De sista ljuva åren?!

september 7, 2012 kl. 9:17 f m | Publicerat i Okategoriserade | 12 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

 

Här är en liten betraktelse om livet och värden i livet. Vad är det som är riktigt värdefullt? För den som är frisk och stark är nog svaret ekonomiskt oberoende och god hälsa i den ordningen. Men den som är riktigt sjuk har ingen större glädje av sitt ekonomiska oberoende och skulle gärna byta sin rikedom mot en god hälsa.

Jag tänker på Sören Gyll, Volvos förre koncernchef, som med diabetes tvingats till en levertransplantation. Han är ekonomiskt oberoende men skulle säkert gärna byta sin vacklande hälsa mot att vara frisk. Han insåg att levernet med många goda middagar och söta efterrätter till slut knäckte hans hälsa. Om de sista ljuva åren, trots en fylld penningpung, blir till ett sjukdomshelvete de sista 10 åren så skulle man kanske gjort andra val tidigare i livet.

Andra som säkert skulle gjort andra val när det begav sig är Hasse Alfredsson som nu glider in i Alzheimer. Ingen vill leva i ett metaboliskt sjukdomstillstånd de sista åren av livet. Det är ju ett förskräckligt scenario att jobba stenhårt i yrkeslivet för att kunna unna sig ett gott liv som pensionär och sedan upptäcka att det goda livet redan har passerat.

Det är därför som vi måste våga prata om sockerarterna (kolhydraterna) som inflammerar kroppen. Vi är inte byggda och designade för spannmålsmaten. Den är dessutom, numera, så energirik att vi blir sjuka av den. Maj-Lis Hellenius som jobbar som livsstilsprofessor på Karolinska menar att det handlar istället om att vi rör oss för lite. Om vi motionerar mer tål vi mer kolhydrater enligt henne. Det är inte sant enligt min uppfattning. Vi mår bättre om vi motionerar men vi tål inte kolhydrater bättre.

Om man tittar på min blodsockerkurva från den dagen jag började med LCHF-kost så är bevisen att kolhydrater inflammerar och förgiftar kroppen odiskutabla. Ingen kan leva ett friskt liv med så höga blodsockervärden oavsett hur mycket man motionerar.

Det finns rent mänskliga skäl till att vi måste våga diskutera frågan om hur dagens mat påverkar hälsan. Dessutom har vi alla nära och kära som vi unnar ett värdigt och gott liv de sista ljuva åren. Ett annat skäl är de rent ekonomiska nämligen att du och jag får betala för de stegrande metabola sjukdomskostnaderna via högre skatt.

Det är dags att vi vågar ifrågasätta både läkare och myndigheter som inte verkar se till vårt bästa utan har fastnat i sitt eget prestigetänkande. Trots alla dessa myndigheter med professorer som experter är det ändå vi själva som bestämmer över vårt liv. Nu finns ju massor av kunskap på internet så det går inte att skylla på det heller. Att vi inte visste alltså!

Annonser

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: