolesterolvärden enligt Doktorn så jag behöver läggas in för observation och nya undersökningar. – Har du börjat äta LCHF säger Stefan plötsligt? – Va, säger Eva hur visste du det? – Jo, jag har själv ätit LCHF, mycket fett och lite kolhydrater, i flera år och mitt kolesterol steg också våldsamt den första tiden som jag började äta den här kosten, svarade Stefan. – Men det är inget att oroa sig för, fortsätter han, vad jag hört är det ganska vanligt att kolesterolet svajar upp och ner med LCHF-kosten den första tiden som man vänjer kroppen. – Det var precis samma för mig sade han men mitt kolesterol är sedan länge tillbaka på normala nivåer, säger Stefan entusiastiskt. – Dessutom är jag inte längre diabeteiker, fortsätter han. Va, säger Eva, det är ju omöjligt?

Just då kommer Stina och ska hämta Eva upp till Klinikens sjukavdelning. Hej, säger Stina, är det du som är Eva? – Nu ska vi ta oss upp till sjukan, säger Stina glatt. Eva blir överraskad och irriterad över det oväntade avbrottet i samtalet med Stefan. – Nej, säger Eva, jag kan inte just nu! – Kan du komma tillbaka om 10 minuter, fortsätter hon bönfallande. Okej då, säger Stina, överraskad över att en patient plötsligt inte har tid med henne. – Jag kommer tillbaka om tio minuter då, säger hon leende! – De kanske har något på gång där, tänker hon. – ”Kärlek på lasarett”, var visst en gammal låt som min mamma gillade, funderar hon pilimariskt.

– Du kan inte mena att du inte längre är diabetiker, säger Eva förvånat till Stefan? – Jag har läst och hört lite om det där men jag trodde inte att det var sant, fortsätter Eva! Jodå, säger Stefan, visst är det sant. – Jag har inte tagit insulin eller några andra mediciner på över två år, fortsätter han. – Men hur är det möjligt, undrar Eva? – Dr Pettersson säger att det inte finns några botemedel för diabetes, fortsätter hon. – Hur länge har du ätit LCHF-kosten frågar Stefan? – Lite drygt en vecka, svarar Eva, och det var längesedan jag mådde så här bra förutom en irriterande hård mage. – Jättevanligt också, säger Stefan, men det brukar gå över fortsätter han. – Äter du kokosfett, undrar han? – Nej, ska man det, undrar Eva? – Ja, det fungerar bra som smörjmedel och bra till en rad olika saker i matlagningen, säger Stefan.

– Stefan Karlsson, ropar Malin ut i väntrummet. – Jag måste nog gå nu, säger Stefan, men fortsätt med den nya kosten och var inte orolig för kolesterolet, säger han på väg in till Dr Pettersson.

Stina har fortfarande ett stort leende på läpparna när hon närmar sig Eva och hoppas på att hon sett romantiskt möte i väntrummet. – Jaha, säger Stina, då är det dags att lägga in dig på sjukan då, skojar hon till det. Eva är inte riktigt närvarande med sina tankar. Hon har knappt hört vad undersköterskan har sagt.

– Jag ska nog åka hem nu, stammar Eva.

Dr Pettersson får en idé! Del 9.

juni 5, 2012 kl. 9:38 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , ,

Det är redan fullt av folk i personalrummet och Malin och Stina har placerat sig själva längst bak nära ytterdörren ifall det värsta skulle hända. Lena inleder mötet med ett välkomna allihopa. – Idag ska vi tala om att någon eller några här i personalen har lämnat ut sina personliga mobiltelefonnummer till våra patienter. – Man har gett sken av att kliniken har inrättat en ny samtalstjänst för sina patienter, fortsätter Lena. Där de kan ringa till speciella telefonnummer som går till mobiltelefoner och därmed slippa hamna i en telefonkö eller växel, förklarar Lena uppbragt. – Jag vill meddela å klinikens vägnar att detta inte är tillåtet. – Det är i själva verket absolut förbjudet och kan medföra straffansvar och till och med avsked, domderar sjuksköterskan Lena.

Stina och Malin är numera mycket mindre än de var förut. Kanske bara 150 centimeter över golvytan. Tidigare var de ungefär 15 centimeter längre, cirka 165 cm. – Gode Gud, viskar Stina till Malin vi kanske blir avskedade!

Dr Pettersson har dröjt sig kvar på kliniken efter dagens alla patientbesök och råkat hamna på personalmötet av misstag. Han har ingen som helst skyldighet att delta i den här typen av personalmöten. Han förstår att någon i personalen har försökt att hantera alla besvikna patienter som inte fick träffa någon doktor den dagen han var hemma från jobbet. – Det är faktiskt ingen dum idé, tänker han. – Varför har ingen tänkt på detta förut, funderar han vidare?

– Den eller de som är skyldiga till detta förbjudna värv skall räcka upp handen nu, ekar sjuksköterskan Lenas röst över lokalen. Malin och Stina gör sig ännu mindre än förut och rör sig försiktigt mot ytterdörren. – Vi kommer att bli avskedade, tänker Stina förtvivlat.- Vad ska jag göra då, undrar hon tyst?

Just då räcker Doktor Pettersson upp handen och ber om att få ordet. Han är mycket omtyckt av både personal och patienter och alla är nyfikna på vad han kommer att säga. Lena blir förvånad att doktorn är närvarande men säger respektfullt att nu har doktorn ordet. – Jag förstår att ni alla hade det bekymmersamt den dagen jag valde, hrmm, korrigering var hemma och var sjuk, rättade Dr Pettersson. – Det fanns förstås ingen möjlighet att skaffa ersättare med så kort varsel, fortsatte han. – Vi vet ju alla att det är svårt att hinna med samtal med alla patienter och särskilt jag, som har ansvaret, har ingen möjlighet att prata med alla patienter i den utsträckning de önskar, säger han vidare. – Samtal kan ha en terapeutisk funktion, fortsätter Dr Pettersson och så länge som personalen inte pratar om sjukdomar så borde det vara tillåtet.

Stina och Malin står med händerna på dörrhandtaget, som är till hälften nedtryckt, och lyssnar förvånade till Doktor Petterssons ord. – Där för vill jag föreslå, säger Doktor Pettersson, att kliniken köper in två stycken mobiltelefoner utrustade med kontantkort. – Vi har en prövotid på sex månader där patienter får tillgång till denna samtalstjänst där samtalen inte får handla om att behandla sjukdomar utan mer om känslor, ensamhet och liknande. – Vid ett lyckat försök kan kanske denna samtalstjänst permanentas och vi kan förhoppningsvis skaffa riktiga abonnemang till mobiltelefonerna, säger Dr Pettersson som är van vid att hans ord gäller.

Malin och Stina har plötsligt återfått sin fulla längd och har släppt dörrhandtaget. Sjuksköterskan Lena står bara och gapar och vet inte riktigt hur hon skall gå vidare. Hennes auktoritet har minskat en aning och hon tänker nu rekordsnabbt hur hon skall kunna vända denna situation till sin fördel.

– Doktorn har alldeles rätt och det var detta jag tänkte komma till att det är en bra idé så länge vi inte pratar behandling av sjukdomar, sa Lena i en betydligt lättare ton än tidigare. – Jag kontaktar landstinget och kontrollerar om vi kan genomföra detta försök med patientsamtal, förlåt samtal med patienter som får handla om allt utom deras sjukdomar, via mobiltelefon.

Stina och Malin är glatt överraskade över tingens förändring. För en stund sedan var de nästan avskedade och nu är det plötsligt en bra idé. – Men det är förstås tack vare Doktor Pettersson och hans auktoritet, tänker Malin. – Vi undersköterskor får vara glada över att vi får prata med någon alls, funderar Malin som är något av en fritänkare. – Med tanke på samtalet som vi avlyssnade senast igår mellan doktorn och hans patient så är det kanske inte så underligt att Doktor Pettersson stöder den här idén, funderar Malin vidare.

En vecka senare förbereder sig Eva på morgonen för ett första kontrollbesök hos Dr Pettersson. – Det var mycket länge sedan jag mådde så här bra, tänker hon uppspelt. – En vecka utan bröd, pasta, ris och potatis har gått betydligt lättare än vad jag trodde, tänker hon vidare. – Enda problemet är att jag är så hård i magen. – Jag ser inte fram emot toalettbesöken alls, fortsätter hon i sina tankar. – Jag får berätta detta för doktorn nu när jag ska åka dit, funderar hon. – Han kanske har något som hjälper? Under cykelturen på väg ner till kliniken tänker hon på att Andreas är så entusiastisk inför deras nya livsstil. – Han mår också bra, tänker hon förvånat och han har inga problem med magen.

En dag på diabeteskliniken del 8

juni 4, 2012 kl. 12:54 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Eva och Andreas har precis delat sin första LCHF-måltid som består av mer fett och mindre kolhydrater. Andreas är eld och lågor; – Jättegott mamma, utropar han. – Det är väl inte så svårt, tyckte han med en passning till sin mamma. Eva var tvungen att hålla med, maten smakade gott och var mättande. – Det kanske är grädden som gör det, tänker hon. Dock är hon fortfarande skeptisk till att äta så fet mat. – Jag har ju aldrig ätit så här förut vad jag komma ihåg, funderar hon. – Hur kommer det att gå med mina kolesterolvärden och mitt blodsocker, undrar hon oroligt för sig själv? – Är det verkligen bra att äta så fet mat om man tränar så mycket som Andreas, tänker hon tyst för att inte oroa sin äldste son.

Jesper som är 15 år är inte så engagerad i broderns och mammans diskussion om maten.  Han är två år yngre än brorsan och all mat går ner i honom bara det är mycket så han blir mätt. Jesper är familjens datafreak och en stor del av hans vakna timmar går åt till att spela spel online med kompisar både i Sverige och utomlands. Han har aldrig brytt sig om att förklara för morsan eller farsan hur han kan spela med en från Australien och en från USA samtidigt online. Det går åt för mycket tid till det och han har inte den tiden.

På kliniken har det blivit en ny dag och Dr Pettersson är tillbaka i sitt gamla jag med en aldrig sinande ström av patienter som behöver hans hjälp. De flesta som kommer in är antingen nydebuterande diabetiker som är ovetande om sin sjukdom eller äldre patienter som behöver nya mediciner och kontroller av sina värden. – Det är verkligen skönt med patienter som inte ifrågasätter min behandling, tänker Dr Pettersson och ryser lite inför sina egna ifrågasättande tankar om medicinering och behandling. – Det var nog för att jag var trött och utarbetad, tänker han lättad.

Det är inte lätt att få ett besked om att man har diabetes så Dr Pettersson har genom årens lopp blivit något av en expert på att föringa betydelsen av att få diabetes för att inte oroa patienterna för mycket. – Det är inga problem, förklarar han för en man i 40-årsåldern. – Du kan fortsätta att leva ditt liv nästan som om inget har hänt, förklarar han. – Med dagens fantastiska mediciner och modern insulinbehandling behöver ditt liv nästan inte påverkas alls, fortsätter han nästan skojfriskt. – Det är förstås viktigt att du kontrollerar ditt blodsocker och ditt kolesterol regelbundet, fortsätter han. – Du behöver inte oroa dig vi är till för dig här på kliniken, skojar han till det. – Vi kommer att träffas ofta du och jag, säger Dr Pettersson och ger sin patient en vänskaplig klapp på ryggen när han är på väg ut.

Under tiden har sjuksköterskan Lena tagit emot ett samtal från en patient som vill gratulera sjukhuset till den nya given med att erbjuda samtal för patienter via mobiltelfon. – Det är ju fantastiskt med den nya tekniken, säger den kvinnliga patienten. – Med hjälp av mobiltelefoner så behöver man ju inte riskera att hamna i en telefonkö och man får prata med livs levande människor, säger patienten entusiastiskt. – Tänk vad de kan hitta på, utropar patienten och tackar för samtalet. Lena är helt röd i ansiktet av förvåning och av en sakta stigande ilska, när hon inser vad samtalet innebär.  – Någon har bedrivit egen praktik här på avdelningen, tänker hon. – Varför då, undrar hon när hon sätter fart mot sitt kontor.

Senare på eftermiddagen kommer det upp anslag på klinikens anslagstavla om ett extrainkallat personalmöte kl. 17.00. De som inte är i tjänst ska ändå stanna kvar en halvtimma för att närvara vid personalmötet. Frågan som skall tas upp är konkurrerande verksamhet på kliniken via samtal med patienter på mobiltelefoner.

Malin och Stina läser anslaget nästan samtidigt. Stina som är yngst och den som är anställd senast blir genast gråtfärdig av oro. – Vi skulle aldrig ha gjort detta snyftar hon. – Det är ditt fel och din idé, fortsätter hon hysteriskt med ilskan och oron riktad mot Malin. – Lugn säger Malin, hur ska de veta att det var vi som organiserade samtalen? – Det är gamla människor och det är ingen större risk att de sparar våra telefonnummer, fortsätter Malin. – Men tänk om de ringer igen, säger Stina. – Tänk om de blev så nöjda med våra samtal att de vill ringa igen, fortsätter Stina oroligt. – Om vi inte svarar så kanske de ringer till klinikens telefon och klagar på att den nya samtalsfunktionen inte fungerar, fortsätter Stina än mer hysteriskt. – Då får vi helt enkelt fortsätta att svara, bestämmer Malin. – Men tänk om det sprider sig så fler patienter vill ringa och ha samtal, snyftar Stina? – Ja, vi kan nog inte komma ur det här, säger Malin fundersamt.

Förbryllad doktor och patient. Del 7.

juni 3, 2012 kl. 4:55 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , ,

– Titta här, säger Eva till Doktor Pettersson. – Här är en hel tidning som handlar om att man kan gå ner i vikt och människor berättar att de blivit friska från diabetes. – Här står det att är bra med fett och dåligt med med kolhydrater, fortsätter Eva. – Vad säger du om det, frågar Eva i en något myndig ton? Hans Petterssons huvudvärk har tilltagit hela morgonen och i det här samtalet har huvudvärken stigit till ett crescendo.

– Den samlade vetenskapen säger att det inte är bra med fett och att man ska äta varierat med mycket fibrer, säger Doktor Pettersson med darrande stämma. Dom här nya tankarna från Eva påminner om samma frågor  som har plågat honom i hans egna mardrömmar. I de mardrömmarna skriver Doktor Hans Pettersson ut kopiösa mängder med piller men patienterna vill bara ha mer ändå. Det räcker inte hur han än anstränger sig.

-Det finns vetenskapliga fakta som stöder den behandling som vi bedriver här på kliniken, fortsätter Hans Pettersson utan att riktigt tro på det han säger. – Okej, säger Eva men jag vill veta om det är farligt för mig att äta den kost som Andreas vill att vi ska äta. – Kommer jag att få sämre värden på mitt blodsocker och kolesterol och vad ska jag göra med mitt simvastastin och mina insulinsprutor, fortsätter Eva. – Jag läste lite i den här veckotidningen igår kväll och där finns folk som faktiskt tagit bort både insulin och kolesterolsänkande medicin och blivit mer eller mindre friska, säger Eva med en intensiv blick på Doktor Pettersson.

Hans Pettersson funderar på varför han inte stannade hemma en dag till. – Faktum är att jag inte vet om detta som patienten föreslår är bra eller dåligt, tänker han tyst medan han funderar hur han ska kunna ta sig ut ur den här situationen. I ett anfall av ärlighet, kanske betingat av en molande huvudvärk och en förhoppning om att bli av med denna besvärliga patient,  säger Doktor Pettersson. – Jag kan inte svara på om det är farligt för dig eller inte men vi har aldrig någonsin, på den här kliniken, rekommenderat den här typen av kost. – Du får ta det på ditt eget ansvar, fortsätter han. Efter en stunds funderande fortsätter han; – Om du vill att vi ska följa upp dina värden med lite tätare intervaller så kan vi ställa upp med det här på kliniken, säger Hans Pettersson förvånad över sina egna ord. Han har med dessa ord nästan givit sitt samtycke till att patienten Eva börjar äta en kost som är rik på naturligt fett och med ett minimum av kolhydrater i kosten. Det är nästan tvärtemot den kost som rekommenderas på diabeteskliniker runtom i landet.

När Eva, något förbryllad lämnar kliniken, tar Dr Pettersson två huvudvärkstabletter av den starkare sorten. Han vet inte riktigt i vilken situation han befinner sig gentemot sin patient. Har han samtyckt till den här kosten? Nej, kommer han fram till. Han har lagt över ansvaret på patienten och bara erbjudit sig att hjälpa henne följa upp sina värden. Kanske har han samtyckt lite, tänker han. – Jag kanske blir anmäld till Socialstyrelsen för en icke vetenskaplig kostrekommendation, funderar han ängsligt. – Om sjukhusledningen får reda på detta samtal så kan jag råka illa ut, tänker han. Sakta återkommer livsandarna och han börjar fundera på vad han ska skriva i sin patientjournal och om nästa patient är av mer normal karaktär.

Eva cyklar till jobbet på kommunen efter sitt sjukbesök hos Dr Pettersson. Hon tänker att Doktorn inte alls var sig lik idag jämfört med andra gånger som hon varit där. Under cykelturen till arbetet fattar hon ett beslut som kommer att få stora konsekvenser för många i hennes närhet.

Undersköterskorna Malin och Stina befinner sig på kliniken och vet inte om de ska tro sina öron eller inte. I sin oro över om Dr Pettersson råkat få höra om deras lilla kupp igår med erbjudandet om samtal för patienter så har de båda nyss avlyssnat ett samtal mellan en läkare och patient via en liten ventil som gränsar till fikarummet. – Vi kanske inte är dom enda som har egna idéer, säger Malin med gapande mun. – Han var sig inte riktigt lik, säger Stina med stora ögon.

Att Eva står och steker kyckling är inget ovanligt men att hon använder smör för steka i är premiär. I tidningen som hon visade Dr Pettersson i morse hittade hon ett recept som hon tror att Andreas ska tycka om. Själv är hon lite mer osäker, bl.a. för att det är den fetaste vispgädden i såsen. – Jag som alltid använder så lite fett som möjligt ska äta detta, tänker hon lite muntert. Lite orolig är hon att detta ska påverka hennes sjukdom åt det negativa hållet men hon har bestämt sig trots allt. Som tillbehör istället för potatis har hon kokat Broccoli. Hon slänger i lite trattkantareller från i fjol i såsen som extra krydda.

– Mamma vad gott det luktar, hörs det från hallen. – Vad får vi till middag, säger Andreas?

Del 6. Doktorn går till jobbet.

juni 2, 2012 kl. 11:03 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Det räckte med en dag för Hans Pettersson att vara i hemmet och sjukskriven. Nu var han på väg till jobbet cyklande som vanligt men med en jobbig huvudvärk, i antågande, troligen föranledd av för lite sömn. Han kände sig utschasad och förvillad av alla tankar som kretsade till hans utövande av läkaryrket.

– Det är någonting som inte stämmer, tänkte han när han funderade på sin läkarutövning. – Jag borde inte ha varit så glad över alla patienter som återkommer på nya sjukbesök, funderar han. – Det är ju inte mig de vill träffa utan de vill helst bli friska från sin sjukdom, funderade han vidare. – De har inga bättre alternativ än att att besöka mig, tänkte han i plötslig klartänkhet, och vad gör jag? – Jag skriver glatt ut än fler preparat, funderade han vidare.

I en nedförsbacke några hundra meter från sjukhuset blev han omkörd av två glatt plingande tjejer. Hans Pettersson tyckte att han kände igen en av dom som en undersköterska som jobbade på hans avdelning. Han kände igen Malin som susade förbi men inte Stina kanske på grund av hennes cykelhjälm som täckte en stor del av huvudet.

– Såg du sa Stina när de parkerade cyklarna? Vi körde om Doktor Pettersson.- Han är alltså redan tillbaka på jobbet, sa Malin. – Vad ska vi göra om han får reda på vårt initiativ att erbjuda samtal med patienterna, sa Stina oroligt? – Vi får hoppas att patienterna inte säger något till honom, sa Malin. – De har ju ringt till våra mobiltelefoner så ingen annan än vi och de sex patienterna känner till vårt tilltag, fortsatte Malin. – Vad skulle hända om han får reda på vad vi gjort, sa Stina? – Kan vi bli avskedade, jämrade hon sig.

Tre stycken av de sex som ringde till Malins och Stinas mobiltelefoner igår var väldigt positiva till sjukvårdens nya giv att erbjuda samtal till patienterna. Flera av dem var äldre människor och de berättade om sin livssituation. De var glada över att någon inom sjukvården ville lyssna. Stina och Malin ansträngde sig för att stimulera de telefonerande patienterna att prata om sig själva. När Stina pratade i telefon fick Malin stå på vakt och vice versa ifall Lena skulle dyka upp. Det fick inte hända!

Tre av telefonörerna var irriterade på sjukvården i allmänhet och i synnerhet för att där inte fanns någon läkare när de var på sitt avtalade sjukbesök. Denna dag var ju doktorn tillbaka på jobbet så deras ”telefonkupp” var nog mest en engångsföreteelse, tänkte båda Stina och Malin.

För första gången under sitt utövande av läkaryrket kände Hans Pettersson en motvilja att träffa sina patienter. Han kände de flesta av dem sedan gammalt och i normala fall tyckte han alltid att det var roligt att träffa patienterna.

I lagen om allt djäkelskap så visade sig det att dagens första patient var Eva, hon som var upphovet till hans tvivel. – Vad ska jag göra tänkte han oroligt? – Jag kan ju inte tala med henne om mina tvivel på läkemedelsförskrivning för mina diabetespatienter, ojade han sig. – Hon är ju en patient och hon måste kunna lita på sin doktor, tänkte vidare. – Jag får hitta på ett svepskäl, tänkte han. – Men vad? Just då knackade den barska sjuksköterskan Lena på dörren. Utan att invänta svar öppnade hon dörren och meddelade att dagens första patient väntade på att få komma in till honom.

In kom Eva och han tog hennes hand och önskade henne välkommen. – Hur står det till idag då, sa Doktor Pettersson mekaniskt liksom han gjort tusentals gånger tidigare. Eva sa lika mekaniskt, tack bra. – Jag har en fråga till dig, sade Eva? – Min son kom hem igår och krävde att vi skulle ändra vår kost hemma, sade hon. – Han hade varit på ett föredrag som berättade om sambandet mellan kost och träning, fortsatte Eva. – Min son påstod att föredragshållaren hade sagt att det fanns ett samband mellan dåligt immunförsvar och en viss sorts kost, förklarade Eva. – Vilken kost då, frågade Dr Pettersson osäkert? – Jo, det handlade om att man skulle äta mindre kolhydrater och mer fett, sade Eva. – Han formligen kräver att vi ska äta denna kost hemma, fortsatte Eva. Om jag inte vill vara med på det så kommer han att göra det själv, sa Eva. – Nu vill jag veta om det kan vara farligt för mig och min diabetes? –  Du har ju alltid sagt att man skall följa Livsmedelsverkets råd och äta enligt Tallriksmodellen som inte alls är lik den kost som min son Andreas vill äta, sa Eva i en frågande ton?

– Varför stannade jag inte hemma idag också, var Hans Petterssons första tanke. Vad ska jag säga till henne om detta, funderade han osäkert? – Under tiden som han funderade på hur han skulle kunna komma undan allt det här så såg han hur Eva tog fram en veckotidning hur väskan.

Del 4.

maj 31, 2012 kl. 10:08 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Denna dag var Dr Hans Pettersson hemma och sjuk. Personalen på diabeteskliniken var förtvivlade, detta hade aldrig hänt förut. Dr. Pettersson var aldrig sjuk så frågan om en ersättare har aldrig varit aktuell. Trots idoga försök på morgonen så lyckades personalen inte skaffa fram en ersättare. Försök gjordes att ringa patienterna och avboka tider. Tyvärr lyckades man bara nå några få av patienterna så merparten skulle komma på sina sjukbesök trots att ingen doktor var närvarande.

Personalen satte sig i ett krismöte. – Vad ska vi göra med alla patienter, sade Stina som var nyanställd och lite oförstörd av sjukhusets dogmer och regler? – Vi får helt enkelt skicka hem dom för vi har ingen rätt att utföra doktorns arbete, förklarade sjuksköterskan Lena som var äldst på avdelningen och i praktiken den som styrde och ställde! En ung undersköterska som heter Malin undrade om de kunde prata lite med patienterna när de ändå var här. Malin fortsatte; – Vi kan fråga lite om deras liv och livsstil och kanske komma med några råd, sade Malin oförskräckt.

– Hur länge har du jobbat här, frågade Lena barskt? – Du vet väl att vi varken har tid eller rätt att prata med patienterna. – Det är enbart läkarna som får prata med patienterna om deras sjukdomar, fortsatte Lena. – Nej, patienterna får boka en ny tid och därefter skickar vi hem dom igen, avslutade lena diskussionen. Därmed avslutades detta krismöte och personalen gick till sina sysslor.

Stina väntade på Malin bakom hörnet i korridoren för hon hade blivit intresserad av Malins idé. När Malin kom slog hon följe med henne och berättade att hon tyckte om hennes idé att prata med patienterna. – Jag har tänkt och tycker att din idé är bra Malin, sa Stina. – Många av våra patienter kanske inte har så många att prata med, fortsatte hon. – Precis så tycker jag med, sa Malin. Vi har många äldre patienter som jag tror behöver någon att prata med, menade Malin. – Men Lena kommer aldrig att tillåta det tyvärr, sa Stina. Malin och Stina fortsatte att småprata på sin väg mot sina sysslor och bestämde att de skulle prata vidare om det här.

Dr Hans Pettersson var hemma för första gången i sin läkarkarriär, sjukskriven trodde han men han var inte helt säker. – Jag är ju inte sjuk på riktigt, tänkte han så då kan jag väl inte vara sjukskriven? Han hade ångest för sina patienter. Han förstod förstås hur svårt det skulle bli för personalen att skaffa en ersättare för honom. – Förresten vad skulle en ersättare göra, tänkte han? – Det är ju jag som känner mina patienter bäst, ojade han sig. Han hade obestämbara skuldkänslor för det mesta just nu men mest för känslan av att hans patienter inte blev friskare utan bara sjukare. – Hur kan det komma sig att jag inte funderat över detta tidigare, tänkte han? Hans Pettersson visste någonstans i bakhuvudet att det fanns andra läkare som rekommenderade en kostdiet med mycket fett och lite kolhydrater till sina diabetespatienter. – Det är ju emot all vetenskap, tänkte han att rekommendera en sådan kost till diabetiker! – Vi läkare vet ju att det är fettet som är farligt, tänkte han oroligt som en fråga till sig själv?

På sjukhusets avdelning för diabetespatienter hade redan de första sjukbesöken kommit. Redan i receptionen fick de reda på att det inte blev några sjukbesök idag p.g.a. att Dr Pettersson var sjuk. De uppmanades att boka en ny tid lite längre fram. Många var förstående och menade att det inte var konstigt att den trevlige Dr Pettersson var sjuk så mycket som han jobbade. Andra var uppretade för att de inte fått reda på det tidigare.

Malin och Stina hade kommit på en djärv idé. De skulle erbjuda patienterna ett telefonnummer som de kunde ringa till någon av dem om de kände för att prata. De kunde inte erbjuda annat än sina privata nummer. Det fick bli deras mobilnummer. Så när patienterna tvingades vända hemåt fick de vid utgången ett erbjudande om att ringa ett telefonnummer av Malin och Stina. Sex av patienterna valde att ta emot telefonnumret så det blev tre var för Malin och Stina.

Malin och Stina var ganska nervösa men ändå glada att de vågade genomföra sin idé. – Hoppas att inte Lena kommer på oss för då blir det inte roligt, tänkte Stina som var yngst.

Hemma hos Eva, som just intagit soffläge med en stooor chokladkaka och favoritlösgodis, var sockersuget för ögonblicket stillat men ångesten började närma sig Dr Petterssons nivå som befann sig bara några hundra meter därifrån. Detta visste varken Eva eller Dr Pettersson.

Sagan om Dr. Pettersson del 3.

maj 30, 2012 kl. 11:51 f m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Resumé Del 1, Del 2 observera att del 2 är uppdaterad eftersom det råkade falla bort en vital del i första publiceringen av del 2 i sagan om Dr. Pettersson.

Del 3.

Eva Henriksson spankulerade hemåt efter fotbollsmatchen där sonen Andreas gjorde en avgörande insats. Det var hennes barnfria vecka men tyvärr lyckades hon inte använda den friheten till sin egen fördel. Det var knappt att hon orkade med annat än soffsittning efter jobbet. Hon tvingade sig att gå på Andreas match för hon vet hur mycket det betyder för honom.

– Varför är jag så trött, funderade hon? Är det detta som återstår av mitt liv, tänkte hon. – Att aktivera sig enbart med fjärrkontrollen verkar inte vara ett liv! De veckor som sönerna var hemma tvingade sig Eva till att tvätta och laga mat och vara tillgänglig för sönerna. Hon visste ändå att de visste!

Hon hade bestämt sig för att passera servicebutiken på behörigt avstånd denna gång på hemväg från matchen. Hennes behov av sött ringde i hennes huvud med skarpa signaler och till slut blev frestelsen för stor. – Jag är ju själv hemma så varför kan jag inte unna mig en liten chokladbit  och lite godis, förklarade det dåliga inflytandet i hennes huvud. Det goda inflytandet protesterade och menade att det inte alls var nödvändigt, hennes vikt var ju inte på väg nedåt precis!

Som vanligt segrade det dåliga inflytandet trots att förnuftet talade tvärtemot. – Hur kan det komma sig, tänkte hon? – Jag vet ju ungefär vad som är bra för mig men ändå kan jag inte gå rakt förbi denna frestelseaffär, bannade hon sig.

I affären passade hon på att handla lite mjölk och ägg, nästan som om hon dövade sitt dåliga samvete på det sättet. Hon visste ju vad som inte skulle döva något samvete. Det blev en rejäl chokladbit, 200 gram, och en påse med lösgodis också. Just som hon skulle betala såg hon kvällstidningarna med sina svarta rubriker och dess bilagor. En hade hon hört talas om tidigare, nämligen en bilaga om LCHF och hur man kan gå ner i vikt med den kosten. Hon följde sin impuls och köpte Expressen inklusive bilagan om LCHF för 29 kronor. Det började mörkna så smått men det var bara en kort bit kvar till lägenheten och den väl insuttna soffan.

Pappa Olof var pappa på heltid denna veckan. Han visste att sönerna var nöjda bara de fick tillräckligt med mat och att middagen serverades på bestämda tider. Där emellan såg han inte mycket av tonårssönerna. En tränade fotboll för det mesta när han inte var på rummet och pluggade. Jesper var för det mesta isolerad på sitt rum spelande diverse dataspel. De hade kommit överens om att Jesper alltid skulle ha sina hörlurar på sig när han spelade War craft med flera ganska blodtörstiga dataspel. Familjefriden blev bättre på det sättet.

Olof funderade på vad Eva sagt till honom tidigare på kvällen när de samtalade under matchen. – Hur sjuk är hon egentligen, frågade han sig? – Varför är hon så trött, tänkte han. Den sista funderingen var ganska egocentrisk eftersom han var orolig att Evas sjukdom skulle inkräkta på hans möjligheter att jobba extra under den veckan som han var barnfri. Han hade en bra överenskommelse med jobbet om att kunna jobba lite extra den veckan han var ensam. – Just nu passar den överenskommelsen prefekt, tänkte han.

Efter skilsmässan tvingades Olof att lära sig mycket mer om att laga mat för att kunna tillfredsställa den aldrig sinade hungern hos sina två tonårsbarn. – I början var det väl lite så och så med min förmåga men det har blivit bättre tänkte han. – Än så länge har pojkarna inte flyttat ut, funderade han.

Olof visste såpass mycket om Evas diabetessjukdom att den inte gick att bota och att de flesta diabetiker dör av en hjärt-kärlsjukdom. – Han kände sig orolig för att Evas sjukdom har förvärrats och vad händer då med mig och barnen, tänkte han.

Dr Hans Pettersson var hemma på sin första sjukskrivning någonsin. Han hade ingen aning om vad han skulle göra förutom att ringa till jobbet och meddela att han är sjuk. – Han kände sig förvirrad och deprimerad vilket var ett tillstånd som han hade mycket lite erfarenhet av. Han hade insett att många av patienterna hela tiden kom tillbaka till honom utan att bli nämnvärt friskare. – Det förhöll sig snarare tvärtom, tänkte han förvirrat. – Mina patienter blir sjukare hela tiden, trots alla fina behandlingar och mediciner. – Jag vet ju att mina diabetespatienter inte blir friskare av insulinet eller av statinerna men vad är alternativet, tänkte han?

Tidigare kände han sig stolt över att patienterna valde att komma tillbaka till honom men denna dag var inte som andra dagar.

LCHF-bilaga idag i Aftonbladet!

maj 28, 2012 kl. 12:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

OBS! Ovanstående bild är inte Aftonbladets LCHF-bilaga utan bara en illustration i brist på rätt bild.

Idag kommer Aftonbladet ut med sin LCHF-bilaga. De kallar den för Laga LCHF. Fyndigt och tidningen passar på förstås att ge ut en egen bilaga om LCHF. De vet ju hur mycket Expressens olika LCHF-bilagor säljer.

Här kan du läsa om min hälsoresa för Aftonbladet har passat på att göra en intervju med mig. Jag har bläddrat lite i LCHF-bilagan och där finns många bra tips och idéer.  Tidningarna har upptäckt att det finns stora vinster att göra på LCHF-bilagor. Jag har inget emot detta så länge de är med och sprider budskapet.

Om ni är med från början och läser ”Sagan om Dr. Pettersson” så är det min idé att skriva en bok, i romanform, direkt på nätet. Ämnet har förstås anknytning till mat och hälsa men handlingen är helt uppdiktad och inte ens jag vet hur det kommer att sluta. Jag tar naturligtvis emot tips och idéer från mina läsare om hur handlingen ska fortskrida. Del 1 av ”Sagan om Dr Pettersson” kan du läsa i tidigare inlägg.

Ha en skön dag!

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: