Brev till Henrik Ennart på SVD

februari 4, 2014 kl. 5:12 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer
Etiketter: diabetes 2, frisk av mat, inflammation, kolhydrater, lchf, LCHF matkasse, livsmedelsverket, mats lindgren, mättat fett, metabola sjukdomar, sjukvården

Hej Henrik,

Jag läser med nöje dina artiklar emellanåt. Du vågar ta upp obekväma ämnen. Nu till min fråga! Jag skulle vilja att du tar upp ämnet ”bli frisk av mat – inte av piller eller sprutor!” Anledningen  är förstås mitt eget tillfrisknande från en trött diabettiker typ 2 med tillhörande hjärtproblem, ledbesvär, prostatinflammation och kronisk bronkit.

För drygt fem år sedan var jag helt utslagen, inflammerad i hela kroppen, och läkaren menade om jag inte började äta statiner för mitt höga kolesterolvärde så skulle jag dö.

Inga roliga besked besked för en 55-åring men likväl en besk sanning för många andra också. Jag hade svårt att ta det beskedet från läkaren eftersom jag inte alls levde ett utsvävande liv och min livstil liksom kost skilde sig inte mycket från andras. Varför skulle jag drabbas, tänkte jag? Efter diverse googling och träffar med lite annorlunda läkare förstod jag att det var kosten som jag åt som också var orsaken till alla mina besvär. Jag lade helt enkelt om min kost så att den blev precis tvärtemot vad sjukvården och Livsmedelsverket predikade. Det blev massor av mättat fett och ett minimum av kolhydrater. Efter bara några veckor hade mitt blodsocker sjunkit till nästan normala nivåer. Alla mina besvär allt från prostata till hjärtproblem började sjunka undan. Till min och min diabetessköterskas stora förvåning förbättrades mina värden radikalt på ganska kort tid.

Efter några månader slutade jag med min diabetesmedicin och alla andra mediciner också. På något sätt läkte sig kroppen själv bara med hjälp av maten som jag nu åt och pillren och sprutorna behövdes inte. Cirka sex månader efter mitt kostbyte skulle slå ut på Gullbringas golfbana på Marstrand. Som vanligt hade jag på mig mina glasögon som jag haft i femton år. Jag kände att jag fick en jättebra träff och golfbollen borde ligga i mitten av fairway. Det syntes inte ett spår av bollen och jag frågade min medspelare var bollen tog vägen. – Ser du inte , sa han, den ligger ju mitt på fairway! Då lyfte jag på glasögonen och där framme låg bollen. Jag såg bollen men inte med glasögon. Efter ytterligare några månader kom jag på att jag inte behövde läsglasögon heller. Mina ögon hade läkt sig.

Nu är de fem år sedan allt detta hände och jag är ju ingen läkare men visst blir man nyfiken på hur detta kan ske. Mina värden idag som 60-åring är minst lika bra som när jag spelade elitfotboll för 35 år sedan förutom konditionen. Ingen medicin behövs och alla mina tidigare besvär är puts väck. Numera sover jag hela nätter utan att behöva gå upp och kissa tre gånger på natten. Mina ledbesvär är för länge sedan borta liksom kramper i hjärtat. Min ”kroniska” bronkit tog lite längre tid på sig att läka men den är också borta idag. Dessutom behöver jag fortfarande inte glasögon.

Om det är så här förhållandevis enkelt att bli kvitt inflammatoriska sjukdomar så undrar man ju lite stillsamt varför inte sjukvården begagnar sig av dessa metoder? Är det kanske så att vårt sjukvårdssystem inte är anpassat för dylika behandlingsmetoder. Vad händer med alla piller och sprutor om det visar sig att det går lika bra eller bättre med ett kostbyte?

Kanske är det så att vi helt enkelt inte har tillräcklig kunskap om vad som orsakar och håller igång inflammatoriska tillstånd i kroppen?

Jag har skrivit en bok ”Frisk av mat” som jag ger ut själv. Jag skulle tro att den är minst lika effektiv som sjukvårdens samlade resurser i sättet att läka och förebygga sjukdomar som diabetes typ 2 liksom ett antal andra inflammatoriska tillstånd. Jag vet att det finns många andra liksom jag själv som upplevt liknande hälsoförbättringar bara genom ett enkelt kostbyte. Jag har också en blogg fethalsa.wordpress.com där jag skriver om framför allt mina egna upplevelser.

Det skulle vara kul om du vågade ta upp detta ämne i dina artiklar.

Bästa hälsningar,

Mats Lindgren