Del 11. Munhuggning på Kliniken.

juni 8, 2012 kl. 10:01 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Eva hörde Dr Petterssons ord som i en dimma. – Ska jag läggas in på sjukhus, tänker hon apatiskt? – Jag mår ju bättre än nånsin, funderar hon.

Eva har mycket stort förtroende för Dr Pettersson och skulle aldrig drömma om att ifrågasätta hans diagnos. Läkaren Hans Pettersson anses som ett föredöme av både sjukhusledning och av patienter. Dr Pettersson har jobbat med diabetespatienter och besläktade sjukdomar i hela sitt liv och att släppa iväg en patient med så höga kolesterolvärden som Eva har, utan vidare undersökningar, skulle han aldrig drömma om.

Eva, som nyss mådde så bra, upplever det som att någon vänt på hela steken från något mycket positivt till en becksvart sörja. Hennes tankar var sprudlande hela vägen ner till kliniken och hon började göra upp planer för sitt nya liv. – Jag kanske ska börja träna på ett gym, funderade hon under cykelturen till Kliniken? – Jag kanske kan ta upp kontakten med mina gamla kompisar igen, fortsatte hennes tankar. Som tur är det inte hennes tur att ha barnen denna veckan, pustar hon ut.

Dr Pettersson ber henne sitta ner i väntrummet tills någon kommer och ledsagar henne upp på avdelningen. – Det förstår du väl Eva, säger Doktorn förmanande att du inte kan vräka i dig fett utan att detta påverkar kolesterolet? – Det är farligt med alla dessa dieter som dyker upp utan vetenskapligt underlag, fortsätter han. – Men vi ska ska nog se till att få ner kolesterolet på dig så att du mår bra igen, avslutade Doktorn. Eva, som med darriga ben satte sig ner i väntrummets soffa, tänkte säga att hon redan mår bra till Doktorn men det hanns inte med innan han stängde dörren. Det var förstås innan hon fick det här beskedet som hon mådde bra men nu vet hon inte riktigt.

Just som Eva grabbade tag i ”Hänt i veckan” så satte det sig en man i soffan. Hej, sade han, är du också diabetiker  och väntar på att få komma in till Dr Pettersson? -Hej, nej inte precis. Jag har redan varit inne, nu väntar jag på att en sjuksyster ska ta mig upp till avdelningen, svarade Eva. – Ajdå, sa mannen är det allvarligt? – Stefan heter jag förresten. – Hej, Eva heter jag, svarade Eva. – Nja, jag vet inte om det är allvarligt eller inte svarade Eva. – Jag har farligt höga kolesterolvärden enligt Doktorn så jag behöver läggas in för observation och nya undersökningar. – Har du börjat äta LCHF säger Stefan plötsligt? – Va, säger Eva hur visste du det? – Jo, jag har själv ätit LCHF, mycket fett och lite kolhydrater, i flera år och mitt kolesterol steg också våldsamt den första tiden som jag började äta den här kosten, svarade Stefan. – Men det är inget att oroa sig för, fortsätter han, vad jag hört är det ganska vanligt att kolesterolet svajar upp och ner med LCHF-kosten den första tiden som man vänjer kroppen. – Det var precis samma för mig sade han men mitt kolesterol är sedan länge tillbaka på normala nivåer, säger Stefan entusiastiskt. – Dessutom är jag inte längre diabeteiker, fortsätter han. Va, säger Eva, det är ju omöjligt?

Just då kommer Stina och ska hämta Eva upp till Klinikens sjukavdelning. Hej, säger Stina, är det du som är Eva? – Nu ska vi ta oss upp till sjukan, säger Stina glatt. Eva blir överraskad och irriterad över det oväntade avbrottet i samtalet med Stefan. – Nej, säger Eva, jag kan inte just nu! – Kan du komma tillbaka om 10 minuter, fortsätter hon bönfallande. Okej då, säger Stina, överraskad över att en patient plötsligt inte har tid med henne. – Jag kommer tillbaka om tio minuter då, säger hon leende! – De kanske har något på gång där, tänker hon. – ”Kärlek på lasarett”, var visst en gammal låt som min mamma gillade, funderar hon pilimariskt.

– Du kan inte mena att du inte längre är diabetiker, säger Eva förvånat till Stefan? – Jag har läst och hört lite om det där men jag trodde inte att det var sant, fortsätter Eva! Jodå, säger Stefan, visst är det sant. – Jag har inte tagit insulin eller några andra mediciner på över två år, fortsätter han. – Men hur är det möjligt, undrar Eva? – Dr Pettersson säger att det inte finns några botemedel för diabetes, fortsätter hon. – Hur länge har du ätit LCHF-kosten frågar Stefan? – Lite drygt en vecka, svarar Eva, och det var längesedan jag mådde så här bra förutom en irriterande hård mage. – Jättevanligt också, säger Stefan, men det brukar gå över fortsätter han. – Äter du kokosfett, undrar han? – Nej, ska man det, undrar Eva? – Ja, det fungerar bra som smörjmedel och bra till en rad olika saker i matlagningen, säger Stefan.

– Stefan Karlsson, ropar Malin ut i väntrummet. – Jag måste nog gå nu, säger Stefan, men fortsätt med den nya kosten och var inte orolig för kolesterolet, säger han på väg in till Dr Pettersson.

Stina har fortfarande ett stort leende på läpparna när hon närmar sig Eva och hoppas på att hon sett romantiskt möte i väntrummet. – Jaha, säger Stina, då är det dags att lägga in dig på sjukan då, skojar hon till det. Eva är inte riktigt närvarande med sina tankar. Hon har knappt hört vad undersköterskan har sagt.

– Jag ska nog åka hem nu, stammar Eva.

Ögonbottenfotografering på Kungälvs sjukhus.

mars 22, 2012 kl. 8:06 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Inte för att jag behöver det men nu har jag ändå väntat över tre år på att få en tid för fotografering av min ögonbotten. Därför utnyttjade jag min tid som jag fått till Kungälvs sjukhus. Ögonbottenfotografering gör man för att kontrollera blodkärlen i ögat. På en diabetiker förekommer ofta brustna blodkärl och även proppar i blodbanorna. Nu var jag inte ett dugg orolig eftersom det är tre år sedan min diabetes läkte sig genom kosten.

Jag åkte dit för att visa för sjukvårdspersonal att det finns alternativ för diabetiker genom en kostförändring till LCHF. För att illustrera detta hade jag med mig min bok ”Frisk av mat” och en presentation av lchfmatkasse.se där man kan få både hälsosam mat och kunskap i matkassen. Alltså en handfast hjälp för dem som önskar vägledning och ingredienser till god mat.

Jag undrar om detta gäller alla att man får vänta i tre år på att få denna fotografering? Under tiden som mina pupiller skulle utvidgas inför fotografering så passade jag på att ta med min bok och besöka en diabetesläkare på sjukhuset. Denna kvinnliga läkare tog emot med glatt humör men det humöret försvann ganska snabbt när jag förklarade mitt ärende. Hon menade på att sjukhuset inte kunde rekommendera LCHF-kost eftersom den inte var godkänd av Socialstyrelsen. Dessutom förklarade läkaren att nästan alla diabetespatienter på sjukhuset ordinerades simvastastin(kolesterolsänkande medicin) och därför kunde patienterna inte äta den feta maten. Jag tog mig för pannan medan jag förklarade att LCHF-kosten godkändes av Socialstyrelsen redan i januari 2008. Detta visste inte läkaren.  – Du tar ett stort ansvar när du inte är informerad själv eller informerar om LCHF-kosten till dina patienter, förklarade jag. – Många skulle kunna få ett nytt liv genom en kostförändring, fortsatte jag.

Visst blir man ledsen NÄR MAN TRÄFFAR PÅ EN SÅDAN LÄKARE!

Summa summarum så var det inget större intresse för min bok eller matkassarna med kunskap. I ett anfall av trots funderade jag på om man helt enkelt bytte ut diabetesmottagningarna, läkare och sjuksköterskor mot ett litet bibliotek med LCHF-böcker. Där skulle bara finnas en kunnig bibliotikarie  som guidade utifrån behov och efterfrågad kunskap.

Blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: