En onödig resa genom sjukvården!

maj 25, 2012 kl. 3:24 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Nedanstående brev till mig handlar om en onödig resa genom sjukvården. Berättelsen talar för sig själv men jag undrar stillsamt hur många andra det är som känner igen sig i den här berättelsen. Hör av dig, du som känner igen resan.

”Hej Mats,

Skriver gärna och berättar lite om min frus resa genom livet och ” vårdapparaten ”.
Vid 49 års ålder 1997  efter ett liv nästan helt utan sjukdom, inte ens förkylningar, tappade min fru orken och blev väldigt svag. De blev undersökning på Umeå lasarett  med arbets ekg.
En kväll någon dag senare ringde en god vän som är kardiolog hem till mig och berättade att han sett min frus ekg. Han berättade att hon verkade ha livshotande förträngningar i några kranskärl.
De blev en ganska akut bypass operation på Umeå lasarett. Operationen gick bra och så långt var allt frid och fröjd.

Under rehabiliteringstiden gick både jag och min fru på hjärtskolan som anordnades för hjärtpatienter på lasarettet. Där fick man lära sig att undvika fett till varje pris, särskilt det mättade fettet, det var grönsaker frukt och fullkornsprodukter som gällde.
Den vanliga medicineringen efter en bypass operation sattes in dvs. statiner, betablockerare, nitroglycerin och trombyl, detta trots att min fru hade normala kolesterolvärden.

För att ytterligare förkovra sig i hjärthälsa bestämdes att min fru skulle gå en kurs i beteendemedicin som egentligen var ämnad för kraftigt överviktiga personer, den skulle vara lärorik trots att hon själv inte bar på någon övervikt. Där fick hon lära sig vikten av motion, äta så magert som möjligt blaskiga soppor, steka i vatten och undvika ost och allt mättat fett, pasta bröd och potatis var däremot ok.

Av dem som var med på kursen, så var det endast min fru som gick ner i vikt, troligtvis genom att hon promenerade flera timmar om dagen.
Efter några år på denna kost och med denna medicinering utvecklade min fru diabetes typ 1. De visade sig att hennes hba1c långtidssockret hade börjat stiga. Hennes hjärtläkare sa då att hon nog måste börja tänka på vad hon äter, hon som nitiskt följt sjukvården rekommendationer.

Andra biverkningar hade också börjat visa sig under åren, värk i leder och muskler, hudkänslighet, förstoppning som ledde till hemorroider och en besvärlig operation med ytterligare svårighet att tömma tarmen. Hon blev dessutom tvungen att börja med insulinsprutor.

Min fru hade också stora problem med hjärtat vid kallt och blåsigt väder.
År 2007 berättade en bekant till oss om Annika Dahlkvist och lchf kosten. Vi beslöt oss att prova och började så smått att testa detta samtidigt som min fru skippade alla sina mediciner utom trombyl.

Ganska snart visade sig stora förbättringar i hälsan, insulinet kunde minskas till hälften hjärtproblemen försvann till stor del, mage och tarmar började fungera normalt, ledvärken upphörde och min fru fick en en helt ny ” ork ”.
Nu har hon anammat lchf kosten till 100 % och skulle inte kunna tänka sig något annat.
Vi misstänker att det är åren med den magra kolhydratrika kosten och statinerna som förstört min frus insulinproducerande celler och gett henne diabetes typ 1.
Det enda negativa med kostomläggningen är möjligen att hennes kolesterolvärden har blivit höga men har dock sänkts två enheter sista tiden, å andra sidan har jag alltid haft höga kolesterolvärden men hittills vid 62 års ålder inga kända hjärtproblem.”

Träning skyddar mot metabola sjukdomar?

januari 25, 2012 kl. 5:04 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Många frågar sig om man är skyddad mot att få metabola sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar m.m. om man tränar mycket? Är det så att energi in är lika med energi ut, alltså att de båda tar ut varandra. Tyvärr är det inte så enkelt enligt min uppfattning. Jag har tränat under hela mitt liv men har ändå fått svåra sjukdomar så i mitt fall stämmer inte den tesen.

Visst använder vi lite mer energi när vi tränar men förhållandet mot den genomsnittliga energidos de flesta får i sig av vår kolhydratrika mat har knappt någon betydelse alls. Någon påstod att man skulle behöva träna 22 timmar om dygnet för att kunna förbruka och/eller förbränna vår genomsnittliga föda.

Jag tror definitivt att träning ger en må-bra-känsla som är svårslagen men, som dock vissa fettskrämda professorer och dietister hävdar, energi in och energi ut kan aldrig bli till ett nollsummespel om man äter den kolhydratrik födan. Överskottsockret som far runt i våra blodbanor och är bränsle för inflammationer och infektioner inflammerar på både tränad och otränad.

På samma sätt görs nästan ingen skillnad på personer som äter LCHF-kosten om de tränar eller inte tränar. Bägge blir lika friska ändå. Men den som tränar får ofta en tillfredställelse i bättre kondition, mer ork, känner sig starkare. Detta är i varje fall min upplevelse.

Problemet med dessa fettskrämda professorer och dietister som hävdar att energi in kan bli lika med energi ut och uppmanar folk till att både träna och äta stärkelsemat kan ge en känsla av misslyckande för många som inte går ner i vikt osv. Kosten har en mycket större betydelse för både vikt och metabola sjukdomar än vad vi i allmänhet har trott.

Kolhydraternas inflammerande verkan på våra kroppar borde naturligtvis vara prioriterat nummer ett i alla forskningsprojekt om våra metabola sjukdomar. Tyvärr forskas det inte alls om detta. Därför får vi lov att skaffa beprövad erfarenhet själva genom att äta en icke inflammerande kost som LCHF.

Blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: