Sagan om Dr Pettersson Del 13.

juni 12, 2012 kl. 12:15 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

 

Stephan hör av sig! Del 13

Eva brottas med sina tankar om hon ska åka tillbaka till kliniken eller inte. – Ingen säger väl emot en läkare, tänker hon. – Särskilt inte den trevlige och kunnige Dr Pettersson. – Vad håller jag på med egentligen, fortsätter funderingarna?

Samtidigt har hon aldrig hört Dr Pettersson höja rösten så emot henne eller någon annan. – Han kanske är stressad och inte mår så bra, undrar Eva eftertänksamt.

– Det kanske är mitt fel, oroar hon sig över att hon nästan har ifrågasatt Dr Petterssons diagnos.

Eva bestämmer sig till slut för att hon måste acceptera Dr Petterssons diagnos och beslut om att hon ska läggas in på kliniken. – Han är ju trots allt min läkare, beslutar hon sig. Just som är på väg ut i hallen för att ta på sig ytterkläderna ringer telefonen. – Hallå, det är Eva, svarar hon. – Hej säger rösten i andra luren, det är Stephan. Hej säger Eva, intresserat. – Tyvärr ringer du något olämpligt, jag är på väg till sjukhuset för att läggas in för observation, fortsätter hon. – Kan vi kanske pratas vid en annan dag. – Jag är verkligen intresserad av hur du blivit av med din diabetesjukdom, förklarar hon!

– Ja, det är just därför jag ringer, säger Stephan. – Jag var på kliniken och hörde uppståndelsen bland sjukhuspersonalen. – Det var ganska livat där nere, fortsätter han muntert. Det var fullt kaos efter att du bestämde dig för att helt enkelt åka hem, säger Stephan engagerat. – Jag vill först och främst be om ursäkt för att det kanske var jag som påverkade dig att ta det avgörande beslutet, säger Stephan.

– Det som gäller för mig kanske inte gäller för dig, fortsätter han. – Att jag har förändrat min kost och på så sätt blivit frisk från diabetes 2 är helt och hållet mitt eget beslut, fortsätter Stephan. – Jag vill verkligen inte att du riskerar att din sjukdom blir värre för att du blivit påverkad av mig, förklarar han.

Eva känner sig alldeles varm inombords över att Stephan har tagit sig tid att ringa och inte minst jobbet att hitta hennes telefonnummer.

– Hur fick du tag i mitt telefonnummer, frågar hon? – Tja, jag var nere på kliniken och sjuksköterskorna sprang omkring som yra höns ett tag. – Jag stannade en undersköterska som sprang omkring med en mobiltelefon i handen och frågade vad det var som kalabaliken gällde, sa Stephan. Hon svarade att det var en diabetespatient med mycket höga kolesterolvärden, som skulle läggas in, men som helt enkelt hade försvunnit. – Då tänkte jag på dig och vårt samtal innan.

-Jag berättade för sköterskan att jag kan ha påverkat dig med vårt samtal och frågade om hon hade telefonnumret till dig? Hon ville först inte lämna ut något nummer men sedan ändrade hon sig. Hon tänkte kanske på att det var viktigt att få tag i dig. Tack vare att hon hade matat in alla patienters namn och telefonnummer i sin mobiltelefon som hon hade i handen så kunde jag mycket snabbt få ditt nummer utan att gå in i några journaler och liknande.

Det var den nya given med samtal mellan patienter och sjukvårdspersonal. Det var tydligen Dr Pettersson själv som hade introducerat idén. Med hjälp av mobiltelefoner slapp patienterna att riskera hamna i en växelkö eller prata med datoriserade röster som alla utan undantag avskydde.

– Tack snälla för att du ringde, säger Eva. – men nu har min ambivalens kommit tillbaka igen, jämrar hon sig. – Nu vet jag inte om jag vill åka till sjukhuset, fortsätter hon.

-Finns det någon möjlighet att vi kan träffas, undrar Eva försiktigt? – Jag skulle gärna vilja prata med dig om hur du har gjort för att bli frisk, fortsätter hon med en tilltagande rodnad på kinderna. – Vad är det som händer med mig, tänker hon tyst med en tydlig stegrad puls?

– Javisst kan vi träffas, säger Stephan. – Vi kanske kan ta en fika efter att jag slutat jobbet i eftermiddag, frågar han?

– Gärna, säger Eva lite väl angeläget kanske, vi kan ses på Johansson café i centrala stan om du känner till den? -Visst, då ses vi där kl. 18.00, säger Stephan. – Nu måste jag jobba vidare säger Stephan och avslutar samtalet.

På kliniken har man haft krismöte. Aldrig har en patient bara gått hem efter att hon fått diagnosen att hon måste läggas in för svåra besvär. Det är överläkare Eriksson, Dr Pettersson och sjuksköterskan Lena som träffas för en genomgång av situationen.

– Vad kan vi göra, inleder Dr Pettersson? – Jag har precis pratat med henne och jag tror att vårt samtal fick henne på andra tankar, fortsätter han.

– Vi kan ju tyvärr inte tvinga patienter, mot deras vilja, att genomgå vår behandling, säger överläkare Eriksson.

– Det är de här nya tankarna om att fet mat skulle vara bra för diabetespatienter, säger Dr Pettersson menande till de andra. – Vi har ju 50 års forskning bakom oss som säger att fet mat är livsfarligt för personer med diabetes och hjärtsjukdomar. – Helt plötsligt har ett antal människor förändrat sin kost totalt emot våra råd och ordinationer, säger han vidare.

– Denna människan, Eva Henriksson, hade t.o.m. med sig en veckotidning som hon visade för mig, fortsätter doktorn upprört. – I den tidningen stod det att människor blivit friska från diabetes 2 genom den nya kosten. – Nonsens naturligtvis, fortsätter han nu något mera osäkert.

– Det kan ju vara så att vissa människor upplever kortsiktiga hälsovinster, bryter barska Lena in. – Men vi vet ju att i längden är den feta kosten livsfarlig för både diabetespatienter och hjärtsjuka, fortsätter Lena.

– Patienten Eva Henriksson måste övertalas att lägga in sig på sjukhuset, fortsätter överläkare Eriksson. – Vi får sätta in alla resurser på att övertala henne och det måste vara frivilligt från hennes sida, avslutar Eriksson mötet.

Blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: