Del 6. Doktorn går till jobbet.

Det räckte med en dag för Hans Pettersson att vara i hemmet och sjukskriven. Nu var han på väg till jobbet cyklande som vanligt men med en jobbig huvudvärk, i antågande, troligen föranledd av för lite sömn. Han kände sig utschasad och förvillad av alla tankar som kretsade till hans utövande av läkaryrket.

– Det är någonting som inte stämmer, tänkte han när han funderade på sin läkarutövning. – Jag borde inte ha varit så glad över alla patienter som återkommer på nya sjukbesök, funderar han. – Det är ju inte mig de vill träffa utan de vill helst bli friska från sin sjukdom, funderade han vidare. – De har inga bättre alternativ än att att besöka mig, tänkte han i plötslig klartänkhet, och vad gör jag? – Jag skriver glatt ut än fler preparat, funderade han vidare.

I en nedförsbacke några hundra meter från sjukhuset blev han omkörd av två glatt plingande tjejer. Hans Pettersson tyckte att han kände igen en av dom som en undersköterska som jobbade på hans avdelning. Han kände igen Malin som susade förbi men inte Stina kanske på grund av hennes cykelhjälm som täckte en stor del av huvudet.

– Såg du sa Stina när de parkerade cyklarna? Vi körde om Doktor Pettersson.- Han är alltså redan tillbaka på jobbet, sa Malin. – Vad ska vi göra om han får reda på vårt initiativ att erbjuda samtal med patienterna, sa Stina oroligt? – Vi får hoppas att patienterna inte säger något till honom, sa Malin. – De har ju ringt till våra mobiltelefoner så ingen annan än vi och de sex patienterna känner till vårt tilltag, fortsatte Malin. – Vad skulle hända om han får reda på vad vi gjort, sa Stina? – Kan vi bli avskedade, jämrade hon sig.

Tre stycken av de sex som ringde till Malins och Stinas mobiltelefoner igår var väldigt positiva till sjukvårdens nya giv att erbjuda samtal till patienterna. Flera av dem var äldre människor och de berättade om sin livssituation. De var glada över att någon inom sjukvården ville lyssna. Stina och Malin ansträngde sig för att stimulera de telefonerande patienterna att prata om sig själva. När Stina pratade i telefon fick Malin stå på vakt och vice versa ifall Lena skulle dyka upp. Det fick inte hända!

Tre av telefonörerna var irriterade på sjukvården i allmänhet och i synnerhet för att där inte fanns någon läkare när de var på sitt avtalade sjukbesök. Denna dag var ju doktorn tillbaka på jobbet så deras ”telefonkupp” var nog mest en engångsföreteelse, tänkte båda Stina och Malin.

För första gången under sitt utövande av läkaryrket kände Hans Pettersson en motvilja att träffa sina patienter. Han kände de flesta av dem sedan gammalt och i normala fall tyckte han alltid att det var roligt att träffa patienterna.

I lagen om allt djäkelskap så visade sig det att dagens första patient var Eva, hon som var upphovet till hans tvivel. – Vad ska jag göra tänkte han oroligt? – Jag kan ju inte tala med henne om mina tvivel på läkemedelsförskrivning för mina diabetespatienter, ojade han sig. – Hon är ju en patient och hon måste kunna lita på sin doktor, tänkte vidare. – Jag får hitta på ett svepskäl, tänkte han. – Men vad? Just då knackade den barska sjuksköterskan Lena på dörren. Utan att invänta svar öppnade hon dörren och meddelade att dagens första patient väntade på att få komma in till honom.

In kom Eva och han tog hennes hand och önskade henne välkommen. – Hur står det till idag då, sa Doktor Pettersson mekaniskt liksom han gjort tusentals gånger tidigare. Eva sa lika mekaniskt, tack bra. – Jag har en fråga till dig, sade Eva? – Min son kom hem igår och krävde att vi skulle ändra vår kost hemma, sade hon. – Han hade varit på ett föredrag som berättade om sambandet mellan kost och träning, fortsatte Eva. – Min son påstod att föredragshållaren hade sagt att det fanns ett samband mellan dåligt immunförsvar och en viss sorts kost, förklarade Eva. – Vilken kost då, frågade Dr Pettersson osäkert? – Jo, det handlade om att man skulle äta mindre kolhydrater och mer fett, sade Eva. – Han formligen kräver att vi ska äta denna kost hemma, fortsatte Eva. Om jag inte vill vara med på det så kommer han att göra det själv, sa Eva. – Nu vill jag veta om det kan vara farligt för mig och min diabetes? –  Du har ju alltid sagt att man skall följa Livsmedelsverkets råd och äta enligt Tallriksmodellen som inte alls är lik den kost som min son Andreas vill äta, sa Eva i en frågande ton?

– Varför stannade jag inte hemma idag också, var Hans Petterssons första tanke. Vad ska jag säga till henne om detta, funderade han osäkert? – Under tiden som han funderade på hur han skulle kunna komma undan allt det här så såg han hur Eva tog fram en veckotidning hur väskan.